Inför tolfte söndagen efter Trefaldighet

FRIHETEN I KRISTUS

vill denna söndag – den tolfte efter Trefaldighet – hjälpa oss att hitta. Tillsammans med oss har vi genom dagens texter sällskap med en sjuk kung, en sjuk värld och en sjuk kvinna. Från dem och många andra hör vi många suckar. Det krisar och kraschar på så många håll idag. Media meddelar färska dåligheter varje morgon. ”Detta har hänt medan ni sov i natt”. Vi begriper inte vad som är på gång. Vi känner oss vilsna. Men vi begriper att ”de som begriper” inte heller begriper. Vi måste få hjälp att begripa ordet begripa. Det består av två ord: be + gripa. När vi ber griper vår dops Gud (5 Mos 33:27) tag i oss upp och drar oss upp suckarnas grop. Vi är i Guds händer vad som än händer.

För 40 år sedan påstod jag i en bok att ordet SUCK är en förkortning av: Save Us, Christ King. (Var får man allt ifrån?). Låt oss med den bönen ställa in hjärtats våglängd mot honom. Dagens Psaltarpsalm – 145:13b-18 - leder oss i bönen:

  Herren är trofast i allt han säger och kärleksfull i allt han gör. Herren stöder alla som vacklar och reser upp alla nerböjda. Allas ögon hoppas på dig, och du ger dem deras mat i rätt tid. Du öppnar din hand och mättar allt levande med nåd. Herren är rättfärdig i alla sina vägar och nådig i allt han gör. Herren är nära alla som ropar till honom.

1. Sjuk kung får bonusår.

Läs och be-grunda Jesaja 38:1-9

Vid den tiden blev Hiskia dödssjuk. Profeten Jesaja, Amos son, kom till honom och sade: "Så säger Herren: Se om ditt hus, för du kommer att dö och ska inte tillfriskna." Då vände Hiskia sitt ansikte mot väggen och bad till Herren: "O, Herre, kom ihåg att jag har vandrat inför dig i trohet och med hängivet hjärta och gjort det som är gott i dina ögon." Och Hiskia grät mycket.

Då kom Herrens ord till Jesaja. Han sade: "Gå och säg till Hiskia: Så säger Herren, din fader Davids Gud: Jag har hört din bön. Jag har sett dina tårar. Se, jag ska lägga femton år till din livstid. Jag ska också rädda dig och denna stad ur den assyriske kungens hand och beskydda denna stad.

Hiskia levde omkring år 700 f Kr.  Han var en bra kung. Hiskia förtröstade på Herren, Israels Gud. Ingen var som han bland alla Judas kungar efter honom – och inte före honom heller, säger 2 Kung 18:5. Men läser man om Hiskia i 2 Krönikeboken 32:25 står det att den högmodige Hiskia ödmjukade sig.

Hiskia var nog rätt lik många av oss.  Ibland gör vi bra saker. Ibland tycker folk omkring oss att vi är högfärdiga och odrägliga. Men vare sig vi är bra eller usla så blir dagen ändå aldrig så lång, att inte dess afton skall stunda. Då lämnas vårt verk, då tystnar vår sång, det må vi med allvar begrunda (Sv Ps 175:7).

Den fine och duktige kungen får ett svårt budskap från Herren: Se om ditt hus, för du kommer att dö och ska inte tillfriskna.

Hur tar Hiskia detta budskap? Precis som många av oss skulle ta det. Vi protesterar, reagerar och klagar. Vi gråter, lipar och förtvivlar. Den store kungen, som var van att få som han ville, blir rätt liten och ynklig där han ligger i sängen. Han vänder ansiktet mot väggen och börjar tala om för Gud hur orättvis han är. Gud borde belönat och berömt sin kung och låtit honom ”leva i hundrade år”. Han var ju så duktig och from och fin. Också vi blir rätt små och ynkliga när livet går oss emot.

Se om ditt hus, sa Herren till Hiskia.  Och han säger det till oss. Tänk igenom ditt liv! Det finns en som gav sitt liv för att du skall få leva. Eftersom det nu är sista dagen på resten av ditt liv, bör du ta kontakt med honom. Hiskia fick några bonusår till för att mogna i den gemenskapen.

Hur vill du använda de bonusår, som du kanske får?

2. Sjuk jord friskas.

Läs och be-grunda Romarbrevet 8:28-23

Jag menar att den här tidens lidanden inte kan jämföras med den härlighet som ska uppenbaras och bli vår.  Själva skapelsen väntar och längtar efter att Guds barn ska uppenbaras. Skapelsen har ju blivit lagd under förgängelsen, inte av egen vilja utan genom honom som lade den därunder. Ändå finns det hopp om att även skapelsen ska befrias från sitt slaveri under förgängelsen och nå fram till Guds barns härliga frihet.

Vi vet att hela skapelsen gemensamt fortfarande suckar och våndas. Och inte bara den, utan också vi som har fått Anden som förstlingsfrukt suckar inom oss och väntar på barnaskapet, vår kropps förlossning. 

Se framför dig två vågskålar.

I den ena lägger du den här tidens lidanden. Det är allt det som är tungt för så många att bära - lidanden, sjukdomar, prövningar av olika slag, förföljelser för Jesu skull. Allt det fångar oss. Vi blir så självupptagna, missmodiga. Vi ser hur vågskålen sjunker allt djupare ner ju mer som läggs i den.

Men vad händer med den tomma vågskålen? Den stiger uppåt. Den lyftes upp mot himmelen. När Fadern ser detta lägger han något i den. Fadern ger oss sin Son. Och då händer något märkligt med skålarna.

