tisdag 29 augusti 2017



Inför tolfte söndagen efter Trefaldighet

FRIHETEN I KRISTUS
är temat som sjunger för oss denna söndag. I Kristus – det är trons kraftkälla. Vi är döpta in i Kristus (Rom 6:3). Det finns ingen fördömelse för dem som är där. (Rom 8:1). Där tar glädjen aldrig slut – Gläd er i Herren alltid (Fil 4:4). Där möter vi den Gud som är trofast i allt han säger och kärleksfull i allt han gör (Vers 13b i dagens psaltarpsalm 145 upptäcktes för en tid sedan och finns nu med i nyare översättningar). När vi hittar in i Kristus och upptäcker och tar emot vad där finns, kan vi gnola och sjunga med tant Lina: ”Frälst genom honom, lycklig och fri, vill jag hans egen evigt nu bli” (Sv Ps 45:2)


1. Vila för att orka ila - det är budskapet i Andra Moseboken 23:10-12
Sex år skall du beså din jord och bärga dess gröda, men det sjunde året skall du låta marken vila och ligga i träda. Då kan de fattiga i ditt folk få sin föda från den. Det som blir över kan de vilda djuren äta. Så skall du också göra med din vingård och dina olivträd. Sex dagar skall du arbeta, men den sjunde dagen skall du upphöra med arbetet, så att din oxe och åsna får vila och slavkvinnans son och invandraren får hämta krafter.

SJUNDE ÅRET
påminns vi om vårt miljöansvar. Landet är mitt, säger Herren i 3 Mos 25:23. Ni är ju främlingar och gäster hos mig. Vart sjunde år lämnar man tillbaka landet och skapelsen till Gud och tar emot en ny början ur hans hand. Marken får vila. De fattiga kan leta matnyttigt där. Likaså de vilda djuren. Vingård och olivträd får en skapande paus.

SJUNDE DAGEN
ger befriande vila både åt dig, dina anställda, dina gästarbetare och dina djur. Alla behöver rekreation, nyskapelse. Precis som också bil, traktor, maskiner (= oxe och åsna) behöver service.

TREDJE BUDET
Tänk på sabbatsdagen så att du helgar den. Budet finns på två ställen, i 2 Mos 20:8 och 5 Mos 5:12-15.

Vi får denna dag som gåva av två skäl:
Far får ta hand om oss
   Enligt tredje budet i 2 Mos 20:8 är Gud det stora föredömet, ty han vilar på sjunde dagen. Vår himmelske Far tar en paus i sitt skapande. Hos Gud finns ro, vila, harmoni. Den sjunde dagens vila säger till oss, hans barn, att livets mål och mening hittar vi först då vi stannar upp, tar en paus och vänder ansiktet mot Far, vår Skapare.
   Att vara människa - ànthropos – är att vara vänd mot Gud. Anthropos betyder: att vända ansiktet uppåt. Ett djur tittar nedåt. Människan kan titta uppåt. Det som gör människan mänsklig är att få kontakt uppåt mot Honom, som skapat henne till sin avbild. Vilodagens uppgift är att ge oss rekreation, återskapelse. Avbilden inom oss, som under veckan fått sina sår och törnar, den får läkedom och förnyelse, när vi är inför Far. Far längtar efter sina barn. Och vi efter Far: ”Tag mig då, Herre upp till ditt barn, lös mig från alla festarens garn. Lär mig att leva, leva för dig, glad i din kärlek offrande mig” (Sv Ps 45:3).

Vi får ta hand om varandra.
   Tredje budet i 5 Mos 5:12-15 påminner oss om befrielsen ur Egypten. Kom ihåg vad Gud har gjort för dig. Han har räddat dig från slaveri och träldom. Sabbatsdagen är dagen då alla är rädda om varandra. Alla skall få fritt. Din oxe och din åsna ska få ledigt. Hon som utför hushållsnära tjänster måste få en fridag. Invandraren också. Det sociala ansvaret inskärps. Människan får uppdraget att ha omsorg om både djur och medmänniskor. 


