Inför
nionde söndagen efter Trefaldighet
Rädda
ditt folk
och
välsigna din egendom.
Var
deras herde, bär dem för evigt.
Må
denna bön vara vår bön. Den står i dagens Psaltarpsalm - Psaltaren 28:9.
RÄDDA
DITT FOLK!
Söndagens
texter låter oss börja med att vi får träffa Josua, läs Josua
24:16-18. Josua hade efterträtt Mose som ledare för det befriade
folket. Han hade fått en mycket god utbildning för att bli andlig
ledare. Han var med Mose på berget, då Gud gav de tio orden på
stentavlor (2 Mos 24:13). Att Mose valde Josua som sin efterträdare
berodde på att Mose visste att Josua visste vem Gud var. Han hade
sett hans härlighet i fyrtio dagar. Sedan hade han gått i
ledarskola hos Mose i fyrtio år. När Mose lämnade över
ledarskapet, lade han sina händer på Josua och han
blev fylld med vishetens ande (5
Mos34:9). Han var då 57 år. Genom Josua räddade Gud sitt folk in i
det utlovade landet. Vilket bra namn han hade: JOSUA – JESUS
- Herren är frälsning!
När
vi träffar honom har han levt över hundrade år. Den gamle ledaren
håller nu avskedspredikan. Han uppmanar folket och förmanar dem:
Överge
främmande gudar och tjäna Herren.
Och folket svarar: Vi
vill tjäna Herren, vår Gud.
Ja, Gud har räddat sitt folk och välsignat dem och vill fortsätta
att vara herden som leder och bär dem ...
Upplys
mig, helige Ande, så att jag kan förstå:
också
nu gör Herren, det som han gjorde då (Sv Ps 646:4)
Vi
får be för kristenheten i vårt land:
Rädda
ditt folk! Ty
ni som förut inte var ett folk är nu Guds folk,
skriver Petrus till oss: ni
är ett utvalt släkte, kungar och präster, ett heligt folk, som
skall förkunna hans storverk. Han har kallat er från mörkret till
sitt underbara ljus (1
Petr 2:9-10). Vilken uppgift! Varför ser vi den inte?
I
en av kyrkans syndabekännelser säger vi: ”Vi har del i världens
bortvändhet från Gud och skyldiga till mer ont än vi själva
förstår”. Vi behöver också bekänna: ”Vi har del i kyrkans
bortvändhet från Gud ....”. Vänder vi ryggen åt Gud ser vi
inte hur han står där med händerna fulla av välsignelser, som han
vill slösa över oss. Vi behöver be: RÄDDA DITT FOLK! Och uppmana
varandra: Säg NO till den ONde och säg YES till JESus! Vi blir
glada och Guds änglar blir glada, då vi vänder om (Luk 15:7,10),
öppnar våra ögon mot Herren och ser hur Han ger vad vi ber:
VÄLSIGNA
DIN EGENDOM.
Guds
egendomsfolk är i människors ögon ett egendomligt folk.
De
vill höra ihop med en egendomlig Gud som ger egendomliga
välsignelser, som i dagens texter kallas NÅDEGÅVOR.
De är
gåvor som ges av nåd. Nåd heter på grekiska charis
och på latin gratia.
Därav kommer vårt ord gratis. Nådegåvor är Guds gratisgåvor.
Han ger dem inte för att vi är så snälla och duktiga. Vi får dem
inte som tack för lång och trogen tjänst. De är startgåvor till
svaga, skröpliga människor. Han utrustar dem som behöver
utrustning, (här har du din chans!). Det är faktiskt ett
svaghetstecken att behöva en nådegåva. Jag klarar inte att hjälpa
en enda människa utan denna himmelska utrustning ...
Vårt
dops Gud har lagt ned dessa gåvor redan i vårt dop. De ligger där
och väntar med spänning på att bli upptäckta. Om FADERNS GÅVOR
läser vi i Rom 12:1-8. Om SONENS GÅVOR läser vi i Efesierbrevet 4, och ANDENS GÅVOR i 1 Kor 12:4-11.
Vill du
bli överraskad av dessa gåvor och få uppleva julaftonsstämning
mitt i sommaren, så väntar en överraskning i slutet av denna
blogg. Dessa gåvor är svar på vår bön: VÄLSIGNA DIN EGENDOM.
Guds egendomliga folk blir vandringsfolket och upptäckarfolket. De
har upptäckt plustecknet. Det finns mer att få och mer att upptäcka,
då vi följer Herden som går före med segerns baner. Och därför
ber vi nu:
VAR
DERAS HERDE ...