Jesusskålen kommer ned till oss som är därnere. Jesus ”stiger ned i vår skuld och vårt lidandes djup” (Sv.Ps 62:2). Och då händer detta: Lidandesskålen lyftes upp till Fadern som får ta hand om alltsammans.

Paulus säger inte att tidens lidanden är betydelselösa. Det han säger är att den här tidens lidanden väger lätt i jämförelse med den härlighet som kommer att uppenbaras och bli vår. Svårigheterna nu kommer inte betyder något i jämförelse med allt det fina som kommer att ske.

Det kan vi redan nu få en försmak av. Hela Guds skapelse är engagerad i vad som händer med oss, hans barn. Ty skapelsen väntar ivrigt på att Guds barn skall uppenbaras.

Skapelsen delar lidandet med människan. Skapelsen har ju blivit lagd under förgängligheten, skriver Folkbibeln. Gud har lagt skapelsen under tomhetens välde, står det i Bibel 2000.

Vilket träffande uttryck! TOMHETENS VÄLDE. Det onda, det mot Gud upproriska är bara tomhet. Men tomhet är en makt. Tomhet är tungt. Skapelsen kom under tomhetens välde, då marken blev förbannad för människans skull.

Men då Jesus uppenbarar sig i sin härlighet då skall världen födas på nytt. Då skall något ske med Guds skapelse. Skapelsen skall befrias. Den skall bli frälst till ett nytt liv i frihet. Till Guds barns härliga frihet. Det finns hopp!

Men nu suckar och våndas skapelsen. Granar gråter och fåglar slutar drilla. Luften blir farlig att andas. Vattnet blir skadligt att dricka. Vi förorenar och fördärvar. Vad är det som händer? Ska miljöförstöringen få förstöra hela jorden?

Men där människor ser all framtid i svart, ser Guds folk något mer. Detta rop i skapelsen är inte en döendes sista rop. Suckandet är inte dödsrosslingar. Bibel 2000 säger att suckandet är FÖDSLOVÅNDOR. Något nytt skall födas fram. Nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor, väntar vi på efter hans löfte (2 Petr 3:13).

3. Sjuk kvinna rätas och hycklare rättas

Läs och BE-grunda Lukas 13:10-17 i din Bibel. Gör det!

Där Jesus går fram händer det mycket. Han läker hjärtats djupa sår. Han ger frihet och glädje åt den som är bitter, besviken, trött och tom. I en psalm sägs det att han gick in i din nöd och smärta. Gud tog plats i din egen gestalt. Han bar på ditt kors. Han var plågad som du – och han älskade dig över allt. (Sv. Ps 358:3). 

När vi ser Jesus på korset ser vi hur hans kropp kroknar, den är böjd och plågad. Vi anar att han tar vår smärta in i sig. I texten ser vi en krokryggig kvinna. När Jesus nu möter henne, är det som om Jesus tar över hennes krokiga kropp. Hon får en beröring av Jesus. Hon kan räta på ryggen. Men Jesu kropp kroknar. Jesus går in i hennes nöd. Det händer mycket där Jesus går fram.

Läkaren Lukas, som berättar denna händelse, säger att Satan hållit henne bunden i hela arton år. Det var den tidens sätt att uttrycka vad som var orsaken till hennes sjukdom. Vi uttrycker oss inte så. Men sjukdom och lidande är ändå något som hänger samman med att vi lever i en fallen värld. Här sker något som strider mot Guds mening med skapelsen. Så länge kampen mellan Gud och Satan alltjämt pågår får vi räkna med sjukdomar. Fräls oss från den Ondes onda ondska! Gud kan rädda oss. Men också vrida det till något bra. Paulus fick lära sig att han skulle ha kvar törntaggen i sitt kött, som man ju tror var en sjukdom (läs 2 Kor 12:7-11). 

Herren säger: Min nåd är nog för dig, för min kraft fullkomnas i svaghet.

Paulus upptäcker: när jag är svag, då är jag stark.

Det blir alltid reaktion på det som Jesus säger och gör. En del blir misstänksamma. De kan inte bli glada över godheten. De fastnar i debatter om vad man får göra och inte får göra. Jesus avslöjar deras hyckleri. Det var svårt för dem att höra. De skämdes. Men Jesu kärlek når även hycklare. Hycklare rättas. Andra gladde sig över allt det underbara som han gjorde.

Det var de som upptäckte att Jesus inte ger regler för livet. Han ger oss Livet. Därför har vi fått en dag vi kallar vilodag. Söndagen är den dag då vi får lära oss att slappna av i Guds kärlek. Då vi får låta oss älskas, renas, uppfriskas. Det är den dag då vi får möta Jesus och tala med honom om det som är så låst i våra liv och om det som gör ont i våra liv. Vi får tanka Guds tankar!

Och på nytt upptäcka dagens psaltarpsalm 145:13b-18.

Herren är trofast i allt han säger och kärleksfull i allt han gör. Herren stöder alla som vacklar och reser upp alla nerböjda.

Allas ögon hoppas på dig, och du ger dem deras mat i rätt tid. Du öppnar din hand och mättar allt levande med nåd.

Herren är rättfärdig i alla sina vägar och nådig i allt han gör. Herren är nära alla som ropar till honom.

Med uppmuntrande hälsning och önskan att allt fler må hitta glädjen över det underbara han gör. Ty det goda han gjort - Psaltaren 103:2 Bibel 1917, det gör han enligt Bibel 2000.

Du hittar 12:e söndagen efter Trefaldighet på bibelskolan.com om du klickar här.

Bengt Pleijel 92+