Inför söndagen Septuagesima

Nåd och tjänst

är temat på söndagen Septuagesima, ”den sjuttionde”. Nu börjar ”förfastan” och vi går in i sjuttiodagars-förberedelsen före Påsk. ”Förfastan” fortsätter sedan med söndagen Sexagesima och Fastlagssöndag fram till Askonsdag. Då börjar ”fastan” som ”varar än till Påska”.

Om sjuttio dagar är det Påsk. Då ropas Jesu seger på korset ut. Han har segrat över döden och allt djävulskap som låser och binder oss människor.  Vi befrias från alla de makter och händelser som drar oss bort från Gud och vill lura oss in i att gå i tjänst och slaveri hos dem. Vi hittar ett nytt liv med mening i. Vi upptäcker NÅDEN, Guds outgrundliga godhet. Vi får avNÅD gå iTJÄNSThos levande Gud. Nu får vi 70 dagar att bereda oss på stora upptäckter!

1. GUD ÄLSKAR ALLT LEVANDE

Läs och BE-grunda Salomos vishet 11:22-26

Som vågens minsta vikt är hela världen för dig, som en droppe av morgonens dagg, där den faller ner på jorden. Men du är barmhärtig mot alla, därför att du förmår allt, och du överser med människornas synder, för att de skall omvända sig. Du älskar allt som finns till och avskyr ingenting av det du skapat, ty du skulle aldrig ha gett gestalt åt något du hatade. Hur skulle något ha kunnat bestå mot din vilja? Hur hade det kunnat bevaras om det inte hade kallats till liv av dig? Du skonar allt därför att det är ditt, du härskare som älskar allt levande.

Den vise kung Salomo (som inte alltid var så vis), hade sina visa stunder. Han skrev då ned sina tankar i boken ”Salomos vishet”. Den hör till de s.k. apokryferna. Apokryf betyder ”gömd, fördold, svårbegriplig”, De räknas inte till Bibeln, den heliga Skrift. Men där finns mycket gott och nyttigt att läsa. Säger Luther. I Bibel 2000 - men inte i Folkbibeln - finns de samlade efter gamla Testamentets texter. Boken ”Salomos vishet” har 19 kapitel. Denna söndag bjuder på fem verser ”god och nyttig läsning” från kapitel 11. Salomo säger att Gud ”har hjärta för de arma”. Han är barmhärtig. Salomo vill att du skall förstå det. Du hittar det om du omvänder dig. Då möter du en härskare, och en Gud som älskar allt levande.

2. ATT VINNA KRISTUS OCH BLI FUNNEN I HONOM

Läs och BE-grunda Filipperbrevet 3:7-14 i din Bibel. Gör det!

Paulus berättar här en del om sig själv i detta brev som han skrev till Filippi f.v.b. till oss. Vi får veta en del om hans barndom och uppväxt, om hans yrke och om vad han varit duktig på. Han hade hamnat i den judiska adelskalendern. I hans släkttavla fanns det kungar, Israels förste kung, kung Saul, fanns där. Kung David också. Paulus heter från början Saulus, uppkallad efter kung Saul. Sedan han blivit kristen kallade han sig helst Paulus, som betyder den lille. Han var liten och Jesus var stor.

Paulus hade studerat för professor Gamaliel vid universitetet i Jerusalem. Hade han stannat där hade han nog själv blivit professor i Jerusalem och den tidens största kändis. Men helt okänd för oss.

Men så kom Jesus i vägen för honom. Det hände på en resa till Damaskus. Det vände upp och ned på Saulus. Den store Saulus blev den lille Paulus (Paulus betyder den lille). Något större hade kommit i Hans liv. Han hade fått högsta vinsten. Och det gjorde att miljarder människor känner till honom idag. Han skriver om detta i brevet till oss: Men allt sådant som var en vinst för mig har jag för Kristi skull kommit att räkna som en ren förlust. Ja, jag räknar faktiskt allt som en förlust jämfört med det som är långt mer värt, kunskapen om min herre Kristus Jesus. För hans skull ha allt det andra förlorat sitt värde för mig. Jag kastar det på sophögen för att vinna Kristus och få leva i honom.

Med andra ord: Han tar adelskalendern, taxeringskalendern, betygsboken och aktieportföljen och mycket annat och slänger ned det i sopnedkastet. Jag kastar det på sophögen, säger han. Det är skräp, avskräde, sådant man spolar ned i toaletten. Meriter slängs. Högsta vinsten tas emot.

Kan det här vara ett recept för oss. Göra oss av med det som ger oss en felaktig identitet. Vi kan ha vår identitet i släkten, i pengarna, i våra bekantskaper, jag känner Nobelpristagaren den och den … det skaffar mig lite högra värde. ”Nej, men vad säger du: Har du skakat hand med Silvia! Och kramat Viktoria!”

Paulus säger alltså att han vill lära känna Kristus. Och för att göra det gör han sig av med en massa i sitt liv, både skräp och skryt, ”på det att jag må vinna Kristus och bli funnen i honom”.

Lägg märke till det: funnen i honom.

Han har hittat kraftfältet. Det heter i Kristus. Detta uttryck i Kristus – i Herren - är ett nyckelord för Paulus. Vi är döpta in i det, skriver han i Rom 6:3f (Bibel 2000). Det som hände på Golgota då Jesus dog och uppstod, hela hans seger blev vårt i dopet. Där finns glädjen som inte tar slut (Fil 4:4) Där finns ingen fördömelse (Rom 8:1). I dopets kraftfält får VI LEVA DET NYA LIVET! (Rom 6:4).

