Inför fjortonde söndagen i Trefaldighet.
Denna söndag kan det hända något spännande med OSS. Vi kan hitta varandra. Var då? Jo i
ENHETEN I KRISTUS
Vi har problem med OSS. Vi lever i en JAG-centrerad kultur. Alla tänker på sig, det är bara jag som tänker på mig. JAG jagar bort Gud. Jag själv ska bestämma över JAG. Släng alla normer. Ni ska vara såsom Gud. Du själv ska bestämma över vad som är gott och vad som är ont (ormcitat från 1 Mos 3:5).
Men vad händer när vi bryter strömmen till ljuskällan? Det bli mörkt och kallt, vi ser inte Livet. JAG mår inte så bra. OSS mår inte heller bra. Tomheten efter Gud fylls av andra makter och krafter. Paulus har uttrycket ”tomhetens välde” (Rom 8:20 Bibel 2000). Vad är det för dunkla krafter som vill lura oss? Varför har vi så svårt med varandra? ”Och ändå är det murar oss emellan och genom gallren ser vi på varann. Vårt fängelse är byggt av rädslans stenar. Vår fångdräkt är vårt eget knutna jag…” (Sv Ps 289:3).
Varför är du så bedrövad, min själ, varför så orolig i mig?... Sänd ditt ljus och din sanning … (Psalt 43:5,3.) I ljuset ser jag FAR. Han är Fader VÅR. (Inte bara fader min). Vi kommer in i den stora GE-rörelsen. Fadern ger sin Son. Sonen ger sitt liv. Anden ger oss klarsyn. Vi ser hur det kryllar av barn i fadersfamnen, gamla barn och unga barn, svarta och vita, underbara, underliga, knepiga… men barn. Vi hittar varandra. Och vi behöver varandra. Vi hittar OSS. Förlåt OSS, Ge OSS, fräls OSS… Vi kommer in ett kraftfält i Kristus – där hittar vi den brokiga enheten i den bråkiga mångfalden. Bli kvar hos OSS! (Luk 24:29, jfr Sv Ps 189:1).
Dagens texter lockar oss att sjunga OSS-sånger.
1. Amos 9:11-15 lockar oss att sjunga
O, hur saligt att få vandra hemåt vid vår Faders hand….
Den dagen skall jag resa upp Davids förfallna hydda, mura igen rämnorna och resa upp det som rasat, bygga upp den som i forna dagar, så att de kan lägga under sig vad som är kvar av Edom och alla de folk över vilka mitt namn har utropats, säger Herren, som utför detta. Ja, den tid kommer, säger Herren, då plöjaren följer tätt efter den som skördar och vintramparen tätt efter den som sår, då bergen dryper av druvsaft och alla höjder flödar över. Då skall jag vända ödet för mitt folk Israel. De skall bygga upp förstörda städer och bo i dem, plantera vingårdar och själva dricka vinet, anlägga trädgårdar och äta deras frukt. Jag skall plantera dem i deras egen mark, och de skall aldrig mera ryckas upp ur den mark som jag har gett dem, säger Herren, din Gud.
Vi träffade Amos för några söndagar sedan (9 efter Tref, Amos 8:4-7). Vi kommer ihåg hur Herren talat till honom. Amos får se in i Guds fadershjärta. Han får se hur Gud reagerar häftigt mot orättvisor, förtryck, falskhet, hyckleri, fiffel... Det gör ont i Gud att se sådant. Och det gör ont i profeten. Amos själv är djupt skakad av det han ser och får säga. Han ser orättvisor. Han avslöjar hur de trampar på de fattiga och utrotar de svaga i landet. Han talar om utstuderad grymhet – man skar upp havande kvinnor (1:13). Man fifflar med pengar och fuskar med vågen. Han får komma med ett kärvt budskap. Amos gör mos av dem. Men cancern måste opereras innan hälsan kan komma. Den Gud som hatar ondska och falskhet och står för rättvisa och ärlighet, han har ett hjärta som blöder och som säger mitt hjärta är i uppror, all min medkänsla väcks (Hosea 11:8-9). Han har en enorm kärlek till oss. Han gör allt för att rädda oss. Han sänder profeter, han sänder sin Son som ”stiger ned i vår skuld och vårt lidandes djup”. Vi får upp ögonen för vad som sker i det som sker. Vi ser svensk kristenhets ”förfallna hydda”. Vi skakas…”En ångest går fram och ofreden rister i livsträdets stam. Då kallar Guds Ande de kristna till bot…” (Sv Ps 62:2,6).
