Inför Tacksägelsedagen

Låt oss tacka och lova Herren!

   Den uppmaningen får vi i varje högmässa. Nattvarden, som också har namnet eukaristi - tacksägelse, lyfter oss in i den himmelska ”lovochtack-rörelsen”. Tacksägelsedagens tema är LOVSÅNG. Uppmaningen till lovsång kommer först. ”Lov och tack”. Varför?
   Det är något märkligt med lovsången. När vi sjunger med i lovsångerna (och gör experimentet att vi tänker på vad vi sjunger) grips vi av en märklig lyftkraft. En himmelsk kraft drar oss upp ur det dåliga samvetets grop, ”du borde vara lite mer tacksam”. Och upp ur alla kravtankar att ”du måste buga / niga och säga tack”. Lovsångens lyftkraft bär oss upp till den plats där vi träffar Herrens trogna i alla tider och hela den himmelska härskaran av änglar och helgon. Vi smittas av lovsångsbruset inför den himmelska tronen.
   I eukaristin – tacksägelsen - den heliga nattvarden får vi svar på varje människas grundfråga: Är jag älskad? Betyder jag något? Vad är meningen med livet? Svaret viskas stilla i vårt öra. Vi hör pulsslagen från Guds Fadershjärta: För dig! För dig! Du dras in i Golgatadramats segerglädje. Den berättar om hur en (ja, du vet väl vem?) ”steg ned i vår skuld och vårt lidandes djup och älskade oss tillbaka till Gud”. Sv Ps 62:2). När detta händer ”då brister själen ut i lovsångsljud: Tack gode Gud, tack gode Gud” (Sv. Ps.11:6).
   Men ”lovochtack”-rörelsen startar ofta i häpnad och förundran. Vi påminns om det då vi lyssnar till

SALOMOS VISHET 7:15-22
   Må nu Gud hjälpa mig att klä min insikt i ord och göra mina tankar värdiga hans gåvor. Ty han är vägvisaren till visheten, och det är han som leder de visa rätt. Av honom beror både vi själva och våra ord, all tankeförmåga och all yrkesskicklighet. Det är han som har gett mig osviklig kunskap om tingen: jag känner världens byggnad och elementens verkningar, tidsåldrarnas början och slut och förlopp, solhöjdens växlingar och årstidernas skiften, årens kretslopp och himlakropparnas ställningar, djurens levnadssätt och vilddjurens lynnen, andarnas våldsamma krafter och människornas tankar, växternas arter och rötternas hemliga krafter - allt lärde jag känna, det dolda och det synliga, ty jag fick undervisning av visheten, hon som med sin konst har format allt.
Så lyder ”Salomos vishet”. Gud, vi tackar dig!

   Salomos vishet hör till de s.k. apokryferna. Vi kan hitta dem i Bibel 2000. Men inte i Folkbibeln eller Bibel 1917. Apokryf betyder gömd, fördold. De påminner om bibelböcker, men räknas inte som helig Skrift. De är nyttiga att läsa, säger Luther. Denna söndag får vi känna oss nyttiga genom att läsa 8 verser ur Salomos vishet. Boken tillskrives den vise kung Salomo. Men de som vet säger att det förmodligen är en anonym och from jude som skrivit den på grekiska under sista århundradet före Kristus och – i blygsamhet (?) – tillägnat den kung Salomo.
   Denne fromme man stannar i förundran, häpnad inför skapelsens rikedom och sinnrikhet. Han var tydligen mycket beläst och miljömedveten. Och han räknade med att Gud i sin vishet kunde göra också honom vis och viss om ”vilken mäktig Gud vi har”, han som i vishet vill sätta igång tankar och hjärta, förundran och häpnad, så att vi måste brista ut i lov och tack.
   Salomos vishet påminner om vad gamle ärkebiskopen Wallin sjöng år 1816: ”Din väldighet, ditt majestät, ditt underfulla råd, jag såg i solens höga fjät och gräsets minsta tråd” (Sv Ps 63:4). Men det var en sak han inte såg i naturen. ”Ditt hjärta jag ej fann”. Han kunde inte svara på TV-frågan: ”Vad är det för mening med livet?” Men svaret fick han då han hörde budskapet om Jesus. Ingen har någonsin sett Gud. Den Enfödde, som själv är Gud och står Faderns hjärta närmast, Han har gjort honom känd (Joh 1:18, Giertz). Och vill du bli vis på riktigt rekommenderar Paulus oss att ta kontakt med Gud. Ty genom honom finns ni i Kristus Jesus, som har blivit vår vishet, vår helighet och vår frihet (1 Kor 1:31). När vi hamnar i det kraftfältet kan vi känna oss stolta. Ty den stolte skall ha sin stolthet i Herren (1 Kor 1:32). Lov och tack! Mer om detta i nästa text,
   ”Lovochtack”-rörelsen fortsätter nu i syskonkärlek. Om det skriver Paulus i

KOLOSSERBREVET 3:16-17
Låt Kristi frid råda i era hjärtan, den som ni kallades till som lemmar i en och samma kropp. Visa er tacksamhet. Låt Kristi ord bo hos er i hela sin rikedom och med all sin vishet. Lär och vägled varandra, med psalmer, hymner och andlig sång i kraft av nåden, och sjung Guds lov i era hjärtan. Låt allt vad ni gör i ord eller handling ske i Herren Jesu namn och tacka Gud fadern genom honom.