2. Frihet i Kristus är budskapet till oss i Galaterbrevet 4:31 – 5:6 Vi är inte barn till en slavinna, utan till den fria kvinnan. Till den friheten har Kristus befriat oss. Stå därför fasta, och låt ingen lägga på er slavoket igen. Hör på vad jag säger er, jag Paulus: om ni låter omskära er har ni ingen nytta alls av Kristus. Jag försäkrar er igen: var och en som låter omskära sig är skyldig att hålla hela lagen. Ni är utestängda från Kristus, ni som söker er rättfärdighet i lagen; ni har hamnat utanför nåden. Ty vi väntar oss i vår ande att genom tron vinna den rättfärdighet som är vårt hopp. I ett liv med Kristus Jesus kommer det inte an på omskärelse eller förhud, utan på tron, som får sitt uttryck i kärlek.


Ordet i Kristus säger oss att det finns ett utanför och ett innanför:
UTANFÖR
finns slavinnans barn, ättlingar till Hagars barn. Hon föder barnet Ismael på Saras uppmaning. Hennes ättlingar trälar under Lagen. De gör synd och blir syndens slavar (Joh 8:34). De suckar med suckianer och jämrar med jämmerlika och bekänner bara andras synder. Deras inre människan blir ”bunden och trött och tom”, (Sv Ps 39:2). Den styrs av lag och krav och måsten… Deras utvärtes människa leker låtsaslek och lurar sig själv. De ser inte att stöddighet och syndighet inte går att ta med genom frihetens trånga port. Ni är utestängda från Kristus, ni som söker er rättfärdighet i lagen; ni har hamnat utanför nåden.


INNANFÖR
finns den fria kvinnans barn, ättlingar till Sara Abrahamshustru. Hon föder barn Isak på löftet Gud gav. Hennes ättlingar är de som vänder om och blir som barn. För dem öppnar Jesus ”pärleporten. Ty genom blodet har han frälst mig och bevarat mig som sin” (Sv Ps 235:1). Där innanför tänds nytt hopp. Deras ande får förväntningar. De hittar ett rikt liv med Kristus. Där får de mogna som kristna, tränas som kristna att hitta många uttryck i kärlek.

3. Jesus är Herre - det är budskapet till oss i Markus 2:23-28
En sabbat tog han vägen genom sädesfälten, och lärjungarna började rycka av ax medan de gick. Då sade fariseerna till honom: ”Varför gör de sådant på sabbaten som inte är tillåtet?” Han svarade: ”Har ni aldrig läst vad David gjorde när han och hans män blev hungriga och inte hade något att äta? Han gick in i Guds hus – det var när Evjatar var överstepräst – och åt upp skådebröden, som inga andra än prästerna får äta, och gav också dem som var med honom.” Och Jesus sade till dem: ”Sabbaten blev till för människan och inte människan för sabbaten. Alltså är Människosonen herre också över sabbaten.”

En av vår tids största sjukdomsorsaker heter stress. Man kör hårt 25 timmar om dygnet och 8 dagar i veckan. Man lurar sig själv att tro att man är bättre än Gud. Han vilade på den sjunde dagen. Och därför går man i väggen. Man ligger där som en utbränd cigarettfimp på vägen. ”Jag glömde att det fanns en dörr” sa en som hamnade där.
   Varför blev det så? Vad var det för makter och krafter och herrar som ville suga in oss i detta förljugna sätt att leva? Varför lät vi oss sugas med i ”krav och måste-karusellen”? Låt den gå, låt den gå, låt den aldrig stilla stå… Vi blev vimsiga i huvuet, svaga, trötta, uppgivna...
   Men i vår svaghet dyker den helige Ande upp. Han pekar på Jesus. Anden älskar att tala om Jesus. Allra helst vill han hjälpa oss att se att Jesus är vår Herre. Vår svaghet beror på att vi har för många herrar som sliter i oss och säger till oss hur vi ska vara, hur vi ska säga, hur vi ska leva.
   Jesus är söndagens Herre. Söndagen blir då en krafthämtningsdag. Låt oss erövra den på nytt. Vi får något från Jesus att ge till dem vi möter på måndag och tisdag och…
   Om man spelar psalmer och sånger på piano eller orgel bör man först ta reda på vad där finns för förtecken i notsystemet. Där finns kors och där finns b:n. Struntar man i förtecknen, när man spelar, låter det jämmerligt. Pröva!

