Inför första söndagen i Fastan
PRÖVNINGENS STUND
är temat för denna söndag, första i Fastan. ”Prövningar vi möta får”. Men ovan där blir det bättre. Jesus uppmanar oss att redan nu ta kontakter med vår Fader innan prövningarna kommer: "Inled oss inte i frestelse...". "Utsätt oss inte för prövning". Grundtextens ord kan översättas med både frestelse och prövning. Djävulen frestar oss för att få oss att falla. Gud prövar oss för att få oss att mogna. En muskel som aldrig övas blir slapp och oduglig. Jesu bror Jakob kommer med den svårsmälta uppmaningen: Räkna det som ren glädje, när ni råkar ut för olika slags prövningar (Jakob 1:2, Fb). Prövningar kan få oss att mogna, bli lite klokare, mera uthålliga. Frågan för oss är vem som får ta hand om oss när prövningen kommer. Dagens texter tar oss in i mognadsskolan – 1 Moseboken 3:1-3, Hebr 5:7-10, Markus 1:12-13.Om vi börjar från början i 1 Mos 2 och 3 hamnar vi i...
1. LANDET LJUVLIGHET.
Namnet Eden betyder så. Mose målar en underbar tavla för oss. Vilken skönhet! Vi blir alldeles hänförda. Vi hör en röst: välkomna in! Vår himmelske Far bjuder oss att gå in i tavlan. Han vill berätta för sina barn hur allt blev till och vad som hände där i början. Vi vågar ta steget in…
Vilka färger! Vilken doft! Vi ser liljor på marken, fruktträd som blommar, vi hör fåglar som drillar och vatten som porlar. Två vackra människor kommer emot oss. ”Vi heter Adam och Eva”, säger de. ”Välkomna!”
Vi får vara med dem. De berättar att Gud placerat dem där för att bruka och bevara den underbara trädgården. De tar med oss i sitt arbete. Men arbetet är inte tungt. Vi blir inte trötta eller svettiga. Arbetet är som en hobby, en rolig lek, man vill bara hålla på. Vi följer med Adam då han tar hand om djuren. Han har fått i uppdrag att ge dem namn. Vi ser hur han leker fram namnen: ”Du ska heta hund, och du ska heta katt, och du ska heta nyckelpiga...”. Vi följer med Eva då hon plockar frukt av fruktträden. Flera korgar fulla.
I landet Ljuvlighet finns många ”fårbud”. Men bara ett ”förbud”. De får plocka frukt av alla träd utom ett: ”Kunskapens träd på gott och ont”. Eva begrep inte riktigt varför de inte fick äta av det trädet. Men Adam hade fattat. Han sa: ”Gud vill att vi ska ha kunskap. Både om gott och om ont. Men Gud vill själv ge oss den. Gud ger oss då först kunskap om det som är gott, fint, vackert, klokt. Sedan vill han ge oss kunskap om det som är ont. Men om vi själva plockar frukten, då börjar vi först med det är ont. Och blir så fångade av det att vi inte får tid med det som är gott".
Adam berättar också för oss att han först var ensam i lustgården. Det var lite tråkigt, tyckte han. Längtade efter en lekkamrat. Gud hade då tagit in honom i en operationssal, givit honom narkos, plockat ut ett revben, byggt en söt flicka av det. Adam blev alldeles poetisk då han fick se henne. Han skrev ner en kärleksdikt på rim: Denna är nu ben av mina ben och kött av mitt kött. Hon skall heta maninna ty av man har hon tagits." Maninna hette hon 1917. Kvinna blev hon i Bibel 2000. På änglarnas språk blir det queen – drottning. God save my queen! Gud skapade inte kvinnan av mannens huvud eller fot. Hon skulle varken förtryckas eller förtrampas. Kvinnan kom från mannens revben. Från hans sida. För att de skulle stå sida vid sida med varandra. Gud ville jämlikhet! Eller kanske hellre JÄMOLIKHET, Två olika, originella särpräglade människor med samma värde. O, vad roligt de hade tillsammans!
Men nu lämnar vi leken och kommer in halvlek, i 1 Mos 3, dagens text. Vi hamnar där i...
2. LANDET GRUVLIGHET.
Plötsligt händer det någonting. Det prasslar till i buskarna. En orm ringlar fram. Och som inte bara ringlar. Den pratar på ren svenska: Har Gud verkligen sagt att ni inte får äta av något träd i trädgården? Vi som har facit i hand vi vet att Ormen är den onda makten, som vill lura oss loss från Gud.