   Vi är lemmar i en och samma kropp. Vi blev det i dopet. Vi är döpta in i Kristus och vi har iklätt oss Kristus. (Rom 6:3f och Gal 3:26-29, Bibel 2000). I detta kraftfält i Kristus överraskas vi av att vi får en ny syn på varandra. Här är icke längre jude eller grek, ryss eller svensk, man och kvinna, miljardär eller miserabel, svartskallig eller klantskallig. Vi är en massa syskon! Kristus blir allt och i alla (Kol 3:11).
   Vi är döpta in i Kristus, vi har iklätt oss Kristus. Nu får vi veta vad detta betyder för vårt vardagsliv. Strax före vår text, i vers 12, får vi denna uppmaning: Som Guds utvalda, heliga och älskade skall ni alltså klä er i innerliga medkänsla …
   I dopet fick vi den vita dopdräkten. Vi blev iklädda Kristus. Att leva i sitt dop är att dagligen ikläda sig Kristus. Jesus vill komma oss lika nära som kläderna på kroppen. Nu går vi ut och möter människor tillsammans med Jesus. Läs Kol 3:12-17 i din i Bibel. Där finns ord som talar om för dig hur du ska leva ut Jesu kärlek … ha fördrag… förlåt... var överseende. Men i din vardag möter du människor som är besvärliga, tröttsamma, svårbegripliga. Du har svårt att tycka om dem och de tycker inte om dig. Poängen i Paulus förmaningar är att nu möter du dessa människor tillsammans med Jesus. Inför var plagg du iklär dig i dopdräkten, säger Jesus: Detta vill jag hjälpa dig med.
   Pröva detta. Läs orden, se människorna framför dig, hör Jesu röst: Detta vill jag hjälpa dig med.
   När vi kommer till Kol 3:16-17, dagens text, påminns vi om att vi är syskon, vi behöver varandra och vi får uppmuntra, trösta, hjälpa varandra att hitta det friska, riktiga och roliga livet i Kristus. Det sker då Bibelns ord kommer in i oss och sätter oss i rörelse mot varandra,
   Ja, tack och lov för lov och tack. Och nu har vi en text till. Den säger oss att

   ”Lovochtack”-rörelsen inte går att hejda. Om lärjungar stoppas kommer stenarna att bilda kör.
   LUKASEVANGELIET 19:37-40

Då Jesus närmade sig staden och var på väg ner från Olivberget började hela skaran av lärjungar i sin glädje ljudligt prisa Gud för alla de underverk de hade sett: ”Välsignad är han som kommer, konungen, i Herrens namn. Fred i himlen och ära i höjden.” Några fariseer i folkmassan sade då till honom: ”Mästare, säg åt dina lärjungar att sluta.” Han svarade: ”Jag säger er att om de tiger kommer stenarna att ropa.

   När Jesus får tala till oss och röra vid oss med sitt ord, då tar han hand om det som plågar oss inuti och livet får sedan en annan gestalt. Ett nytt liv tänds i oss. Vi sjunger om det i psalmen 258 vers 1: "O Liv, som blev tänt i kristtrognas bröst". Och sen fortsätter den: "Dig har världen ej känt". Vi blir obegripliga för människor som inte tror. Varför? Svar 1 Joh 3:1. De sätter ut taggarna och tycker att vi är överspända. De håller för öronen. Sluta med det där ”lovochtackandet”!
   Samma reaktion i texten: Mästare säg åt dina lärjungar att sluta. Motreaktionen kommer då Gud kommer för nära, ty då måste man kanske tänka om och vända om. Kommer ”det där med Gud” för nära, då börjar det bli farligt för mitt stora, stackars, lilla, duktiga ömtåliga Jag. Ni vet den där protestanten inom oss som inte vill att Jesus skall vara Herre och Konung i våra liv.
   Men Jesus säger: Jag säger er att om de tiger kommer stenarna att ropa. Enligt parallell-stället i Matteus säger Jesus: har ni aldrig läst orden: Barns och spädbarns rop har du gjort till en lovsång åt dig (Matt 21:16). Stenarna som verkar så kalla och döda, och barnen som är så små och dumma, begriper mer om vad som är på gång än de duktiga och förståndiga. Till oss säger därför Jesus: Vänd om och bli som barn, lämna din storhet och märklighet, stig ned från din ängsliga tron av kristall. Och ta ett trossteg in i glädjens kraftfält. Tackochlov för lovochtack!

Så gnolar också min rostiga gubbhals med många hälsningar
Bengt Pleijel 90+
som inbjuder till Lovochtack-övning i Sångpostillan årg 3, sid 519, bibelskolan.com tryck här.