inför femte söndagen i fastan - Judica

FÖRSONAREN

får vi möta på femte söndagen i Fastan. Nu börjar Passionstiden som varar fram till Påsklördagen. Steg för steg går vägen mot Golgata, där Gud gör upp med all vår synd, ondska och ruttenhet så att vi kan få frid med Far.

Söndagens latinska namn är Judica. Förr började man högmässan med en bön från Psaltaren 43:1 : Judica me, Deus. Skaffa mig rätt, o Gud. Kärlekens Gud talar mer om rättfärdighet än om kärlek. Han går till rätta med all orättfärdighet för att kärlekens blommor skall växa, dofta och glädja oss. Och ”prövningar vi möta får” – inte för att få oss att deppa, utan för att få oss att mogna och bli starka och glada i tron. Läs Jakob 1:2-4. Dagens texter tar oss vidare mot Golgata kors. Vi kan få det gott ställt med Far!

1. PRÖVNINGAR VI MÖTA FÅR.

Be-grunda GT-text del 1 i första Moseboken 22: 1- 2 i din bibel.

Vi har kommit till en av de mest gripande skildringarna i Gamla Testamentet. Människor har skakats av den. Förfärats. Här är en far som påstår, att han får en ingivelse av Gud att offra sin son. Vad är det för en Gud som befaller något så hemskt?

Det enklaste svaret är detta: Bland Israels grannfolk var barnoffer vanliga. Frågan som man nu ställde sig var: Vill också Abrahams Gud att man offrar barn? Och Guds svar kommer i denna text. På ett drastiskt och målande sätt talar Gud om att han inte vill ha barnoffer. Lite väl drastiskt, tycker somliga.

Men var pojken Isak ett barn???

På ett ställe kallas han pojke – hebreiska: náar. Det ordet syftar på någon, ung eller gammal, som står under familjefaderns auktoritet. På andra ställen användes ordet son. Det kan man vara även om man är mycket gammal.

Enligt judisk tradition var Isak 37 år, och man betonar att Isak frivilligt lät sig bindas som ett offer till Gud. Urkyrkans teologer ser här en förebild av hur Jesus, Abrahams son, ger sitt liv på korset. Matteus startar sitt evangelium med orden: Detta är berättelsen om Jesus Kristus, Davids son, Abrahams son. Den judiske historikern Flavius Josefus skriver att Isak var 25 år. Luther trodde han var omkring 20 år. Rätt svar ges på andra sidan pärleporten.

Abraham lever ett gott liv. Han förtröstar på Herren. Men en dag kommer Gud in och stör det lugna och sköna livet. Gud säger till Abraham: Ta din son Isak, din ende son, som du har kär, och gå bort till Moria land, och offra honom där som brännoffer på ett berg som jag skall säga dig.   Gud prövar hans tro, hans hopp och hans kärlek. 

1. Abrahams tro prövas – Ta din ende son.

Abraham lever ett stilla och gott liv. Men Far vill att vi ska komma vidare i tron. Vi får inte stanna på barnstadiet eller i ungdomstron. Därför prövar Gud vår tro för att stärka den. Det finns två beståndsdelar i tron: Förtröstan och lydnad. Gud vill leda oss vidare både i trons förtröstan och i trons lydnad. Tron måste vara verksam i kärlek. 

 Abraham prövas nu mest på lydnadssidan. Abraham lyder. Han ställer inga frågor. Tidigt följande morgon går Abraham iväg. Han lyder omedelbart. Han förblir i lydnaden. Tre dagar senare är han fortfarande på väg och vill fortfarande lyda.
   Här har vi det mest framträdande exemplet på lydnad i Gamla Testamentet. I Bibeln finns det bara ett större exempel på lydnad. Det är Jesus som var lydig ända till döden, döden på ett kors.     

2. Abrahams hopp prövas -Ta din son Isak, din ende son.

Abraham hade tidigare klippt av banden till det förflutna, då han gav sig iväg från sitt hem, från sin släkt och från sitt land. Nu klipper han av banden till framtiden. Allt hopp för framtiden hade Abraham i sin son. Han var hans trygghet för framtiden. Ta din son, din ende son, ditt enda hopp för framtiden och överlåt honom till mig.

Hur kunde Abraham göra detta? Hur var han förberedd på det? Nya Testamentet ger oss nyckeln. Abraham trodde att Gud som givit livet åt Isak genom ett mirakel kunde bringa Isak tillbaka genom ett mirakel. I Hebr 11:19 står det att Abraham trodde att Gud hade makt att till och med uppväcka döda.

Med andra ord: Abrahams hopp var inte i Isak. Abrahams hopp var i Gud. Abraham hade inte satt sitt hopp till en mänsklig varelse, hur dyrbar denne ändå var för honom.

Och jag? Och du? Vi har vårt hopp till Gud.  I Guds händer vad som än händer!

3. Abrahams kärlek prövas -Ta din son Isak, din ende son, som du har kär,

Visa om du älskar mig mer än honom. Får Gud vara främst i ditt liv? Ja, Abraham älskar Gud mer.

2. BERGET DÄR HERREN FÖRSER

BE-grunda dagens GT-text del 2 i första Moseboken 22:3-14 i din bibel.