Lägg märke hur listigt han går fram. Han talar vänligt och fromt. Pratar lite teologi. Hur ska man tolka detta bibelord? Han är inte ett dugg intresserad av att lära oss något riktigt sliskigt syndigt och ont. Hans enda önskan är att vi ska bryta kontakten med Gud. Han överdriver en smula det Gud har sagt, Han lägger till och drar ifrån och spetsar till. Och får över Eva på ett litet samtal. Gud hade sagt att de fick äta av ALLA träd utom ett. Ormen säger att Gud säger ni inte får äta av NÅGOT träd.
Gud hade sagt att de skulle dö om de åt av trädet. Ormen säger: Ingalunda! Gud vet att om ni äter ska era ögon öppnas och ni blir som gudar. Ni ska bli idoler (ordet betyder avgud). Kändisar!
Ormen lurar in Eva på sitt maktområde. Hon ser på trädet. Tar på frukten. Lite lätt. Plötsligt ligger frukten i hennes hand. Och hon tog av frukten och åt. Det stora syndafallet sker så enkelt. Det är ofta småsakerna som får oss att falla. Eva äter. Ger åt sin man. När någon går bort från Gud, drar hon andra med sig i fallet. Frestaren utbildar oss till frestare.
Vad var det för frukt? Äpple? Troligen inte. Äpple heter på latin malus och synd malum. Men det är lätt att det går snett, när man tar det lätt med det som är rätt.
Adam och Eva hamnar i landet GRUVLIGHET. De trodde att de hittat en guldgruva. Men de hamnade i fördärvets grop. Nu hamnar de i...
3. LANDET ÅNGESTEN
Eva åt av den förbjudna frukten. Och Adam åt. Ormen hade sagt att deras ögon skulle öppnas om de gjorde så. Lögnens fader ljuger inte alltid. Deras ögon öppnas. De ser. De får en ny syn på varandra. De hade förut sett att de var nakna. Då var nakenheten vacker. Nu blir den ful, smutsig. De skäms för varandra. I all hast tråcklar Eva ihop några bikini av fikonlöv. De vågar inte vara öppna. De klär ut sig. Livet blir en låtsaslek.
De inte bara ser. De hör också. Det knastrar till i grusgångarna. I kvällsbrisen, då fågelsången tystnat och apflickorna slutat tjattra, hör de fotsteg som närmar sig. Herren Gud kommer vandrande. Adam och Eva gömmer sig. De gömmer sig för Herren Guds ansikte. De vågar inte se in det ansiktet som förut sett på dem med sådan värme och kärlek. De gömmer sig.
Precis som vi ibland gömmer oss i det paradis vi själva byggt upp. Det paradis, där vi satsar på oss själva. Och svajar med i ormdansen. Och slåss om idoltiteln. Och gömmer oss t.o.m. för oss själva. När det avslöjande ljuset kommer vandrande älskar vi mörkret mer än ljuset.
Men Gud ropar på oss. Var är du? Naturligtvis visste den allseende Guden var Adam gömt sig, och var Eva gömt sig, och var du och jag gömmer oss. Men han frågar för han vill att du själv skall svara. Han frågar efter DIG!
Darrande kommer vi fram. Vi är nu längst in i ångestens land. Vi får göra räkenskap. Vi har ansvar för vad vi gjort. Det hör till människovärdet. Ett djur ställer man inte till ansvar. Men du och jag får svara på räkenskapens dag. Gud räknar med oss.
Inför det gudomliga ljuset avslöjas mörkret. Vår ynklighet blottas. Adam skyller ifrån sig på Eva. Och han skyller ifrån sig på Gud: Kvinnan som du har satt vid min sida, hon gav mig av trädet, och jag åt. Eva skyller ifrån sig på ormen. Och vi själva gjorde inget fel. Ja, det är det första man hör när någon avslöjas. Förnekelse! Är det nu alldeles kört för dem och för oss? Nej, någon letar rätt på oss. Vi är inte ensamma. Vi hör en sång (Sv Ps 74):
1. Du som gick före oss längst in i ångesten. Hjälp oss att finna dig, Herre, i mörkret.
2. Du som bar all vår skuld in i förlåtelsen. Du är vårt hjärtas fred, Jesus, för evigt.
Jesus letar rätt på oss i ”ångestens land”.
Dagens epistel från Hebreerbrevet 5:7-10 berättar om Jesus, ”som steg ner i vår skuld och vårt lidandes djup och älskade världen tillbaka till Gud”.
Under sin tid här i köttet ropade han högt under tårar när han bad och vädjade till den som kunde rädda honom från döden, och han blev bönhörd och fri från sin ångest . Trots att han var Son fick han lära sig lydnad genom sitt lidande. När han sedan var fullkomnad blev han källan till evig frälsning för alla som lyder honom, av Gud kallad överstepräst på samma sätt som Melkisedek.
