måndag 3 december 2018

Inför andra söndagen i Advent

GUDS RIKE ÄR NÄRA! 
Det är budskapet på andra söndagen i Advent. Därför: Omvänd er! Himmelriket är nära! Jesus säger så i sin första predikan (Matt 4:17). Omvänd er! Då ser du! Där – alldeles bakom dig - står ”vägvisaren till livet” (Apg 3:14.Bibel 2000).
   Han säger om sig: JAG ÄR vägen sanningen och livet (Joh 14:6).
   Han säger till dig: Följ mig! Alla som följer Jesus hittar hem till det rike som är rättfärdighet, frid och glädje i den helige Ande (Rom 14:7). Han väntar på dig!

VÄGEN 
Läs Jesaja 35:1-10 i din Bibel eller psalmbok. 
Låt dig förundras över vad Jesaja skriver om vägen. 

   Jesaja målar en underbar trosbild av vad som händer när Guds rike är å färde. Öknen skall jubla. Folken skall skåda Guds herrlighet. Det friska livet kryper in i kraftlösa armar och skälvande knän. Människor fattar mod. Blinda ser, döva hör, lama hoppar, stumma jublar (Jfr Matt 11:5). Vatten strömmar, den torra öknen blir till källsprång. Schakaler, gamar och lejon, alla dessa som står som symboler för ondska och djävulskap, de förlorar sin makt. Och Guds folk blir VÄGENS FOLK. De har slutat att sitta och sucka. De är vandringsfolket, som vandrar på
den heliga Vägen 
   Lägg märke till vers 8: Ingen oren ska färdas på den, men den är till för dem = för Vägens folk, de återlösta som Herren friköpt. Vägen börjar ju med en trång port (Matt 7:13). De smet inte förbi säkerhetskontrollen. Där har de stannat till och lämnat ifrån sig synd och smuts, skräp och skryt och annat som luktar illa och bara förstör doften av salighet. Och där har de fått ett härligt reningsbad av Jesus (1 Joh 1:7). I Guds rike slipper man jämförelse, avund och smuts. De återlösta som vandrar den vägen ska inte gå vilse, även om de är dårar. Ty den gode Herden leder dem på rätta (inte lätta) vägar. Därför kan de inte låta bli annat än jubla och sjunga och dansa.

De kommer till Sion med jubel, krönta med evig glädje. 
Fröjd och glädje följer dem, sorg och suckan flyr. 


SANNINGEN 
Läs Jakob 5:7-11 och begrunda! 

Ha därför tålamod, bröder och systrar, tills Herren kommer. Se hur bonden tåligt väntar på jordens dyrbara skörd tills den fått höstregn och vårregn. Ha också ni tålamod och styrk era hjärtan, för Herrens ankomst är nära. Klaga inte på varandra, bröder, så blir ni inte dömda. Domaren står för dörren. Bröder, ta profeterna som talade i Herrens namn till föredömen i att lida och vara tåliga. Vi kallar dem saliga som håller ut. Ni har hört om Jobs uthållighet och sett hur Herren till slut gjorde med honom. Herren är rik på kärlek och barmhärtighet.
När Guds rike landar i mitt inre måste det först bli regimförändring. Hans Majestät JAG, som gärna sitter där och tronar på minnen, måste avsättas. Jesus skall sitta på mitt livs tron. Denna regimförändring sker varje gång jag ber bönen ”Vår Fader ... ty DITT är riket. DIN ÄR MAKTEN och ÄRAN i evighet”. Om mitt JAG regerar, blir det bråkigt inom mig och tråkigt omkring mig. Jag tappar tålamodet. Jag retar mig på alla andra och suckar mot dem. Jag vill inte lida. Jag vill bara vila på gröna ängar och lukta på blommor.
   Har jag tagit emot Jesus som min Frälsare och Herre, måste jag lära känna honom mer och mer. Och han måste få lära känna mig – också de dunkla ”skämsminnena” i mitt väsen. Jag får be: ”Sanningens Ande röj den nöd som vi i hemlighet bära”. ”Döm mitt hjärta här i tiden innan världens döms av dig …” Jag behöver få möta Domaren redan nu.
   Jesus är Domaren. Han ”står för dörren”. Han vill komma in i mitt livs mörkerrum och avslöja alla livslögner och tarvligheter som jag går och bär på. Jag får se mitt eget fattiga och futtiga liv i sanningens ljus.
   Men vänder jag om får jag se honom som är SANNINGEN. Då får jag erfara hur rik på kärlek och barmhärtighet Han är. Domaren är också den gode Herden som vill leda mig också då det mörknar och det svartnar för ögonen och jag känner mig alldeles vilsen. JAG ÄR MED DIG! (Psaltaren 23).
   Han berättar om det i sitt ord. Jag får ta emot hans ord, stoppa ned dem i mitt hjärtas mylla, vattna dem med bön. Det är himmelskt saligt att få göra så. När jag öppnar min Bibel hör jag hur ”Herren talar genom profeterna” (nicenska trosbekännelsen). Ta profeterna som talade i Herrens namn till föredömen i att lida och vara tåliga. Vi kallar dem saliga som håller ut. Ni har hört om Jobs uthållighet och sett hur Herren till slut gjorde med honom. Herren är rik på kärlek och barmhärtighet.

LIVET 
Läs Matteus 13:31-34 och begrunda två liknelser. 

Två gånger säger Jesus: Himmelriket är som …  Det märkliga med Jesus är att när han skall beskriva Himmelriket, talar han inte om pärleportar och gator av guld eller om en musikskola där man kan få lära sig spela på harpa. Han berättar om bonden, som sår frön och kvinnan som ställer till med storbak. Vardagsbilder som vem som helst kunde se. Vad är budskapet till oss?


