Inför tjugoandra söndagen efter Trefaldighet
Himmelskt söndagsgodis bjuder denna vecka på fyra F:
FRÄLSNING – FÖRTRÖSTAN –FÖRKLARING – FÖRUNDRAN
FRÄLSNING
är temat för denna söndag. Det kommer av ordet ”frihalsa” = göra slaven fri från halsjärnet som binder honom. Denna söndag får vi be den helige Ande hjälpa oss att se vad det är som låser och binder oss. Jesus säger att var och en som syndar är slav under synden (Joh 8:34). I varje synd sitter ett snöre, som binder mig! Varför är jag så låst, så fångad av så mycket. Varför är den fria viljan så bunden? Vem tror du att du är?
Men Jesus har kommit för att förkunna frihet för de fångna (Lukas 4:18). När bojorna ramlar av, kan vi börja sjunga med Lina: ”Frälst genom honom lycklig och fri vill jag hans egen evigt nu bli” (Sv Ps 45:2).
Frälsningen startar på Golgata, där ”Ordet steg ner i vår skuld och vårt lidandes djup och älskade världen tillbaka till Gud. Det brustna blev helt i hans kärlek till oss på Golgata kors” (Sv Ps 62:2).
Frälsningen landar i vårt dop. Vet ni inte att alla vi som blivit döpta till Kristus har iklätt er Kristus … för att vi skall få LEVA I ETT NYTT LIV, skriver Paulus till oss i Rom 6:3-4. Golgatadramats seger når i mässans ord, i ”pulsslagen från Guds fadershjärta", säger Jesus. Det är: ”Kristi kropp FÖR DIG! Kristi blod FÖR DIG”. Gör det till minne av mig, säger Jesus. Han vill att vi ska minnas honom – inte främst genom hans predikningar och ord eller hans läkedomsunder. Utan just det som hände på Golgata.
Frälsningen är inte bara en händelse bakom oss. Frälsningen är daglig färskvara – ”frälsvara” eftersom den smitt-smutsiga synden smutsar ner oss dagligen. Också i framtiden behöver vi den. Vi vet att frälsningen är oss nu närmare än när vi kom till tro (Rom 13:11).
Frälsningen gäller allt Gud folk. Du skall ge honom namnet JESUS, för han skall frälsa sitt FOLK från deras synder (Matt 1:21). Frälsningen gäller varje enskild. Och det skall ske att var och en som åkallar Herrens namn ska bli frälst (Apg 2:21. Dagens texter börjar med budskapet om frälsning för Guds folk Israel.
Men stanna nu till och be dagens psaltarpsalm – Psaltaren 62:10-13. Herren har mycket mer att säga oss och ge oss.
FÖRTRÖSTAN
Det hjälper oss Nehemja upptäcka och att ta emot. Dagens GT-text är från Nehemja 2:11-20
Vi träffar Nehemja i Susans borg i Persien. Han är hovmästare hos kungen för ca 2500 år sedan. Judarnas babyloniska fångenskap är nu över. Många har återvänt till Jerusalem. En del blev kvar. Bland dem Nehemja. Han får rapport om hur de som vänt hem har det. Nehemja blir alldeles skakad av vad han får höra. Folket i Jerusalem lider stor nöd och vanära. Muren är nedbruten, portarna uppbrända i eld... Förtal, intriger, elakheter möter dem.
Man kan undra om detta är nedskrivet i vår Bibel för att tala till oss? Vad händer med Guds folk, med kyrkan idag? Vi lever ju i ett av världens mest sekulariserade länder. Kyrkan växer så det knakar i många länder. Men hos oss är hon föraktad och övergiven av människor (Jes 53:3). En del säger: Allt står väl till, allt står väl till. Men allt står inte väl till (Jeremia 8:11). Andra säger: ”Jag rik och behöver ingenting … du vet att inte att just du är eländig, beklagansvärd, fattig, blind och naken (Joh Upp 3:17). Några sjunger ”Den ljusnande framtid är vår”. Andra suckar: Den mörknande framtiden bli svår. Det krisar, kraschar och skakar över allt i världen. Vad är det som är på gång för oss? Varför har det blivit så här? ”En religiös katastrof” säger Göran Skytte.
Nu kommer den gamle Nehemja till oss. Han säger: ”Jag vet mycket om kriser och krascher och om hur man bygger upp ruiner”. Han inte bara ser krisen. Han ger också recept på hur man kan komma ur den. Han står på fyra BEN.