Namnet Eden betyder så. Mose målar en underbar tavla för oss. Vilken skönhet! Vi blir alldeles hänförda. Vi hör en röst: välkomna in! Vår himmelske Far bjuder oss att gå in i tavlan. Han vill berätta för sina barn hur allt blev till och vad som hände där i början. Vi vågar ta steget in…
Vilka färger! Vilken doft! Vi ser liljor på marken, fruktträd som blommar, vi hör fåglar som drillar och vatten som porlar. Två vackra människor kommer emot oss. ”Vi heter Adam och Eva”, säger de. ”Välkomna!”
Vi får vara med dem. De berättar att Gud placerat dem där för att bruka och bevara den underbara trädgården. De tar med oss i sitt arbete. Men arbetet är inte tungt. Vi blir inte trötta eller svettiga. Arbetet är som en hobby, en rolig lek, man vill bara hålla på. Vi följer med Adam då han tar hand om djuren. Han har fått i uppdrag att ge dem namn. Vi ser hur han leker fram namnen: ”Du ska heta hund, och du ska heta katt, och du ska heta nyckelpiga...”. Vi följer med Eva då hon plockar frukt av fruktträden. Flera korgar fulla.
I landet Ljuvlighet finns många ”fårbud”. Men bara ett ”förbud”. De får plocka frukt av alla träd utom ett: ”Kunskapens träd på gott och ont”. Eva begrep inte riktigt varför de inte fick äta av det trädet. Men Adam hade fattat. Han sa: ”Gud vill att vi ska ha kunskap. Både om gott och om ont. Men Gud vill själv ge oss den. Gud ger oss då först kunskap om det som är gott, fint, vackert, klokt. Sedan vill han ge oss kunskap om det som är ont. Men om vi själva plockar frukten, då börjar vi först med det är ont. Och blir så fångade av det att vi inte får tid med det som är gott".
Adam berättar också för oss att han först var ensam i lustgården. Det var lite tråkigt, tyckte han. Längtade efter en lekkamrat. Gud hade då tagit in honom i en operationssal, givit honom narkos, plockat ut ett revben, byggt en söt flicka av det. Adam blev alldeles poetisk då han fick se henne. Han skrev ner en kärleksdikt på rim: Denna är nu ben av mina ben och kött av mitt kött. Hon skall heta maninna ty av man har hon tagits." Maninna hette hon 1917. Kvinna blev hon i Bibel 2000. På änglarnas språk blir det queen – drottning. God save my queen! Gud skapade inte kvinnan av mannens huvud eller fot. Hon skulle varken förtryckas eller förtrampas. Kvinnan kom från mannens revben. Från hans sida. För att de skulle stå sida vid sida med varandra. Gud ville jämlikhet! Eller kanske hellre JÄMOLIKHET, Två olika, originella särpräglade människor med samma värde. O, vad roligt de hade tillsammans!
Men nu lämnar vi leken och kommer in halvlek, i 1 Mos 3, dagens text. Vi hamnar där i...
2. LANDET GRUVLIGHET.
Plötsligt händer det någonting. Det prasslar till i buskarna. En orm ringlar fram. Och som inte bara ringlar. Den pratar på ren svenska: Har Gud verkligen sagt att ni inte får äta av något träd i trädgården? Vi som har facit i hand vi vet att Ormen är den onda makten, som vill lura oss loss från Gud.
Lägg märke hur listigt han går fram. Han talar vänligt och fromt. Pratar lite teologi. Hur ska man tolka detta bibelord? Han är inte ett dugg intresserad av att lära oss något riktigt sliskigt syndigt och ont. Hans enda önskan är att vi ska bryta kontakten med Gud. Han överdriver en smula det Gud har sagt, Han lägger till och drar ifrån och spetsar till. Och får över Eva på ett litet samtal. Gud hade sagt att de fick äta av ALLA träd utom ett. Ormen säger att Gud säger ni inte får äta av NÅGOT träd.
Gud hade sagt att de skulle dö om de åt av trädet. Ormen säger: Ingalunda! Gud vet att om ni äter ska era ögon öppnas och ni blir som gudar. Ni ska bli idoler (ordet betyder avgud). Kändisar!
Ormen lurar in Eva på sitt maktområde. Hon ser på trädet. Tar på frukten. Lite lätt. Plötsligt ligger frukten i hennes hand. Och hon tog av frukten och åt. Det stora syndafallet sker så enkelt. Det är ofta småsakerna som får oss att falla. Eva äter. Ger åt sin man. När någon går bort från Gud, drar hon andra med sig i fallet. Frestaren utbildar oss till frestare.
Vad var det för frukt? Äpple? Troligen inte. Äpple heter på latin malus och synd malum. Men det är lätt att det går snett, när man tar det lätt med det som är rätt.