Nu målas en mycket gripande skildring. Abraham drar iväg. I början skildras allt i snabba drag. Men när man kommer närmare offerplatsen skildras allt i långsammare tempo. Till sist vandrar far och son ensamma. Två gånger står det: De gick så båda tillsammans. De går upp mot berget ensamma. Under tystnad, blott avbrutna av några få repliker. Till sist sker allt nästan outhärdligt långsamt. Fler och fler detaljer tas med. Abraham lägger i ordning bränslet, han binder Isak, lägger Isak ovanpå veden, griper kniven. Man kan se varje rörelse. Vilken fantastisk berättarteknik

Men nu kommer vi till den mest dramatiska delen av historien. Abraham blir stoppad av en ängel. Abraham! Abraham! Stopp! Stanna! Gå inte vidare! Rör inte pojken!  Varför? Jo, Gud ville ha Abrahams kärlek, inte Isaks liv.

Då vänder sig Abraham om. Han får se en vädur, en bagge, ett fullvuxet får som fastnat med sina horn i ett törnsnår.  Törnet är förskräckligt, långt med mycket vassa taggar. Men vilken bild!  Ett lamm med huvudet omsnärjt av törne.

Två tusen år senare virade några soldater en krona av törne omkring Jesu huvud. Lammets huvud fastnade i törnet igen! Platsen där Abraham offrade Isak var Moria berg. Du kan se detta berg i Jerusalem. Golgata - en del av Moria.

När vi nu ser fadern med sin son gå mot Moria berg, kan vi inte se detta framför oss utan att också se bilden av en annan fader med sin son: Jesus som bär korset mot Golgata.  Vi anar vad Fadern måste känna då. Vi anar smärtan i Guds eget hjärta ty Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv  (2 Kor 5:19).

Isaks enkla fråga till Abraham: Var är lammet? den besvarades av Johannes döparen två tusen år senare. Där är Guds lamm som tar bort världens synd  (Joh 1:29). ”Abraham kallade platsen Herren förser. I dag säger man: Berget där Herren förser (v 14)”. Dit får vi gå med alla våra bekymmer och bördor. Där får vi ta emot kraft för alla våra behov – syndernas förlåtelse, liv och salighet. Herren förser!

3. DET FINNS EN VÄG TILL HIMMELEN

Be-grunda Apostlagärningarna 4:1-12 i din bibel.

Vi får nu göra ett besök i Stora Rådet i Jerusalem, dåtidens riksdag. Där känner vi oss hemma. Vi ser det på TV. Våra vackra, duktiga politiker ryker ihop. Alla talar om hur dåliga andra är. Precis som nu fanns det högervridna, vänstervridna och bara vridna. Då grälade de om Jesu uppståndelse. Nu blir det uppståndelse om någon kommer med ”kristna värderingar”. Nu finns det fängslande talare. Då fängslade man talare.

Apostlarna hade chockat riksdagsmännen genom det de sagt om Jesus. De fängslade och förhörde dem. "Genom vilken kraft eller i vilket namn har ni gjort detta?". Apostlarna visste hur farligt det kunde bli för dem. Vilket mod!! Men i den svåra situationen fick de hjälp: Då uppfylldes Petrus av den helige Ande och svarade dem … Läs noga hans budskap. Det finns en väg till himlen!

Budskapet är nedskrivet för vår skull. När vi följer med Jesus hittar vi rätt. Det sanna friska livet hittar oss …

4. KORSET - UNDERBART ÄR DET I VÅRA ÖGON

BE-grunda Markus 12:1-12 i din bibel.

Jesus berättar om vad som kan hända när Guds kärlek besöker jorden. Läs texten, berätta för dig själv vad Jesus sa då och tänk efter vad han vill säga oss nu. Då som nu förkastar man Jesus. Men den som inte strömmar med strömmen får se något underbart. Jesu kors korsar våra vägar och tankar och låter oss upptäcka korsets mening. Vi häpnar: KORSET med dess två bjälkar - underbart är det i våra ögon (v 11).

DEN LODRÄTA - berättar först om ”Vägen från himlen till oss” ty Jesus steg ner i vår skuld och vårt lidandes djup och älskade världen tillbaka till Gud (Sv Ps 662:2).

Och den berättar om ”Vägen från oss till himlen”: ”Jag är VÄGEN”, säger Jesus. Följ mig! Vi hittar rätt …

DEN VÅGRÄTA - i matematiken ”minustecknet”, i vårt vardagsliv ”tvärbjälken”, i trafiken ”stopptecknet”.

Vi lever på minussidan då vi vänder ryggen åt Guds kärlek. Vi sätter oss på tvären och producerar miss-gärningar, miss-tag, miss-unsamhet. Vi ser inte vår skuld. Men vi ser kanske människors tårar ...

När Jesus bär korset till Golgata är det tvärbjälken han bär. Den lodräta finns redan på Golgata. Jesus släpar på våra minus ända fram. När tvärbjälken fästs vid den lodräta och korset reses händer detta: Vi ser korset som ett STOPPTECKEN för all ondska. Och vi ser korsets två bjälkar som ett PLUSTECKEN. Jesus förvandlar våra tvära minus till ett plus. Vi blir himmel-RIKA redan nu! Våra Hallelu-NEJ förvandlas till lovsångens Hallelu-JA! Vi får en ny vilja: ATT LEVA LIVET! Vi hittar det då vi kommer till Jesus och umgås med honom. Läs Psaltaren 25:14-15. Gör det!

När du tecknar dig med det heliga korset kan du be Sv Ps 175:3:

Det heliga kors som Herren själv bar för vår skull att synderna sona,

mot frestarens makt jag ställer idag, det står mellan mig och det onda,

ty där har Guds Son all min skuld plånat ut att jag skulle vara hans egen.

Nu öppnar jag ett par fönster mot himlen, ställer till med kors-drag och meddelar att jag träffas i boken Sångpostillan årg 2 sid 156, på bibelskolan.com tryck här och på Ulvesunds Byväg 2, 45993 Ljungskile och på dator - adress bengt@pleijel.se

Bengt Pleijel 92+