1. Bed
Nehemja börjar med att be: När jag hört detta satt jag gråtande och sörjande i flera dagar och fastade och bad inför himmelens Gud (1:4-6). Det är där också vi måste börja – i bönen. Lägg märke till att han bad i flera dagar. Han betraktade inte nöden utifrån eller kallt. Han tog in folkets nöd i sig. Han fick något av ”tårarnas nådegåva”.
2. Bekänn
Vidare ser vi att han inte började anklaga och förakta dem som kanske hade ansvaret för att det var så. Jag bekänner Israels barns synder ty också jag i min faders hus har syndat. Vi har svårt förbrutit oss mot dig... (1:6-7) När vi hör den bekännelsen måste vi fråga: Vilket ansvar har vi för det som händer i vårt land? I kyrkan? I församlingen? Har vi del i världens bortvändhet från Gud? Har vi del I KYRKANS BORTVÄNDHET FRÅN GUD? Vi får ställa oss bakom dem som vi anklagar, och ropa ut vår nöd och bekänna vår synd. Förlåt OSS! Inte bara mig. (Jfr Daniels bön i Daniel 9).
3. Begrunda
Nehemja tar sig tid att lyssna in vad Gud säger i sitt ord (1: 8-9) och griper fast om Guds löften. Han överlåter hela situationen i Guds fadershänder (1:10-11). Han gör som kung Josafat gjorde i en svår situation för Jerusalem. Han ber och säger: Själva vet vi inte vad vi skall göra, utan till dig ser våra ögon (2 Krön 20:12). Lägg nu märke till hur klokt och vist han går tillväga. Dagens avsnitt ur Nehemjas bok, talar om det: Han kom till Jerusalem och väntade i tre dagar innan han gjorde något (v 11). Nehemja väntar på den rätta tiden. När det gäller att motivera andra och föreslå förändringar så är detta det viktigaste. Man kan få en god idé dödad, därför att man inte inser när den rätta tiden var inne.
Men vad gör Nehemja under de tre dagarna? Vi kan hitta fyra möjliga svar:
1. Han vilar. Sätt inte i gång när du är trött.
2. Han ber.
3. Han planerar, tänker igenom strategin.
4. Han skapar nyfikenhet. Han reser ju med kungens eskort och säger ingenting under tre dagar. Folk började fråga. Varför är han här? Alla vände sig om och undrade.
4. Befall
”Befall i Herrens händer din möda och din väg” (Sv Ps 247:1). Nehemja överlåter sig och sitt folk i Guds händer: De är dina tjänare och ditt folk, som du har befriat genom din väldiga kraft och din starka hand. O, Herre, låt ditt öra lyssna till din tjänares bön, och till dina tjänares bön, de som har sin glädje i att frukta ditt namn. Låt din tjänare idag ha framgång och låt honom finna barmhärtighet inför denne man (Neh 1:11.
Överlåtelse är att lägga allt och alla i Guds händer. Det som hamnar där får jag se med hans ögon. I Guds händer vad som än händer. Himmelens Gud skall ge oss framgång (Neh 2:20).
Och nu drar Nehemja sina deppade medbröder in i ”frälsningsgärningen”. Låt oss bygga upp Jerusalems mur igen (Neh 2:17). Han säger VI och OSS. Han identifierar sig med dem. Vi måste göra slut på vår vanära. Han är mån om Guds ära. Han berättar hur Guds hand har lett honom. Och han berättar om att kungen i Persien har godkänt hans plan. Man behöver inte frukta repressalier från det hållet. Nehemja säger Låt oss bygga upp… Han ber om deras hjälp. De svarar: Låt oss börja bygga! De griper sig an med detta goda.
Men när de hittat den nya glädjen, dyker det upp både maktmänniskor och andemakter som vill sätta käppar hjulet. De sprider rykten. Det gör dem modlösa. De får arbeta med både svärd och murslev. Det är spännande att läsa fortsättningen av denna kamp. Där finns både tårar och fröjd, tröst och uppmuntran: Var inte bedrövade ty glädje i Herren är er starkhet (Neh 8:10).
Nehemja blir den ledare, som återvänder till Jerusalem med uppdrag av Gud. Han har fått en klar vision att återuppbygga landet och särskilt huvudstaden. Då stadens murar blir färdiga, trots både yttre och inre motstånd, så läggs också grunden för folket nya självkänsla. Nehemjas bok är också en bok i ledarskap.
Läs nu dagens text från Nehemja 2:11-20 i din Bibel. Eller varför inte hela Nehemjas bok!
FÖRKLARING.
