Inför nionde söndagen efter Trefaldighet
Denna söndag vill hjälpa oss att på måndag få upptäcka glädjen i att vara

GODA FÖRVALTARE.

En sådan kan du bli. Och även jag. Om vi lyssnar inåt. Ty ”Gud ger oss uppdraget att förvalta hans skapelse”. Så ber vi i dagens kollektbön. Ingenting är vårt. Allting är Guds. Allt skall förvaltas i trohet mot Herren och i kärlek till våra medmänniskor. Vi har ansvar för det som Gud har anförtrott åt oss. Det vi har fått ger vi tillbaka till honom. David ber över kollekten till templet: Från dig kommer allt och ur din hand har vi gett det åt dig (1 Krön. 29:14). När vi ger tillbaka det vi fått, kan han förvandla det till något större än vad det är i våra händer.
   Men var beredd på chocker när du läser texterna idag.

Den gammaltestamentliga texten: Amos 8:4-7
   Hör detta, ni som trampar på de fattiga och utrotar de svaga i landet! Ni säger: ”När är nymånadsfesten över så att vi kan sälja säd, och sabbaten så att vi får öppna kornboden? Då skall vi minska måtten och lägga på priserna och fuska med vågen, köpa de fattiga för pengar, och de nödställda för ett par skor och sälja spillet som säd.” Herren har svurit vid Jakobs stolthet att aldrig glömma något de gjort.

Vi får träffa profeten Amos. 2.300 år gammal är han. Han ser inte sig själv som profet. Han var inte med i profeternas fackförbund (7:14). Han presenterar sig som boskapsherde som lever av mullbärsfikon. Hemort är Tekoa, som ligger nära Betlehem i Juda. Men Herren har talat till honom. Han får vandra till Israel med ett kärvt budskap. Han själv är djupt skakad av det han ser och får säga.
   Han ser orättvisor. Han avslöjar hur de trampar på de fattiga och utrotar de svaga i landet. Han talar om utstuderad grymhet – man skar upp havande kvinnor (1:13). Man fifflar med pengar och fuskar med vågen. Vi möter den organiserade brottsligheten.

Amos är besvärlig. Man reagerar häftigt mot honom.”Dra åt Juda!”, sa man. ”Försvinn från Israel!”.
   Men Amos är sänd av den Gud som reagerar häftigt mot orättvisor, förtryck, bedrägerier. Och som registrerar vad han ser. Herren har svurit vid Jakobs stolthet att aldrig glömma något de gjort. Jakobs stolthet är det land han givit sitt folk (se Psalt 47:5).

Vad har nu Amos med oss att göra? Vi kan också fråga: Vågar vi släppa in Amos i svensk kristenhet?
   Vad skulle han se av falskhet, hyckleri, fiffel? Skulle Amos gör mos av oss? Vad är det vi inte ser eller inte vågar eller vill se?
   Rannsaka mig, Gud, och känn mitt hjärta, pröva mig och känn mina tankar. Se om jag är på en olycksväg, och led mig på den eviga vägen (Psalt 139:23-24).
   Förlåt OSS! Förlåt MIG!

Episteltexten från andra Timotheos 4:1-7
Jag besvär dig vid Gud och Kristus Jesus, som skall döma levande och döda, jag besvär dig vid hans ankomst och vid hans rike: förkunna ordet, träd upp i tid och otid, vederlägg, tillrättavisa, vädja – tålmodigt och med ständig undervisning. Det kommer en tid då människorna inte längre vill lyssna till den sunda läran utan skaffar sig den ene läraren efter den andre, därför att det kliar i dem att få höra sådant som de önskar. De slår dövörat till för sanningen och vänder sig till legenderna. Men håll alltid huvudet kallt, var beredd att slita ont, gör vad som åligger en förkunnare och fullfölj din tjänst.

Håll huvudet kallt, var beredd att slita ont!

Paulus riktar det ordet till två slags förvaltare:

FÖRKUNNARNA - predikarna, som får förtroendet att förvalta Ordet. Jämför vad Paulus här säger till dem med löftet som prästkandidaterna ger vid prästvigningen: ”...allt detta lovar jag inför den allvetande Guden och med den stora räkenskapsdagen för ögonen, att redligt och samvetsgrant med Guds nåd och hjälp efterkomma”.
   Bli stilla inför dessa ord: förkunna ordet … i tid och otid …vederlägg … tillrättavisa ( = visa till den Rätte...), vädja … håll huvudet kallt, var beredd att slita ont… fullfölj din tjänst.
   Hör vad Anden säger till dig!

LYSSNARNA – som fått förtroendet att förvalta Ordet i sina liv. Öva dig i att be-grunda Ordet.
   Bed om beskydd för förkunnarna. Det finns makter som längtar efter präststek till söndags-middag. ”Slå herden och hjorden förskingras”. Be om beskydd för dig själv.
Men håll huvudet kallt, var beredd att slita ont.

Evangelietexten från Lukas 16:1-13
Unna dig glädjen att läsa denna text i din egen Bibel. 

Gärna med ”ljus-pil-frågetecken-metoden”:
LJUS – fick du en ”aha-upplevelse”? Något klarnade.

→  blev du träffad?

???  Något du inte begrep.

Denna text anses vara en av de mest svårpredikade som finns i evangelieboken. Det anser inte du, om du läser Sångpostillan.
   Det hände nämligen något då jag för några år sedan slet och brottades med denna text. Jag tog kontakt med de personer som finns i texten och intervjuade och frågade dem. Om du undrar hur jag kunde det, svarar jag: Ställ inte så svåra frågor!
   Jag träffade den rike mannen. En multimiljardär, avundad av många, älskad av Skatteverket, uppskattad av finansministern. Ja, också hans förvaltare, denne finurlige förskingrare. Jag hade allvarliga samtal med dem båda.
   En annan rik man dyker också upp. Han var ännu rikare. Han var ”himmelrik”. Han startade en förvaltarkurs. Den kan också du gå om du vill.
   I finanskretsar finns ju också smarta affärsjurister och advokater. En sådan träffar du i Sångpostillan. Han hjälper oss reda ut knepiga frågor. Advokaten heter Mr Parakletos.
   Det som anses svårt att förstå i texten är det beröm som den finurlige förvaltarförskingraren får. Vem berömmer? En del översättningar säger att det var att ”hans herre (d.v.s den rike mannen) berömde den ohederlige förvaltaren för att han handlat klokt”. Han hade inte gjort rätt, med det var klokt. Smart.
   Bibel 2000 säger att HERREN berömde honom. Det syftar på Jesus. Skulle Jesus berömma fifflaren?
   Nu får du glädjen att leta rätt på svaret i Sångpostillan årg 3, sid 352. Sångpostillan är slutsåld men finns på ”nätet”, tryck här.

Den där ”förvaltarskolan” som det talades om, tänker jag besöka. Kanske träffas vi där.

Bengt Pleijel 90+