Vårt liv har två förtecken:
   KORSET. Där befrias vi från makterna som styr oss och binder oss och gör oss ofria. Gå ofta till korset med dina låsningar och suckar och synder.
   BÖNEN. Bönen hjälper dig att hitta en ny samtalspartner. Jesus, din stora kärlek, din Herre över både vardag och söndag, är din samtalspartner. Får han vara det måste alla kravmakter som heter måste och borde och skulle, släppa taget. Och ditt liv blir en ljuvlig musik till Guds ära.

Höj din röst i lovsång, ropa ut i fröjd: 
Jesus är min Herre, han gör allting nytt 
(Sv Ps 359:5)


Bengt Pleijel 90+
som stämmer möte med dig i Sångpostillan årg 3, sid 374 i boken, eller på bibelskolan.com, tryck här.




tisdag 22 augusti 2017



Inför elfte söndagen efter Trefaldighet

Tro och liv
är temat. I det för-TRO-liga samtalet med HERREN (Psalt 25:14) kopplar vi på strömmen som ger LIV.

Jesaja skakar om oss! Läs om du vågar - Jesaja 1:10-17
Lyssna till Herrens ord, sodomfurstar! Hör vad vår Gud har att säga, gomorrafolk! Vad skall jag med alla era slaktoffer? säger Herren. Jag är mätt på brännofferbaggar och gödkalvars fett, jag vill inte ha blodet från tjurar och lamm och bockar. Vem har begärt detta av er när ni träder fram inför mig, ni som trängs på mina förgårdar? Kom inte med era meningslösa gåvor, jag avskyr offerröken. Nymånad, sabbat, högtidssamling - jag tål inte falskhet och fest. Jag hatar era högtider och nymånadsfester, de har blivit en börda för mig, som jag inte orkar bära. När ni lyfter era händer i bön vänder jag bort blicken. Hur mycket ni än ber lyssnar jag inte. Ni har blod på händerna. Tvätta er, rena er! Låt mig slippa se era illdåd. Sluta göra det onda och lär er göra det goda. Sträva efter rättvisa, stöd den förtryckte. För den faderlöses talan, skaffa änkan rätt.

    Det kan inte varit lätt att sitta under Jesajas predikstol. Vilken bredsida han avfyrar mot det religiösa etablissemanget. Han rycker bort präktighetsslöjan och avslöjar hyckleri, falskhet, rävaspel och ”låtsasgodhet”. Han kallar dem sodomsfurstar och gomorrafolk. De finaste och mest ansedda får de värsta benämningar på dålighet. Tack gode Gud att vi inte är som de! (Jfr Lukas 18:11).
    Jesaja påstår att det är Herrens ord som han förkunnar. Jesaja har fått se in i Guds eget hjärta. Det gör ont i Guds hjärta (jfr Hosea 11:89). Gud gråter. Guds nöd och smärta får vi se då han sänder sin Son som ”stiger ned i vår skuld och vårt lidandes djup och älskar världen tillbaka till Gud” (Sv Ps 62:2). Är du stilla vid korset kan du se hur ”hans ansikte vittnar om din smärta som han tar in i sig var dag”. Det finns en nystart för hycklarna då, och för oss hycklare nu. Tvätta er, rena er! Låt mig slippa se era illdåd. Sluta göra det onda!
    Kom ihåg: I det för-TRO-liga samtalet med HERREN (Psalt 25:14) kopplar vi på strömmen som ger LIV. Vi lär vi oss göra det goda. Vi får inspiration och kraft att sträva efter rättvisa, stödja den förtryckte, föra den faderlöses talan, skaffa änkan rätt.

Jakob ger recept på nystart - blicka in i frihetens lag, Jakob 1:22-25
Bli ordets görare, inte bara dess hörare, annars tar ni miste. Den som hör ordet men inte gör vad det säger, han liknar en man som i en spegel betraktar sitt eget ansikte: han ser sig själv men går därifrån och har strax glömt hur han såg ut. Men den som har blickat in i den fullkomliga lagen, frihetens lag, och håller sig till den och inte glömmer vad han hört utan verkligen gör något, han blir salig genom det han gör.