Adam och Eva hamnar i landet GRUVLIGHET. De trodde att de hittat en guldgruva. Men de hamnade i fördärvets grop. Nu hamnar de i...
3. LANDET ÅNGESTEN
Eva åt av den förbjudna frukten. Och Adam åt. Ormen hade sagt att deras ögon skulle öppnas om de gjorde så. Lögnens fader ljuger inte alltid. Deras ögon öppnas. De ser. De får en ny syn på varandra. De hade förut sett att de var nakna. Då var nakenheten vacker. Nu blir den ful, smutsig. De skäms för varandra. I all hast tråcklar Eva ihop några bikini av fikonlöv. De vågar inte vara öppna. De klär ut sig. Livet blir en låtsaslek.
De inte bara ser. De hör också. Det knastrar till i grusgångarna. I kvällsbrisen, då fågelsången tystnat och apflickorna slutat tjattra, hör de fotsteg som närmar sig. Herren Gud kommer vandrande. Adam och Eva gömmer sig. De gömmer sig för Herren Guds ansikte. De vågar inte se in det ansiktet som förut sett på dem med sådan värme och kärlek. De gömmer sig.
Precis som vi ibland gömmer oss i det paradis vi själva byggt upp. Det paradis, där vi satsar på oss själva. Och svajar med i ormdansen. Och slåss om idoltiteln. Och gömmer oss t.o.m. för oss själva. När det avslöjande ljuset kommer vandrande älskar vi mörkret mer än ljuset.
Men Gud ropar på oss. Var är du? Naturligtvis visste den allseende Guden var Adam gömt sig, och var Eva gömt sig, och var du och jag gömmer oss. Men han frågar för han vill att du själv skall svara. Han frågar efter DIG!
Darrande kommer vi fram. Vi är nu längst in i ångestens land. Vi får göra räkenskap. Vi har ansvar för vad vi gjort. Det hör till människovärdet. Ett djur ställer man inte till ansvar. Men du och jag får svara på räkenskapens dag. Gud räknar med oss.
Inför det gudomliga ljuset avslöjas mörkret. Vår ynklighet blottas. Adam skyller ifrån sig på Eva. Och han skyller ifrån sig på Gud: Kvinnan som du har satt vid min sida, hon gav mig av trädet, och jag åt. Eva skyller ifrån sig på ormen. Och vi själva gjorde inget fel. Ja, det är det första man hör när någon avslöjas. Förnekelse! Är det nu alldeles kört för dem och för oss? Nej, någon letar rätt på oss. Vi är inte ensamma. Vi hör en sång (Sv Ps 74):
1. Du som gick före oss längst in i ångesten. Hjälp oss att finna dig, Herre, i mörkret.
2. Du som bar all vår skuld in i förlåtelsen. Du är vårt hjärtas fred, Jesus, för evigt.
Jesus letar rätt på oss i ”ångestens land”.
Dagens epistel från Hebreerbrevet 5:7-10 berättar om Jesus, ”som steg ner i vår skuld och vårt lidandes djup och älskade världen tillbaka till Gud”.
Under sin tid här i köttet ropade han högt under tårar när han bad och vädjade till den som kunde rädda honom från döden, och han blev bönhörd och fri från sin ångest . Trots att han var Son fick han lära sig lydnad genom sitt lidande. När han sedan var fullkomnad blev han källan till evig frälsning för alla som lyder honom, av Gud kallad överstepräst på samma sätt som Melkisedek.
Dagens evangelium från Markus 1:12-13 och Matteus 4:1-11 berättar om Jesu kamp för oss i öknen.
Genast förde Anden honom ut i öknen, och han var i öknen under fyrtio dagar och frestades av Satan. Han levde bland de vilda djuren, och änglarna betjänade honom.
Episteln hjälper oss hitta källan till evig frälsning. Evangeliet hjälper oss hitta ORDETS vapen, som täpper till munnen på de vilda, mörka, sataniska krafterna: Det är skrivet. Det är skrivet. Det är skrivet. ”Ett ord kan honom fälla” (Sv Ps 237:3). Och ”saliga de som hör hans ord och tar vara på det”. Änglarna betjänar Jesus, som ger dem order att öppna pärleporten för oss, så att vi - som det står i Sv.Ps 172:1 - får ”häpna gå in genom porten till en okänd värld, till ett annat liv” till...
LANDET SALIGHET
På vägen dit behöver du godis som färdkost: Sångpostillan årg 3, sid 141. Bibelskolan.com tryck här. Bland medvandrarna där kan du kanske upptäcka fröken Rulla Thor, som har stadigt sällskap med
Bengt Pleijel 90+
som sänder varma hälsningar just till dig.