När dina ord öppnas ger de ljus och skänker förstånd, står det i Psalt 119:130. Men ofta ligger bibelorden där stumma och tysta, och säger oss ingenting. Så kan det vara med dagens epistel från Rom. 5:1-21. När denna text läses i församlingen uppstår en stor enhet. Alla begriper att de ingenting begriper. Petrus skriver i 2 Petrus 3:15-16 att det som Paulus skriver är svårt att förstå. Men ge dig inte! Dröj i ordet. Gräv! Jobba med det. Plötsligt öppnar sig orden. Det strömmar ut ljus, värme, glädje i Herren är er starkhet!
Dagens text från Romarbrevet 5 handlar om två personer: Adam och Kristus. Egentligen finns det bara dessa två personer i hela världshistorien. Dessa två personer inkluderar i sig alla andra.
Vi är inkluderade i Adam. Hans namn betyder ”människa”, eller ”mänsklighet”. Vi bär hans säd i vår kropp. Det är sant både fysiskt och andigt. Hela mänskosläktet var med då Adam syndade. Han släppte in både synden och döden.
I Adam är vi alla ett och Adams svek var vårt.
Vi gömde oss bland Edens träd när Herren sökte oss.
Vi flydde och då kom vi bort från Gud och från varann.
Vår egen väg vi ville gå. Blott ensamhet vi fann.
4. Befall
”Befall i Herrens händer din möda och din väg” (Sv Ps 247:1). Nehemja överlåter sig och sitt folk i Guds händer: De är dina tjänare och ditt folk, som du har befriat genom din väldiga kraft och din starka hand. O, Herre, låt ditt öra lyssna till din tjänares bön, och till dina tjänares bön, de som har sin glädje i att frukta ditt namn. Låt din tjänare idag ha framgång och låt honom finna barmhärtighet inför denne man (Neh 1:11.
Överlåtelse är att lägga allt och alla i Guds händer. Det som hamnar där får jag se med hans ögon. I Guds händer vad som än händer. Himmelens Gud skall ge oss framgång (Neh 2:20).
Och nu drar Nehemja sina deppade medbröder in i ”frälsningsgärningen”. Låt oss bygga upp Jerusalems mur igen (Neh 2:17). Han säger VI och OSS. Han identifierar sig med dem. Vi måste göra slut på vår vanära. Han är mån om Guds ära. Han berättar hur Guds hand har lett honom. Och han berättar om att kungen i Persien har godkänt hans plan. Man behöver inte frukta repressalier från det hållet. Nehemja säger Låt oss bygga upp… Han ber om deras hjälp. De svarar: Låt oss börja bygga! De griper sig an med detta goda.
Men när de hittat den nya glädjen, dyker det upp både maktmänniskor och andemakter som vill sätta käppar hjulet. De sprider rykten. Det gör dem modlösa. De får arbeta med både svärd och murslev. Det är spännande att läsa fortsättningen av denna kamp. Där finns både tårar och fröjd, tröst och uppmuntran: Var inte bedrövade ty glädje i Herren är er starkhet (Neh 8:10).
Nehemja blir den ledare, som återvänder till Jerusalem med uppdrag av Gud. Han har fått en klar vision att återuppbygga landet och särskilt huvudstaden. Då stadens murar blir färdiga, trots både yttre och inre motstånd, så läggs också grunden för folket nya självkänsla. Nehemjas bok är också en bok i ledarskap.
Läs nu dagens text från Nehemja 2:11-20 i din Bibel. Eller varför inte hela Nehemjas bok!
FÖRKLARING.
När dina ord öppnas ger de ljus och skänker förstånd, står det i Psalt 119:130. Men ofta ligger bibelorden där stumma och tysta, och säger oss ingenting. Så kan det vara med dagens epistel från Rom. 5:1-21. När denna text läses i församlingen uppstår en stor enhet. Alla begriper att de ingenting begriper. Petrus skriver i 2 Petrus 3:15-16 att det som Paulus skriver är svårt att förstå. Men ge dig inte! Dröj i ordet. Gräv! Jobba med det. Plötsligt öppnar sig orden. Det strömmar ut ljus, värme, glädje i Herren är er starkhet!
Dagens text från Romarbrevet 5 handlar om två personer: Adam och Kristus. Egentligen finns det bara dessa två personer i hela världshistorien. Dessa två personer inkluderar i sig alla andra.
Vi är inkluderade i Adam. Hans namn betyder ”människa”, eller ”mänsklighet”. Vi bär hans säd i vår kropp. Det är sant både fysiskt och andigt. Hela mänskosläktet var med då Adam syndade. Han släppte in både synden och döden.
I Adam är vi alla ett och Adams svek var vårt.
Vi gömde oss bland Edens träd när Herren sökte oss.
Vi flydde och då kom vi bort från Gud och från varann.
Vår egen väg vi ville gå. Blott ensamhet vi fann.