Ordets HÖRARE!
   Det är det viktigt att vara. Hör Israel, Herren vår Gud, Herren är en …
   Så börjar Shemá – bibelordet från 5 Mos 6:4-9 som var (och är) ”by-heart-ord” för allt Guds folk. Jag kommer inför Fadern som sträcker ut sina två händer – Sonen och den helige Ande och lyfter in oss i sin kärlek. Han talar kraftord till oss. Vi som är trasiga, splittrade blir ett hos vår Gud, som är en.
    Tag vara på mitt tal, vänd ditt öra till mina ord. Låt dem inte vika från dina ögon, bevara dem i ditt hjärtas djup. Ty de är liv för var och en som finner dem och läkedom för hela hans kropp. Framför allt som skall bevaras må du bevara ditt hjärta, ty från det utgår livet. (Ordspr 4:20-23).
    Guds kraftord skall du bevara i ditt hjärta. Hjärtat är vårt inre kärleksrum. När bibelord stoppas ned där kommer den helige Ande på besök, och talar med vår ande om dessa ord (se Rom 8:12-17). Orden skall begrundas, smältas, ”idisslas”. Från hjärtat går sedan Ordets kraft ut genom blodomloppet och påverkar alla lemmar, ja, hela vår vardag, vårt hem, våra vänner, vårt samhälle (se Shema). Det stiger åt huvudet i en lovsång, ty vad hjärtat är fullt av det talar och sjunger munnen. Nu hittar vi glädjen i att vara

Ordets GÖRARE.
    Badrumsspegelns bild av oss glömmer vi (eller vill helst glömma). Men den som har blickat in i den fullkomliga lagen, frihetens lag, och håller sig till den och inte glömmer vad han hört, utan verkligen gör något, han blir salig genom det han gör. Vi får se in i evangeliet och ta emot dess befriande och läkande kraft. Och hittar en ny glädje att ge vidare det vi fått. Vi kommer in i den himmelska GE-RÖRELSEN ….
    Men om man glömmer???  Då blir man Döda Havet. Det finns inflöde, men inte utflöde. Inget liv kan leva i det salta vattnet. I dagarna har vi fått Rapport om att Döda Havet sjunker en meter per år. Döda havet håller på att dö! Varken inflöde eller utflöde!
    Men LIK-giltigheten kan förvandlas till LIV-aktighet. Kom ihåg: TRO GER LIV. Vi lär vi oss göra det goda. Vi får inspiration och kraft att sträva efter rättvisa, stödja den förtryckte, föra den faderlöses talan, skaffa änkan rätt, som Jesaja talade om. De faderlösa och änkorna var de mest utsatta socialgrupperna. Helt utan försörjningsstöd. Jakob säger om höraren som blir göraren: han blir salig genom det han gör.
    Himmelen landar. I det för-TRO-liga samtalet med HERREN (Psalt 25:14) kopplar vi på strömmen som ger LIV.

Jesus ger oss ett nedifrånperspektiv. Läs Matteus 23: 1-12
Jesus talade till folket och sina lärjungar och sade: ”De skriftlärda och fariseerna har satt sig på Moses stol. Gör därför allt vad de lär er och håll fast vid det, men handla inte som de gör, för de säger ett och gör ett annat. De binder ihop tunga bördor och lägger dem på människornas axlar, men själva rör de inte ett finger för att rätta till dem. Allt vad de företar sig gör de för att människorna skall lägga märke till dem. De skaffar sig breda böneremsor och stora manteltofsar. De tycker om att ha hedersplatsen på gästabuden och sitta främst i synagogan, och de vill bli hälsade på torgen och kallas rabbi av alla människor.
    Men ni skall inte låta er kallas rabbi, ty en är er läromästare och ni är alla bröder. Ni skall inte kalla någon här på jorden för er fader, ty en är er fader, han som är i himlen. Inte heller skall ni låta er kallas lärare, ty en är er lärare, Kristus. Den som är störst bland er skall vara de andras tjänare. Den som upphöjer sig skall bli förödmjukad, och den som ödmjukar sig skall bli upphöjd.