Då öppnas en möjlighet. Det banas en väg - inte en lätt väg, men en rätt väg. Den leder oss ur förfall och förnedring till ett rikt liv. Vi går med honom som är Vägen. Och nu hjälper oss Amos ett se vilket rikt liv vi kan få. Sion – gudsfolket skall befrias, räddas, uppbyggas. Amos ger oss en VI-SION av hur VI i SION kommer ut ur vår ensamhet och hittar vararandra. På den vägen klingar sången härligt –
O, hur saligt att få vandra hemåt vid vår Faders hand….
Den dagen skall jag resa upp Davids förfallna hydda, mura igen rämnorna och resa upp det som rasat, bygga upp den som i forna dagar, så att de kan lägga under sig vad som är kvar av Edom och alla de folk över vilka mitt namn har utropats, säger Herren, som utför detta. Ja, den tid kommer, säger Herren, då plöjaren följer tätt efter den som skördar och vintramparen tätt efter den som sår, då bergen dryper av druvsaft och alla höjder flödar över. Då skall jag vända ödet för mitt folk Israel. De skall bygga upp förstörda städer och bo i dem, plantera vingårdar och själva dricka vinet, anlägga trädgårdar och äta deras frukt. Jag skall plantera dem i deras egen mark, och de skall aldrig mera ryckas upp ur den mark som jag har gett dem, säger Herren, din Gud.
Vi träffade Amos för några söndagar sedan (9 efter Tref, Amos 8:4-7). Vi kommer ihåg hur Herren talat till honom. Amos får se in i Guds fadershjärta. Han får se hur Gud reagerar häftigt mot orättvisor, förtryck, falskhet, hyckleri, fiffel... Det gör ont i Gud att se sådant. Och det gör ont i profeten. Amos själv är djupt skakad av det han ser och får säga. Han ser orättvisor. Han avslöjar hur de trampar på de fattiga och utrotar de svaga i landet. Han talar om utstuderad grymhet – man skar upp havande kvinnor (1:13). Man fifflar med pengar och fuskar med vågen. Han får komma med ett kärvt budskap. Amos gör mos av dem. Men cancern måste opereras innan hälsan kan komma. Den Gud som hatar ondska och falskhet och står för rättvisa och ärlighet, han har ett hjärta som blöder och som säger mitt hjärta är i uppror, all min medkänsla väcks (Hosea 11:8-9). Han har en enorm kärlek till oss. Han gör allt för att rädda oss. Han sänder profeter, han sänder sin Son som ”stiger ned i vår skuld och vårt lidandes djup”. Vi får upp ögonen för vad som sker i det som sker. Vi ser svensk kristenhets ”förfallna hydda”. Vi skakas…”En ångest går fram och ofreden rister i livsträdets stam. Då kallar Guds Ande de kristna till bot…” (Sv Ps 62:2,6).
Då öppnas en möjlighet. Det banas en väg - inte en lätt väg, men en rätt väg. Den leder oss ur förfall och förnedring till ett rikt liv. Vi går med honom som är Vägen. Och nu hjälper oss Amos ett se vilket rikt liv vi kan få. Sion – gudsfolket skall befrias, räddas, uppbyggas. Amos ger oss en VI-SION av hur VI i SION kommer ut ur vår ensamhet och hittar vararandra. På den vägen klingar sången härligt –
O hur saligt att få vandra hemåt vid vår Faders hand…
2. Första Korintierbrevet 1:10-13 lockar oss att sjunga
Kärlekens Ande, hand i hand, lär oss att som syskon att vandra
I vår herre Jesu Kristi namn uppmanar jag er, syskon, att vara överens och inte dela upp er i olika läger, utan återigen stå eniga i tankar och åsikter. Av Chloes folk har jag nämligen fått höra, mina bröder, att det förekommer motsättningar bland er. Vad jag menar är att ni alla säger: ”Jag hör till Paulus”, eller ”Jag hör till Apollos”, eller ”Jag hör till Kefas”, eller ”Jag hör till Kristus”. Har Kristus blivit delad? Var det kanske Paulus som korsfästes för er, eller var det i Paulus namn ni döptes?