(Sv Ps 229 1-2)
Men Gud ser vår nöd. Han griper in. Han sänder sin Son… Vi är ett i Kristus. Genom dopet döps vi in i Kristus. I KRISTUS – det är tillflykten där vi får vila ut, hämta kraft, blir restaurerade. I KRISTUS – det är bunkern som skyddar oss mot den Ondes onda ondo. I KRISTUS, där drabbas vi av nådens överflödande rika gåva.
Läs nu långsamt och länge dagens epistel från Romarbrevet 5:15-21.
FÖRUNDRAN
Jesus vill i dagens evangelium från Markus 4:26-29 få oss att stanna i förundran och häpnad över FRÖ-UNDRET.
Med Guds rike är det som när en man har fått utsädet i jorden. Han sover och stiger upp, dagar och nätter går, och säden gror och växer, han vet inte hur. Av sig själv bär jorden gröda, först strå, så ax, så moget vete i axet. Men när grödan är mogen låter han skäran gå, för skördetiden är inne.
Ett frö, ett sädeskorn ser så litet och ynkligt ut. Men det är programmerat med rötter, stjälk, blad, blommor, doft, frukt…
Ett bibelord ligger där tyst och stilla i bibelboken, som står där prydligt i väggens hylla. Men när det plockas ut ur väggens hylla och bäddas ned i hjärtats mylla, händer det något! Ordet som landar i hjärtat ger liv, kraft, glädje. Genom blodomloppet påverkar det händer och fötter, fingrar och tår. Ja, det stiger åt huvudet, ty vad hjärtat är fullt av det talar munnen.
Stanna i förundran. Allt är så ”dråpeligt och stort”! Det ligger himmelska hemligheter lite överallt och väntar på att bli upptäckta av dig. Tar du emot dem blir du så himla glad...
..påstår med glad hälsning
Bengt Pleijel 89+
som gärna är din guide i Sångpostillan, årg 2, sid 417 eller på bibelskolan.com tryck här.
Har du min bok ”Älska Sverige tillbaka till Gud” – en vandring genom Romarbrevet, hittar du dagens epistel på sid 66-71. Boken kan köpas på GAudete förlag, tryck här.
Har du min bok ATT ÖVERLEVA I LAODICEA, kan du läsa om Nehemja på sid 127 ff. Boken är slutsåld.
Men Gud ser vår nöd. Han griper in. Han sänder sin Son… Vi är ett i Kristus. Genom dopet döps vi in i Kristus. I KRISTUS – det är tillflykten där vi får vila ut, hämta kraft, blir restaurerade. I KRISTUS – det är bunkern som skyddar oss mot den Ondes onda ondo. I KRISTUS, där drabbas vi av nådens överflödande rika gåva.
Läs nu långsamt och länge dagens epistel från Romarbrevet 5:15-21.
FÖRUNDRAN
Jesus vill i dagens evangelium från Markus 4:26-29 få oss att stanna i förundran och häpnad över FRÖ-UNDRET.
Med Guds rike är det som när en man har fått utsädet i jorden. Han sover och stiger upp, dagar och nätter går, och säden gror och växer, han vet inte hur. Av sig själv bär jorden gröda, först strå, så ax, så moget vete i axet. Men när grödan är mogen låter han skäran gå, för skördetiden är inne.
Ett frö, ett sädeskorn ser så litet och ynkligt ut. Men det är programmerat med rötter, stjälk, blad, blommor, doft, frukt…
Ett bibelord ligger där tyst och stilla i bibelboken, som står där prydligt i väggens hylla. Men när det plockas ut ur väggens hylla och bäddas ned i hjärtats mylla, händer det något! Ordet som landar i hjärtat ger liv, kraft, glädje. Genom blodomloppet påverkar det händer och fötter, fingrar och tår. Ja, det stiger åt huvudet, ty vad hjärtat är fullt av det talar munnen.
Stanna i förundran. Allt är så ”dråpeligt och stort”! Det ligger himmelska hemligheter lite överallt och väntar på att bli upptäckta av dig. Tar du emot dem blir du så himla glad...
..påstår med glad hälsning
Bengt Pleijel 89+
som gärna är din guide i Sångpostillan, årg 2, sid 417 eller på bibelskolan.com tryck här.
Har du min bok ”Älska Sverige tillbaka till Gud” – en vandring genom Romarbrevet, hittar du dagens epistel på sid 66-71. Boken kan köpas på GAudete förlag, tryck här.
Har du min bok ATT ÖVERLEVA I LAODICEA, kan du läsa om Nehemja på sid 127 ff. Boken är slutsåld.