    Tro ger liv – det är temat för denna söndag. Hur hittar vi det i denna text?
   Jesus berättar om skriftlärde och fariséer. Vad var det för folk? De verkar vara rätt fåfänga och självupptagna och titelsjuka. De har satt sig på Moses stol och rör inte ett finger för att hjälpa andra.
    Jesus säger nu att vi ska göra allt vad de lär oss, och hålla fast vid det. Det är bra, det de lär om vad Mose sagt. Men ändå gick det tydligen så snett för dem. Jesus är mycket skarp i sina omdömen om dem. De lever inte som de lär.
    Nu kan man läsa om dem och faktiskt känna igen vår tids präster, prostar, pastorer och andra hycklare. Och tyvärr har man kanske inte alldeles fel.
    Men nu är det inte bara så att dessa hycklare finns i texten. Jesus finns där också. Det kan bli vår räddning! Jesus finns där vi finns. Jesus sätter upp en spegel för oss. Kan du se ditt hyckleri, din jagfångenskap, din lurighet? Jesus avslöjar också oss. Han är frälsaren som vill rädda dig från dig själv. Du kan bli upphöjd, säger han.
    Stig ner från din tronstol. Då möter Herren dig. Och du möter Herren. Han ger ett nedifrånperspektiv på ditt liv som får dig att häpna. Ty i det för-TRO-liga samtalet med HERREN kopplar vi på strömmen som ger ljus, klarsyn, LIV. Vill du lära känna de skriftlärda och fariséerna och dig själv, träffar du alla dessa tre storheter i Sångpostillan årg 3, boken sid 367 – bibelskolan.com tryck här.

Bengt Pleijel 90+




tisdag 15 augusti 2017



Inför tionde söndagen efter Trefaldighet



NÅDENS GÅVOR

är söndagens tema, som vill göra oss ”julaftonsnyfikna”. Hela Treenigheten står beredd att berätta om dessa gåvor. 
FADERNS GÅVOR finns i Romarbrevet 12:3-8
SONENS GÅVOR finns i Efesierbrevet 4:7ff
ANDENS GÅVOR finns i 1 Korinthierbrevet . 12:4-11
   Flera av söndagens texter koncentreras på Jesus och hur vi hör ihop med honom. Han är Guds största och viktigaste gåva till denna värld, som Gud älskar (Joh 3:16). Alla texterna hjälper oss att ha fokus på honom. När vi lever i hans kraftfält – i Kristus – hittar vi varandra. Vi upptäcker att det vi är som kristna, är vi tillsammans. Och där hittar vi också himmelsk utrustning.
   Dagens texter berättar först om härligt möte med

Josua 24:16-18 – Också vi vill tjäna Herren, vår Gud.
Folket svarade Josua: ”Aldrig någonsin skall vi överge Herren och tjäna andra gudar. Herren är vår Gud. Det var han som förde oss och våra fäder ut ur Egypten, ut ur slavlägret, han som inför våra ögon gjorde dessa stora tecken. Han skyddade oss under hela vår vandring och bland alla de folk genom vilkas land vi drog fram. Herren jagade undan alla folken för oss, även amoreerna som bodde i landet. Också vi vill tjäna Herren. Han är vår Gud.”



Josua samlar folket omkring sig. Han ser tillbaka på vad som hänt. Han berättar om vad HERREN gjort i i hans eget och i folkets liv. Och folket fattar ett gemensamt beslut. ”Tillsammans vill vi följa och tjäna Herren”. De säger därför NO till Onda avgudar och säger YES till Jeshuas gode GUD… Herren vår Gud, vill vi tjäna och hans röst vill vi lyda v. 24.
   Vilket bra startord för oss. Vi längtar efter fördjupning, förnyelse, friskhet i vår församling. Vi hittar det när vi upptäcker tre ting:
  1. Vi blir inriktade mot Herren, vår Gud.
  2. Vi upptäcker ordet VI. Vi hör samman med fader VÅR. Vi lever i Kristi kropp, lemmar varandra till tjänst, grenar i samma vinstock, bräkande lamm i samma fårskock.
   3. Vi får förväntningar på Pingstens under...
   Ty i detta VI får vi utrustning, ”tillsammansgåvor” - Nådens gåvor. "Andens gåvor till oss dela och låt under bland oss ske…"
   Idag får vi med förundran tillsammans utropa:

Också vi vill tjäna Herren. Han är vår Gud!

