Inför Fastlagssöndagen

Det ”blidde” ännu en blogg. Bengt 88+ ville dra sig tillbaka. Han längtade efter att få lära sig spela på harpa. Men vännerna undrade. Den ene efter den andre kom och frågade. Först kom den ene (= en person). Sedan kom den andre (= två personer). Alla två undrade: Ska du verkligen sluta? Men Bengt var envis. Då dök den person upp, som nu skriver detta och erbjöd sig att fortsätta. Likt påvarna i Rom, tog han namn av sin företrädare, men ändrade bara siffran. Det är nu Bengt 89+ som plockat upp den fallna manteln …

Men hur gick det med Bengt 88+? En harpa fick han av barnbarnet - en papplåda med fyra gummiband som strängar. På den sitter han nu och spelar. Och tronar på minnen av trofasta vänner som uppmärksammade honom på hans födelsedag. Han tänker på dem med värme och tacksamhet och sjunger – visserligen lite hest och skrovligt, men (för honom själv) fullt njutbart: Should auld acqaintance be forgot and never brought to mind …

Nu lämnar vi harpospelaren och hans ljuvliga sång och går över till dagens ämne som är

KÄRLEKENS VÄG

Det är lätt att tala om kärlek och skalda om kärlek. Kärleken är som blomdoft och vårvindar friska, den är som stranden och som gräset, är vind och vidd och ett oändligt hem. Hjärtat klappar varmt …

   Men hjärta rimmar på smärta. Vi påminns om det då vi nu får gå upp till Jerusalem och får se hur Jesus Krist, Guds Son i syndares ställe lider. Jesus älskar så det gör ont. Han stiger ned i vår skuld och vårt lidandes djup och älskar världen tillbaka till Gud. Då händer det något med oss: Det brustna blir helt i hans kärlek till oss på Golgata kors (jfr Sv Ps 62:2).

   Jesus kallar oss nu att gå med på den vandringen. Lägg märke till att kärleken är en väg. Vi går med honom som är VÄGEN! Att det är en väg betyder för oss att vi inte är framme, inte är färdigfrälsta. Vi är på väg, det finns mer att upptäcka, mer att erfara, mer att lära om vad kärlek är. Kärleken lider fram livet.

Dagens texter berättar om det. Vi följer andra årgångens texter. Först träffar vi

ESTER

I Esters bok 4:12-17

Vi befinner oss på fyrahundratalet före Kristus bland judar som stannat kvar i främmande land efter fångenskapen i Babel. Unna dig att läsa hela boken. Vi dras in i mycket dramatiska händelser. Vi får vara med på kungliga konferenser och gästabud. Vi får träffa den judiska skönhetsdrottningen Ester som blir drottning på riktigt. Vi lär känna den onde intrigmakaren Hamas och Esters kusin Mordokai och Hans Majestät kung Ahasveros (som också hette Xerxes I). Den onde Hamas har utverkat att alla judar i riket skall dödas. Då säger Mordokai till Ester: ”Kanske var det för en stund som denna som du blev drottning”. Hon griper in med risk för sitt eget liv och katastrofen avvärjs. Det judiska folket räddas. Läs! Det är dessa händelser som är bakgrunden i den judiska purimfesten.

   Tänk vad en människa kan betyda för många andra om hon går på kärlekens väg!

TIMOTHEOS

får vi också träffa idag, när han sitter och läser att brev han fått från Paulus - 1 Timotheosbrevet 2:4-6.

Timotheos och vi får svar på en fråga som vi ofta grubblat på. Vad är meningen med livet? Vad vill Gud med att placera oss i den här bråkiga och snurriga världen?

GUD VILL ATT ALLA MÄNNISKOR SKALL BLI FRÄLSTA! Bli räddade!!!

När Gud får som han vill, blir det såsom i himlen jorden. Vi får det faktiskt riktigt bra!

   Detta ville Gud redan från världshistoriens början. Ja, t.o.m. strax före ty ”han har utvalt oss i Kristus före världens skapelse att vara heliga och fläckfria inför honom. I kärlek har han förutbestämt oss till barnaskap hos honom genom Jesus Kristus, efter sin goda viljas beslut” (Ef 1:4-5).

Detta vill Gud!

Men problemet med kärlekens Gud är att han inte är diktator utan just kärlek! Kärleken kan inte tvinga sina lösningar på våra låsningar. Gud söker och Gud kallar och Gud väntar på vårt ja!

   Säger vi JA, sänder han hjälparen den helige Ande som hjälper oss att slå in på kärlekens väg. Säger vi NEJ, respekterar han detta nej och hjälper oss vidare på den väg vi då valt (se Rom 1:24, 26,27). Men på den vägen kommer en del att förstå varför de behöver bli frälsta, räddade.