1. Budskapet i liknelsen om DET STORA TRÄDET: HIMMELRIKETS LIV - GIVEN ÅT ALLA!
   Jesus säger: "Himmelriket är som ett senapskorn som en man tar och sår i sin åker. Det är minst av alla frön, men när det har växt upp är det störst av alla köksväxter och blir ett träd, så att himlens fåglar kommer och bygger bo bland grenarna .

Början verkar så liten. Bonden sår. Det lilla kornet är så litet och ynkligt. Dagar och nätter kommer och går. Åkern ligger där lika grå och livlös som alla andra dagar och nätter.
   Men så plötsligt. Vad nu då! Ja, när det har växt upp är det störst av alla köksväxter och blir ett träd, så att himlens fåglar kommer och bygger bo bland grenarna.
   Början verkar så liten. En enkel snickare från Nasaret säger Följ mig! till tolv pojkar. De följer och lyssnar, lyder och lider, undrar och frågar … mycket händer! Men varför händer inte mer? Men lyssna! Vi hör fågelsång. Vi ser hur folk från hela världen strömmar till. Folk som blivit lärjungar. Idag miljarder! Jesaja fick rätt: De kommer till Sion med jubel, krönta med evig glädje. Fröjd och glädje följer dem, sorg och suckan flyr. Vilken kontrast: det börjar så litet – slutar så stort.
   Himmelrikets liv – GIVEN ÅT ALLA! Gå ut och gör …


2. Budskapet i liknelsen om STORBAKET: HIMMELRIKETS LIV - räcker åt ALLA!
Jesus säger: "Himmelriket är som en surdeg, som en kvinna tar och blandar in i tre mått mjöl tills alltsammans blir syrat."
   Kvinnan ställer till med storbak. Hon väger upp tre skäppor mjöl. Det är rätt mycket. Det rör sig om 36 liter mjöl. Och sedan hämtar hon fram ur skafferiet en liten oansenlig bit av den gamla degen från förra baket. Den hade stått där och jäst. Hon blandar in den gamla surdegen i 36 liter mjöl. Den lilla oansenliga surdegen rymmer oanade krafter. Hela degen kommer i jäsning. Vilken bullfest!
   Himmelriket är inte som en surdeg. Men Himmelriket är som det stora BRÖDET som genom surdegen (Guds kraft) RÄCKER ÅT ALLA. Vilken kontrast: det börjar så litet – slutar så stort. Himmelrikets liv – GIVEN ÅT ALLA!


3. Budskapet till FOLKET: GÅVAN ATT FÖRSTÅ GUDS RIKES HEMLIGHETER.
Matteus skriver : Allt detta talade Jesus till folket i liknelser. Han talade bara i liknelser till dem (Matt 13.34).
   Varför bara i liknelser? I Matteus 13:10-17 säger Jesus att vi måste ta emot gåvan att lära Guds rikes hemligheter. Himmelrikets hemligheter är laddade med kraft (dynamis). Vår Far har sänt både Jesus och den helige Ande för att öppna Guds rikes hemligheter. ”Gud, låt oss känna din Andes ledning …”
   Men han döljer budskapet. Varför? Han vill göra oss nyfikna. Ty nyfikenheten driver oss att fråga. Han längtar efter förtroliga samtal med oss. Där får vi GÅVAN att förstå. Vi får vishetens och uppenbarelsens Ande. Vi får en rätt kunskap om honom. Våra hjärtans ögon öppnas så att vi förstår vilket hopp han har kallat oss till, hur rikt och härligt hans arv är … (Ef 1:17-18).
   Ja, nu börjar vi förstå vad Jesus vill säga oss. Vi känner igen oss i den ringa början. Men sedan är det stopp. Vi hittar inte den stora överraskningen. Kyrkans folk arbetar och sliter och klättrar i sammanträden … men varför händer inte mer? Slutet verkar mindre än början! Varför glesnar det i våra gudstjänster? Hur får vi våra ungdomar med oss? Stora väckelser på många håll i världen, men varför inte hos oss? Ja, varför?
   Må vi rannsaka oss! Är det något fel på vår predikan? Ger vi förkunnare inte mat som mättar, stärker och fyller med tro och förtröstan? Underhållning, men inte undervisning? Falsk tröst: ”Du är bra som du är …”.
   Vad sår vi ut? Vems sådd? Jesus talar om en ovän som sår rajgräs, (mycket likt vetet) (läs Matt 13:36-43). "Vännens röst han efterapar" (Sv Ps 566).
   Surdegen är Guds kraft till frälsning. Men den Onde efterapar. Bibeln talar om ”ondskans och elakhetens surdeg”? Den som får oss själva att svälla och bli stöddiga och tröttsamma för andra. Om den säger Skriften: Rensa bort den gamla surdegen …(Läs 1 Kor 5:7-8). Gör det! Men fastna inte vid sopnedkastet! Det finns ett bättre recept: Be med Sv Ps 89:3. 

Gud, låt oss känna din Andes ledning 
så att vi vet att din väg vi gå. 
Låt elden brinna i våra hjärtan till dess vi målet når. 
Gud låt ditt ord i mitt liv få verka 
att andra där din kärlek kan se 
Ja, låt ditt ord i mitt liv få verka, då kan din vilja ske. 

Bengt Pleijel 91+ 


som träffas i Sångpostillan årg 2, sid 15. Bibelskolan-com tryck här


Skriva ut