Lukas 9:46-48 ger oss nystart med Jesus!
Lärjungarna började undra vem som var den störste av dem. Jesus, som visste vad de tänkte i sina hjärtan, tog ett barn och ställde det bredvid sig och sade till dem: ”Den som tar emot detta barn i mitt namn, han tar emot mig, och den som tar emot mig, han tar emot honom som har sänt mig. Ty den som är minst av er alla, han är stor.”

Texten är pinsam. Vi häpnar. Lärjungarna har just varit med om sin första nattvardsgång. Omedelbart efteråt börjar de gräla om vem som störst (bäst och vackrast). De borde skämmas!
   Men det är ju underbart att Bibeln berättar om hur man grälar och jämför sig! Bibeln är full av knepiga och underliga människor. Den berättar om dem därför att den berättar om oss. Vi känner igen oss. Poängen med bibelns människoskildring är inte att människorna där är så fantastiska. Poängen är: Vad fantastisk Gud är som kan använda sådana konstiga redskap. Det gör det genast lite mer hoppfullt för oss.
   Men ska han kunna använda oss som sina redskap, så måste först ett Pingstens under ske. Till Pingstens under hör att vårt stora stackars, lilla, duktiga, ömtåliga, trötta och tråkiga JAG, tas ned från tronen. En ballongfärd högt ovan människors problem och vardag gör att jag ser människor ovanifrån. Jag ser ned på dem, kanske föraktar dem. Men jag kan aldrig förändra en människa genom att förakta henne.
   Jesus steg ned i vår lidandes djup och älskade världen tillbaka till Gud. Jesus kallar oss till nystart. Vi vandrar med Jesus nedifrån. Vi får vända om och bli som barn. Barnen finns längst ned. De kan inte se ned på någon. Barnen är beroende av vuxna. Därför ser de uppåt. Och deras ögon tindrar. Någon kommer med presenter ..

Första Korinthierbrevet 12:4-11 - Utrustning
Nådegåvorna är olika, men Anden densamma. Tjänsterna är olika, men Herren densamme. Verksamheterna är olika, men Gud är densamme, han som verkar i allt och överallt. Hos var och en framträder Anden så att den blir till nytta. Den ene får genom Anden gåvan att meddela vishet, den andre kan med samma Andes hjälp meddela kunskap. En får tron genom Anden, en annan genom samma Ande gåvan att bota, en annan får kraft att göra under. En får förmågan att tala profetiskt, en annan att skilja mellan olika andar. En kan tala olika slags tungotal, en annan kan tolka tungotal. Allt detta åstadkommer en och samma Ande genom att fördela sina gåvor på var och en så som den själv vill.

En nådegåva är en utrustning som den får som behöver utrustning. Den delas ut, när vi lever ”i Kristi kropp”. De är ”tillsammansgåvor”. Sätt er någon gång i bönegruppen och läs listorna på nådegåvor och fundera över vilka gåvor ni har. Gåvan ges inte till dig för att du ska bli stor och märklig, utan för att du ska ha något från Gud att ge, så att din nästa blir upprättad. En människa berättade att hon en gång läste dessa gåvolistor och sedan sa: ”Denna gåva skulle jag vilja få ge”. Inte: denna gåva skulle jag vilja ha.
   Ett nyckelord för att förstå de andliga gåvorna finns i 1 Kor 14:1. Sträva ivrigt efter kärleken, men sök också vinna de andliga gåvorna. När du strävar efter att få kärlek till dem du möter, får du nöd för dem, du ser hur sårade de är, hur mycket de fått gå igenom i livet och du undrar då hur du ska kunna hjälpa dem. Dina egna duktigheter hjälper inte långt. Då sträcker du dig mot den utrustning Herren har i nådegåvorna. En nådegåva är en utrustning som den får som behöver utrustning. Den delas ut när vi lever ”i Kristi kropp”, i gemenskapen omkring Kristus.