Paulus har lärt känna Kristus. Men det finns mer att upptäcka! Han vill lära känna Kristus och kraften i hans uppståndelse och dela hans lidanden genom att bli lik honom i hans död.

Man nästan studsar till här. Kraft - ja, det vill vi ha. Lidanden, död….. nej, bevare oss. Men kanske det är så att här ligger hemligheter och väntar på oss. Dela hans lidanden. Jesus dog och uppstod. Det är på andra sidan lidandet och döden, som vi hittar uppståndelsens kraft.

Allt liv föds fram under smärta. När vi själva kom till världen innebar det mycket smärta för vår mor. När vi tror och ber om att det ska hända något i Guds kyrka i gamla Sverige så kanske också detta liv måste födas fram under smärta. Var finns människor idag som vill lida fram nytt liv och ny fräschhet över den gamla kyrkan?

Överallt där det går fram väckelse, förnyelse, nytt liv i kyrkan kan man spåra människor som bett och ropat till Herren, människor som fått tårarnas nådegåva, människor som blivit helade från sin blindhet och fått nya ögon att se vad Herren ser. ”ju närmare Kristus en människa lever, desto mer självklart blir det att offra sig själv och sitt eget bästa för andras”.

Ni har ju fått nåden att inte bara tro på Kristus

utan också att lida för hans skull (Fil1:29)

3. När Människosonen sätter sig på sin härlighets tron

Läs och BE-grunda Matteus 19:27-30 i din egen Bibel.

Jesus talar om för oss vad som händer när han sätter sig på sin härlighets tron. Den rike ynglingen har just lämnat dem. Han ville inte lämna sin rikedom för att ge plats åt Guds rike i sitt liv. Då kommer Petrus fram och frågar hur det skulle gå för dem.  De hade ju lämnat allt och följt honom. Vad får vi för besväret?

Vill du läsa svaret tillsammans med mig, ta fram boken Sångpostillan årg 3 sid 122 eller gå till datorn och www.bibelskolan.com. tryck här så funderar vi där med varandra.

Men nu vill jag att du tillsammans med mig skall grubbla över en vers som jag själv grubblar över. Jesus säger allra sist i dagens evangelium - Matteus 19:30

Men många som är först ska bli sist,

och många som är sist ska bli först.

Det skall tydligen bli många överraskningar vid pärleporten. Porten öppen står. Jesus har öppnat den för att jag skall komma in. Vi är många som står där. Själv ser jag mig stå långt fram, bland de första … Jag tar initiativet och stämmer upp en sång och många sjunger med - ”Oändlig nåd mig Herren gav ...”

Jag står bland de första. Jag har länge hört till ”först-lingarna”. Jag var den förste som flyttade in på Laurentiistiftelsens studenthem i Lund. Jag var den förste prästen på Åh Stiftsgård. Jag var ”förste stiftsadjunkt” i Göteborgs stift. Jag hör till de första som kom med i Pilgrims referensgrupp. Jag är den siste överlevande av den första själavårdskursen ”Helhet genom Kristus” på Breidagård 1972. Tankarna från kursen landade sedan i de omkring 1000 personer som var med på kurserna ”hela hela människan” på Åh. Jag har varit präst i 67 år och är den förste prästen som varje vecka bjuder alla – inte bara de snälla barnen - på Himmelskt söndagsgodis, som delas ut på bengtpleijel.blogspot.com. 

Men vad nu då! Porten öppnas och den ene efter den andre släpps in. Men vi ”först-lingar” får vänta, något händer, det rör sig i kön. Några änglar är där, de tar tag i några ”sist-lingar”, leder dem fram, ”de får häpna gå in genom porten till en okänd värld, till ett annat liv. De skall sjunga, sjunga, ja sjunga en ny, jublande sång” (Sv Ps 171:1). Många som är sist ska bli först.

Men vi då? Hur ska det gå för oss ”först-lingar”? Får vi bara stå där och häpna över hur stor, fantastisk och generös NÅDEN är som släpper in så många besvärliga, förfärliga, skattefifflare, publikaner, horor och ”usch-folk” …

Räcker nåden för oss? Är det kanske vi förstlingar som behöver mest nåd? Från ”minnoteket” bubblar det upp skämmigheter. Vi samlade på meriter från fornstora dar. Vi var ofta först med att vara störst. Vi levde oftare livat än Livet. Herre, när såg vi dig...? Stöddiga får det svårt att komma igenom den trånga porten. Herre förbarma dig!

Vi kommer ihåg vad Jesus sa till oss först-lingar: Om ni inte omvänder er och blir som barnen kommer ni inte in i himmelriket.  Den store Saulus blir den lille Paulus – minst av alla apostlar, som han sa själv. Är man minst kan man inte se ned på någon. Bara se uppåt! Kontaktkraft uppifrån. Nåden uppifrån hjälper oss att tjäna nedifrån. NÅD och TJÄNST!

Men nu händer det något: en ängel som just leder fram en sist-ling, stannar till, lägger en lapp i min hand. Jag läser: ”en sista-minuten-biljett”. Oändlig nåd!!!!

Vi behöver inte blåsa upp oss. Vi är ju redan det största man kan bli - barn till en kung. Prinsar och prinsessor av Himmelriket.

En ny glädje gnolar fram i både först-lingar och sist-lingar:

Ett litet kungabarn jag är och glad jag är för det.

Jag vet min gode Fader kär, bär omsorg om de små.

Detta skrevs den 31 januari 2020 med varm hälsning från

Bengt Pleijel 93+

   er tjänare av nåd och med nåd