I dagens
evangelium från Lukas 9:46-48 hamnar vi mitt i ett storgräl bland
Jesu lärjungar. Vem är störst, bäst och vackrast? De var tydligen
inte främmande för jämförelse och avund. De levde nära Jesus men
hade ändå lärt sig så lite av hans livsstil. När vi läser detta
skäms vi. Inte över dem. Men över att vi själva ofta är lika
dumma som de. Vad gör vi åt oss? Vi lyssnar till Paulus. När han
ser hur församlingsborna i Filippi var så självupptagna och
stolta och tänkte mer på sig själva än andra, kom han inte med en
straffpredikan som skvätte svavel och os och sa ”Ni usla syndare
....” Paulus pekar på Jesus. Var
så till sinnes som
han
(Läs Fil 2:1-11).
När
Jesus, den gode Herden, får vara vår herde, händer mycket
spännande. Vi befrias från Adams storhetsdrömmar. Bilden visar hur
Adam klättrar upp på bokstaven A. Han vill bli som Gud, bestämma
själv över sitt liv. Satsa på dig själv, sa han. Happy happy
sjöng han då han klättrade uppåt. Men Sorry Sorry då han tappade
balansen och föll .... Mitt i stora bokstaven A finns ett
minustecken. Vi hamnar på livets minussida när Adam är vår herde.
Tack
Jesus att du vill leta rätt på oss och vara vår HERRE och vår
HERDE.
O
Jesus, bliv när oss, bliv när oss alltfort, och
sköt
oss och bär oss, som alltid du gjort ... (Sv
Ps 59:3)
Ja,
detta ber vi om nu:
BÄR
DEM FÖR EVIGT
När
lärjungarna storgrälar gör Jesus som vanligt något ovanligt. Han
avgör vem som är störst. Han pekar då inte på Petrus och inte på
Johannes, inte på dig. Och faktiskt inte heller på mig. Han tar
fram en liten pojke som sitter där vid vägkanten och puttar kula.
Den
som är minst av er alla, han är stor.
Vi möter
denna tanke hos Jesus många gånger. För ett par söndagar sedan
fick vi gå genom den trånga porten. För att komma igenom den var
vi tvungna att lämna både stöddigheter och syndigheter, både
skryt och skräp, både pärlor och paltor. Att ta med sånt innanför
pärleporten vore ju att förvandla himmelen till ett helvete. På
andra sidan pärleporten är alla vackrast och bäst och finast. Alla
är klädda i vita fotsida kläder med himmelsk design. Alla bär
Livets Krona på sina huvuden. Och alla är barn till en Kung. ”Ett
litet kungabarn jag är och glad jag är för det...”
Och det
viktigaste av allt: Vi är barn som vår himmelske Fader vill bära
och lyfta upp i sin faderfamn. Men om vi inte gjort oss av med
stöddigheterna, blir vi för tunga så att inte ens den allsmäktige
Guden orkar bära oss.
Fördelen
med att vara minst är att man inte kan se ned på någon. Man måste
se uppåt. Ovanför oss finns då människor vi möter, underliga och
underbara. Men ovanför dem finns Jesus. Vi får ögonkontakt med
honom. Är vi där förstår vi de ord vi aldrig tidigare förstått,
när han säger: den
som tror på mig skall utföra gärningar som jag och ännu större.
Varför?
Jesus ger svaret: ty
jag går till Fadern ... (läs
Joh 14:12-16). Jesus själv gjorde aldrig några under, och sa aldrig
något utan att första ha kontakt med Fadern. Jesus Guds Son lär
Guds barn att vara beroende uppåt. Här ligger hemligheterna om
NÅDEGÅVOR och väntar på att bli upptäckta.
Rädda
ditt folk och välsigna din egendom. Var deras herde, bär dem för
evigt.
Låt
oss i syskonkärlek be så för varandra och svensk kristenhet
Bengt
Pleijel 87+
Kristliga
mötesplatser:
- Söndagens texter: Josua 24:16-18, 1 Kor 12:4-11, Lukas 9:46-48, Psaltaren 28:6-9
- Predikan på 10 söndagen efter trefaldighet Sångpostillan årg 3 sid 360. Finns också på bibelskolan.com. Tryck här så hamnar du där.
- KYRKANS FOLK LEVER AV HIMMELSKA GÅVOR—Varför nådegåvor. Vilka är de? Se bibelskolan.com /Bengt återvändsgränd/ nyfikenvandring 57. Tryck här
- Bön och inspirationsdag för Bohuslän, 27 september på Åh stiftsgård. Anmälan senast 15 september till eva.lindhusen@telia.com (tel 070-3012759 kvällstid) som sänder program
- Bloggen HIMMELSKT SÖNDAGSGODIS inte bara för de snälla barnen utkommer inför varje söndag. Den finns på adress bengtpleijel.blogspot.se eller på facebook.