Är du nyfiken på nådegåvorna gå till www.bibelskolan.com / Bengts återvändsgränd / adresslista 3 / nyfikenvandring 57, Kyrkans folk lever av himmelska gåvor. 
Tryck här.

Läs denna söndags långpredikan i Sångpostillan årg 3 sid 360, på bibelskolan.com 
Tryck här.

Herre, se vi väntar alla att du våra böner hör
Och att du med oss som fordom än ett pingstens under gör.
GJUT DIN ANDE, GJUT DIN ANDE ÖVER VARE TÖRSTIG SJÄL
OCH I ALLAS VÅRA HJÄRTAN NU DITT VERK FULLBORDAR VÄL

Låt den helga elden falla uti våra hjärtan så
Att den där må helt förbränna vad som finns av hö och strå
GJUT DIN ANDE …

Andens gåvor till oss dela och låt under bland oss ske.
Med din kraft de sjuka hela och din frälsning låt dem se.
GJUT DIN ANDE …
Sv Psalm 52



Bengt Pleijel 90+





onsdag 9 augusti 2017



Inför nionde söndagen efter Trefaldighet
Denna söndag vill hjälpa oss att på måndag få upptäcka glädjen i att vara

GODA FÖRVALTARE.

En sådan kan du bli. Och även jag. Om vi lyssnar inåt. Ty ”Gud ger oss uppdraget att förvalta hans skapelse”. Så ber vi i dagens kollektbön. Ingenting är vårt. Allting är Guds. Allt skall förvaltas i trohet mot Herren och i kärlek till våra medmänniskor. Vi har ansvar för det som Gud har anförtrott åt oss. Det vi har fått ger vi tillbaka till honom. David ber över kollekten till templet: Från dig kommer allt och ur din hand har vi gett det åt dig (1 Krön. 29:14). När vi ger tillbaka det vi fått, kan han förvandla det till något större än vad det är i våra händer.
   Men var beredd på chocker när du läser texterna idag.

Den gammaltestamentliga texten: Amos 8:4-7
   Hör detta, ni som trampar på de fattiga och utrotar de svaga i landet! Ni säger: ”När är nymånadsfesten över så att vi kan sälja säd, och sabbaten så att vi får öppna kornboden? Då skall vi minska måtten och lägga på priserna och fuska med vågen, köpa de fattiga för pengar, och de nödställda för ett par skor och sälja spillet som säd.” Herren har svurit vid Jakobs stolthet att aldrig glömma något de gjort.

Vi får träffa profeten Amos. 2.300 år gammal är han. Han ser inte sig själv som profet. Han var inte med i profeternas fackförbund (7:14). Han presenterar sig som boskapsherde som lever av mullbärsfikon. Hemort är Tekoa, som ligger nära Betlehem i Juda. Men Herren har talat till honom. Han får vandra till Israel med ett kärvt budskap. Han själv är djupt skakad av det han ser och får säga.
   Han ser orättvisor. Han avslöjar hur de trampar på de fattiga och utrotar de svaga i landet. Han talar om utstuderad grymhet – man skar upp havande kvinnor (1:13). Man fifflar med pengar och fuskar med vågen. Vi möter den organiserade brottsligheten.

Amos är besvärlig. Man reagerar häftigt mot honom.”Dra åt Juda!”, sa man. ”Försvinn från Israel!”.
   Men Amos är sänd av den Gud som reagerar häftigt mot orättvisor, förtryck, bedrägerier. Och som registrerar vad han ser. Herren har svurit vid Jakobs stolthet att aldrig glömma något de gjort. Jakobs stolthet är det land han givit sitt folk (se Psalt 47:5).

Vad har nu Amos med oss att göra? Vi kan också fråga: Vågar vi släppa in Amos i svensk kristenhet?
   Vad skulle han se av falskhet, hyckleri, fiffel? Skulle Amos gör mos av oss? Vad är det vi inte ser eller inte vågar eller vill se?
   Rannsaka mig, Gud, och känn mitt hjärta, pröva mig och känn mina tankar. Se om jag är på en olycksväg, och led mig på den eviga vägen (Psalt 139:23-24).
   Förlåt OSS! Förlåt MIG!