   Varför är jag så låst och så besviken och så ledsen och så stygg och dum och besvärlig? Vad är det för makter och krafter som lurar mig och förblindar mig? Det är som en slöja hänger för ögonen och jag famlar och faller och känner mig så misslyckad …

Jesus säger: ”Tiden är inne och Guds rike är nära. Omvänd er och tro på evangeliet” (Mark 1:15)

Paulus skriver: ”Men när någon omvänder sig till Herren tas slöjan bort. Herren är Anden, och där Herrens Ande är, där är frihet. Och alla vi som med obeslöjat ansikte ser Herrens härlighet som i en spegel, vi förvandlas till en och samma bild, från härlighet till härlighet. Det sker genom Herren, Anden”. (2 Kor 3:16-18).

TVÅ SVENSKAR

träffar vi också i Johannes evangelium 12:20-33.

Ja, de är faktiskt svenskar, i alla fall enligt Sångpostillan årg 2. Dessa svenskar vill gärna träffa Jesus. De har med sig en inbjudan till Sverige. I Sverige kan man uppskatta nobelprisämnen. I Sverige kan man bli berömd, applåderad, uppvisad i TV och omskriven i Göteborgsposten. Ja, FÖRHÄRLIGAD!!

   Vad svarar Jesus på det?

”Stunden är kommen att Människosonen skall förhärligas. Om vetekornet inte faller i jorden och dör förblir det ett ensamt korn. Men om det dör bär det RIK FRUKT”.

   Sedan talar Jesus om att man kan älska sitt liv så mycket att man förlorar det. Han inbjuder oss att följa honom och tjäna honom. Han talar om domen över denna ”världens härskare”.

   Vi förstår nog inte riktigt vad han menar. Men i hans sätt att säga det ligger en kraft som drar oss in i hans kraftfält. ”När jag blir upphöjd skall jag dra alla till mig”.

Ja, ”säg mig den vägen som drager till Livet” (Sv Ps 266:2).

   Vi får nu slå in på kärlekens väg. Den leder oss till Golgata. På korset ser vi Jesu händer som sträcks ut mot den värld som han älskar.

   När vi kommer till korset, faller vi ned. Vi fäster våra ögon på Jesus. Vi gör som han: sträcker ut våra händer. Det som då händer är att vi tappar allt vårt eget – bördor av synd och skam, av skryt och skräp, Vi låter det ligga vid korset …

   Herre, tänk mig! Hör vad han säger: Idag skall du vara med mig!

KÄRLEKENS VÄG

Nu går jag inte ensam. Jag går med Jesus. Var dag! I DAG!!!

 Livet där är inte utan kriser och krascher, dikeskörningar och helgelseprövningar. När sådant händer är det bara en påminnelse hur lite jag klarar av detta krångliga liv på egen hand. Jag behöver daglig och ständig närkontakt med Jesus. Och vi behöver varandra, vi syskon i tron. ”Jesus, du är med oss, genom liv och död, nu mitt hjärta brinner av din kärleks glöd” (Sv Ps 359:4).

   Jag lär mig den stora hemligheten att dagligen dö bort från mitt gamla, självupptagna, tråkiga liv. Varje morgon får jag lägga en blomma på Hans Majestät JAGs grav. Tack för allt! En sista hälsning!

   Och på KÄRLEKENS VÄG får jag emot SANNINGEN – det äkta, friska LIVET. Jag går var dag ut med en sång som gnolar från hjärtat:

O HÄRLIGA LOTT ATT LEVA DÄR DÖDEN SIN ÖVERMAN FÅTT (Sv Ps 258:2).

FASTLAGSSÖNDAGEN

inleder den tid vi kallar för fastlagen. De tre dagarna i fastlagen är Fastlagssöndag, fläskmåndag och fettisdag.

  Sedan kommer Askonsdag, då fastan börjar.  Ordet fastlagen kommer av Vastelabend = fastaftonen. (Jfr Julafton, påskafton).  Under fastlagen tog man - ofta under stora festligheter och karnevaler - farväl av köttet. Karne vale betyder kött farväl. Hos oss har denna fest dröjt sig kvar i namnet fettisdag, då vi festar på fettisdagsbullar. (Äter man dem på andra dagar, bör de kallas semlor).

Under denna tid studerar man flitigt SÅNGPOSTILLAN ÅRG 2

Fastlagssöndagen finns i boken på sid 123, och på bibelskolan.com tryck här. På bibelskolan kan man fördjupa sig i trosbekännelsens ord om Jesus – vandringar 16 – 38. Fasta från deckare för att bli bibelupptäckare.

Med varma hälsningar från vägmedvandraren

Bengt Pleijel 89+