Kärlekens Ande, hand i hand, lär oss att som syskon att vandra
I vår herre Jesu Kristi namn uppmanar jag er, syskon, att vara överens och inte dela upp er i olika läger, utan återigen stå eniga i tankar och åsikter. Av Chloes folk har jag nämligen fått höra, mina bröder, att det förekommer motsättningar bland er. Vad jag menar är att ni alla säger: ”Jag hör till Paulus”, eller ”Jag hör till Apollos”, eller ”Jag hör till Kefas”, eller ”Jag hör till Kristus”. Har Kristus blivit delad? Var det kanske Paulus som korsfästes för er, eller var det i Paulus namn ni döptes?
I förra texten anade vi Guds fadershand. Den ledde oss ur förfall och förnedring till ett nytt liv som fick oss att häpna… Nu kommer den helige Ande – Kärlekens Ande - och lär oss att räcka varandra handen och upptäcka att vi är syskon. Våra svenska översättningar talar om bröder. Men det grekiska ordet adelfoi syftar på både bröder och systrar. Norsk översättning har søsken. … här icke man och kvinna. Alla är ni ett i Kristus. (Gal 3:28 Fb)-.
Syskon kan ibland ha lite svårt med varandra. Behöver man hjälp, kan man be ”Kärlekens Ande, hand i hand, lär oss att som syskon att vandra”. Be så och upptäck vad som händer med dina händer.
Paulus skriver nu till trossyskonen i Korint. Man levde där i olika husförsamlingar. Husfadern gav namn åt församlingen. Där var Chloes husförsamling och Apollos och Kefas och flera andra husförsamlingar. Paulus har fått veta att där var stridigheter och splittring och man käftade om vem som hade tolknings-företräde (?).
Man umgicks tydligen inte utan man höll sig till sitt husfolk och sin ledare. Var det i deras namn ni blev döpta? frågar Paulus. Om han besökt svensk kristenhet skulle han kanske fråga: Blev ni döpta i Martins namn, eller Franciskus namn eller i Antjes namn? Eller Schartaus eller Levis namn? Betydde dopet att ni skulle höra ihop med dem?
Nej, vi blev döpta in i Kristus. Det är där vi lär oss stå enade i samma sinne och samma mening. Paulus vet vad han talar om. Han har hittat det rika livet i Kristus. När det blev bråk i Filippi bråkade inte Paulus med dem. Han gav dem bara ett recept. Var så till sinnes som Kristus Jesus var (Fil 2:5). Nästa kapitel slutar med de orden Vi har Kristi sinne (1 Kor 2:16). Vi – i detta vi finns Paulus och hans syskon i tron. Han har fått Andens hjälp att hitta detta rika liv tillsammans med andra. Med dem sjunger vi:
Syskon kan ibland ha lite svårt med varandra. Behöver man hjälp, kan man be ”Kärlekens Ande, hand i hand, lär oss att som syskon att vandra”. Be så och upptäck vad som händer med dina händer.
Paulus skriver nu till trossyskonen i Korint. Man levde där i olika husförsamlingar. Husfadern gav namn åt församlingen. Där var Chloes husförsamling och Apollos och Kefas och flera andra husförsamlingar. Paulus har fått veta att där var stridigheter och splittring och man käftade om vem som hade tolknings-företräde (?).
Man umgicks tydligen inte utan man höll sig till sitt husfolk och sin ledare. Var det i deras namn ni blev döpta? frågar Paulus. Om han besökt svensk kristenhet skulle han kanske fråga: Blev ni döpta i Martins namn, eller Franciskus namn eller i Antjes namn? Eller Schartaus eller Levis namn? Betydde dopet att ni skulle höra ihop med dem?