Episteltexten från andra Timotheos 4:1-7
Jag besvär dig vid Gud och Kristus Jesus, som skall döma levande och döda, jag besvär dig vid hans ankomst och vid hans rike: förkunna ordet, träd upp i tid och otid, vederlägg, tillrättavisa, vädja – tålmodigt och med ständig undervisning. Det kommer en tid då människorna inte längre vill lyssna till den sunda läran utan skaffar sig den ene läraren efter den andre, därför att det kliar i dem att få höra sådant som de önskar. De slår dövörat till för sanningen och vänder sig till legenderna. Men håll alltid huvudet kallt, var beredd att slita ont, gör vad som åligger en förkunnare och fullfölj din tjänst.

Håll huvudet kallt, var beredd att slita ont!
Paulus riktar det ordet till två slags förvaltare:

FÖRKUNNARNA - predikarna, som får förtroendet att förvalta Ordet. Jämför vad Paulus här säger till dem med löftet som prästkandidaterna ger vid prästvigningen: ”...allt detta lovar jag inför den allvetande Guden och med den stora räkenskapsdagen för ögonen, att redligt och samvetsgrant med Guds nåd och hjälp efterkomma”.
   Bli stilla inför dessa ord: förkunna ordet … i tid och otid …vederlägg … tillrättavisa ( = visa till den Rätte...), vädja … håll huvudet kallt, var beredd att slita ont… fullfölj din tjänst.
   Hör vad Anden säger till dig!

LYSSNARNA – som fått förtroendet att förvalta Ordet i sina liv. Öva dig i att be-grunda Ordet.
   Bed om beskydd för förkunnarna. Det finns makter som längtar efter präststek till söndags-middag. ”Slå herden och hjorden förskingras”. Be om beskydd för dig själv.
Men håll huvudet kallt, var beredd att slita ont.

Evangelietexten från Lukas 16:1-13
Unna dig glädjen att läsa denna text i din egen Bibel. 
Gärna med ”ljus-pil-frågetecken-metoden”:
LJUS
 – fick du en ”aha-upplevelse”? Något klarnade.
  blev du träffad?
???  Något du inte begrep.

Denna text anses vara en av de mest svårpredikade som finns i evangelieboken. Det anser inte du, om du läser Sångpostillan.
   Det hände nämligen något då jag för några år sedan slet och brottades med denna text. Jag tog kontakt med de personer som finns i texten och intervjuade och frågade dem. Om du undrar hur jag kunde det, svarar jag: Ställ inte så svåra frågor!
   Jag träffade den rike mannen. En multimiljardär, avundad av många, älskad av Skatteverket, uppskattad av finansministern. Ja, också hans förvaltare, denne finurlige förskingrare. Jag hade allvarliga samtal med dem båda.
   En annan rik man dyker också upp. Han var ännu rikare. Han var ”himmelrik”. Han startade en förvaltarkurs. Den kan också du gå om du vill.
   I finanskretsar finns ju också smarta affärsjurister och advokater. En sådan träffar du i Sångpostillan. Han hjälper oss reda ut knepiga frågor. Advokaten heter Mr Parakletos.
   Det som anses svårt att förstå i texten är det beröm som den finurlige förvaltarförskingraren får. Vem berömmer? En del översättningar säger att det var att ”hans herre (d.v.s den rike mannen) berömde den ohederlige förvaltaren för att han handlat klokt”. Han hade inte gjort rätt, med det var klokt. Smart.
   Bibel 2000 säger att HERREN berömde honom. Det syftar på Jesus. Skulle Jesus berömma fifflaren?
   Nu får du glädjen att leta rätt på svaret i Sångpostillan årg 3, sid 352. Sångpostillan är slutsåld men finns på ”nätet”, tryck här.

Den där ”förvaltarskolan” som det talades om, tänker jag besöka. Kanske träffas vi där.

Bengt Pleijel 90+








Skriva ut