Nej, vi blev döpta in i Kristus. Det är där vi lär oss stå enade i samma sinne och samma mening. Paulus vet vad han talar om. Han har hittat det rika livet i Kristus. När det blev bråk i Filippi bråkade inte Paulus med dem. Han gav dem bara ett recept. Var så till sinnes som Kristus Jesus var (Fil 2:5). Nästa kapitel slutar med de orden Vi har Kristi sinne (1 Kor 2:16). Vi – i detta vi finns Paulus och hans syskon i tron. Han har fått Andens hjälp att hitta detta rika liv tillsammans med andra. Med dem sjunger vi:
Kärlekens Ande, hand i hand, lär oss att som syskon att vandra
3. Johannes 17:18-23 lockar oss att sjunga
…du gör oss till ett med varandra kring altarets rund…
Jesus ber: Liksom du har sänt mig till världen, har jag sänt dem till världen, och för deras skull helgar jag mig till ett offer, för att också de skall helgas genom sanningen. Men inte bara för dem ber jag utan också för alla som genom deras ord tror på mig. Jag ber att de alla skall bli ett och att liksom du, fader, är i mig och jag i dig, också de skall vara i oss. Då skall världen tro på att du har sänt mig. Den härlighet som du har gett mig har jag gett dem för att de skall bli ett och för att liksom vi är ett, jag i dem och du i mig, de skall fullkomnas och bli ett. Då skall världen förstå att du har sänt mig och älskat dem så som du har älskat mig.
Det är sista kvällen före korsdramat. Jesus och lärjungarna har firat nattvard tillsammans. Nu går de genom de slingrande gatorna ut till Getsemane. Utanför tempelporten stannar de till. Jesus ber. Man kallar Jesu bön för hans översteprästerliga bön. Precis som översteprästen på den stora försoningsdagen ber för sig själv, för sina närmaste och för hela Guds församling, har också Jesus dessa tre böneämnen. I detta avsnitt ber Jesus för sina lärjungar, och för alla dem som genom deras ord kommit till tro. Med andra ord: Just nu ber Jesus för dig och mig och våra syskon i tron!
Vad är det nu Jesus ber om? Jag ber att de alla skall bli ett och att liksom du, Fader, är i mig och jag i dig, också de skall vara i oss. Om alla skall bli ett måste vi vara i oss . Vi dras in i detta kraftfält, in i denna gudomliga närvaro, in i en innerlighetens gemenskap. Där händer det något med oss. Vi kommer fram till enheten i tron (Ef 4:13). Enheten finns, men vi kommer fram till den. Herren gör något med oss! Vad då?
De finns mycket mer att hem-ta i Jesu bön. Vill du det, gå då in i bönerummet med Jesus, och stanna där i förundran. Sångpostillan, årg 3, sid 388. Bibelkskolan.com tryck här
Bengt Pleijel 90+
…du gör oss till ett med varandra kring altarets rund…
Jesus ber: Liksom du har sänt mig till världen, har jag sänt dem till världen, och för deras skull helgar jag mig till ett offer, för att också de skall helgas genom sanningen. Men inte bara för dem ber jag utan också för alla som genom deras ord tror på mig. Jag ber att de alla skall bli ett och att liksom du, fader, är i mig och jag i dig, också de skall vara i oss. Då skall världen tro på att du har sänt mig. Den härlighet som du har gett mig har jag gett dem för att de skall bli ett och för att liksom vi är ett, jag i dem och du i mig, de skall fullkomnas och bli ett. Då skall världen förstå att du har sänt mig och älskat dem så som du har älskat mig.
Det är sista kvällen före korsdramat. Jesus och lärjungarna har firat nattvard tillsammans. Nu går de genom de slingrande gatorna ut till Getsemane. Utanför tempelporten stannar de till. Jesus ber. Man kallar Jesu bön för hans översteprästerliga bön. Precis som översteprästen på den stora försoningsdagen ber för sig själv, för sina närmaste och för hela Guds församling, har också Jesus dessa tre böneämnen. I detta avsnitt ber Jesus för sina lärjungar, och för alla dem som genom deras ord kommit till tro. Med andra ord: Just nu ber Jesus för dig och mig och våra syskon i tron!
Vad är det nu Jesus ber om? Jag ber att de alla skall bli ett och att liksom du, Fader, är i mig och jag i dig, också de skall vara i oss. Om alla skall bli ett måste vi vara i oss . Vi dras in i detta kraftfält, in i denna gudomliga närvaro, in i en innerlighetens gemenskap. Där händer det något med oss. Vi kommer fram till enheten i tron (Ef 4:13). Enheten finns, men vi kommer fram till den. Herren gör något med oss! Vad då?
Du gör oss till ett med varandra kring altarets rund
De finns mycket mer att hem-ta i Jesu bön. Vill du det, gå då in i bönerummet med Jesus, och stanna där i förundran. Sångpostillan, årg 3, sid 388. Bibelkskolan.com tryck här
Bengt Pleijel 90+
