Inför fjortonde söndagen efter Trefaldighet

 

ENHETEN I KRISTUS

får vi hjälp att nå fram till denna söndag. Herren vill utrusta de heliga till att fullgöra sin tjänst att bygga upp Kristi kropp tills vi alla når fram till enheten i tron och i kunskapen om Guds Son (Ef 4:12-13).

Men dit har vi inte nått. När vi med Adam och Eva vände ryggen åt den ljuvliga trädgården förvandlades den till en rishög. Sv Ps 57:3 berättar. Den har en underbar melodi. Men när vi sjunger den skäms vi och får ont i hjärtat.

Med undran och med löje ser världen hur hon slits

av tusen röster sönder och nekar sig Guds frid.

Hur sällsamt klingar orden i kyrkan utan fred

om Herrens frid på jorden, om Guds barmhärtighet.

Men Far ger inte upp! Han vill att alla skall bli frälsta. Därför sänder Han profeter med andlig klarsyn som skakar om oss. Profeten Amos som vi träffat tidigare (9 e Tref) kommer nu igen. Vi kommer ihåg hur han var både kärv och djärv. Amos kallar inte sig själv profet. Han är inte med i profet-facket. Jag tillhör inte det skrået, säger han. Han är en enkel man, som sysslar med boskap och fikon. Han bor i Juda, men Herren kallar honom till Israel. Men Herren tog mig från min hjord och sade till mig: Träd fram som profet inför mitt folk Israel.

Gud kallar Amos. Han blir Guds språkrör. Och Herren låter honom få se det som alla ser men inte vågar säga högt. Gud lägger sina ord i hans mun.

De ord Gud en gång gav åt profeten Jeremia, gäller också Amos: Se jag lägger mina ord i din mun. Jag sätter dig idag över folk och riken för att du skall rycka upp och bryta ned, förgöra och fördärva, bygga upp och plantera (Jer 1:9-10, SFB). Det kan göra ont innan det blir bra. Man sätter inte plåster på infekterat sår. Man behandlar det först med vass kniv och svidande  jod. Cancertumören kan opereras bort.

Amos avslöjar hur man fifflar och fuskar. Man trampar på de svaga. Man tar från de fattiga och ger åt de rika. Fundera över detta: Vad skulle Amos se och säga om tillståndet i svensk kristenhet? Är det Guds Ande som ger liv och liv överflöd han ser. Eller finns där en fångenskap i modlöshet och uppgivenhet och besviken trötthet? Är Kristi kropp i Sverige sjuk? Är det kört? Amos ger ett överraskande svar i dagens GT-text:

1. RISHÖG BLIR LJUVLIG TRÄDGÅRD

Läs och BE-grunda dagens GT:text från Amos 9:11-15 i din Bibel

Uppgift: Läs denna text långsamt. Gärna tillsammans med syskon i tron – med andra ”suckianer”. Hur står det till hos oss? Vad vill Herren göra med oss i svensk kristenhet? Gud engagerar oss i olika uppgifter? Han vill utrusta de heliga till att fullgöra sin tjänst att bygga upp Kristi kropp tills vi alla når fram till enheten i tron och i kunskapen om Guds Son, som en fullvuxen man med ett mått av mognad som motsvarar Kristi fullhet (Ef 4:12-13). Herren vill. Men vill vi? Ja, om MED-arbetare blir BED-arbetare.

2. STRIDIGHETER BLIR SYSKONKÄRLEK

Läs och BE-grunda dagens epistel från Första Korinthierbrevet 1:10-13 i din Bibel. Men läs kapitlet från v 1.

Paulus skriver brev till de kristna i Korint. Brevet har blivit bevarat i Bibeln. Den helige Ande har något viktigt att säga också till oss – dagens kristna. Lyssna!

Paulus börjar med att tacka Gud för vad han gjort med och för dem. Och för oss! Vi har fått Guds nåd, v 4. Vi har blivit rika på allt, v 5. Vi saknar ingen nådegåva, v 7. Gud skall styrka oss ända till slutet. Gud är trofast, v 9. Far har välsignat oss. Men hur har vi tagit emot? Hur kommer vi vidare?

Nu avslöjas hur vi håller på med stridigheter och splittringar. Inte bara med sådana splittringar och stridigheter som vi har mellan olika samfund, där vi är jul- påsk- eller pingstvänner … Det kan vara stridigheter och olika riktningar i samma samfund, där vi är ”gammal - hög- låg- kyrkliga”.

I Korint samlades man till olika hushåll. Man blev en ny familj med varandra. Den som ägde huset gav namn åt denna nya husförsamling - Chloes, Apollos, m.fl

Det viktiga var och är att när man genom dopet upptas i Kristus försvinner de sociala skillnaderna. Här är icke jude eller grek, slav eller fri, man och kvinna (Gal 3:26-28). Paulus skriver till sina kära bröder. Ordet bröder innefattar både män och kvinnor. En bättre översättning vore ”syskon”.

Kärlekens Ande, hand i hand lär oss som syskon att vandra.

Samman oss bind med fridens band, hjälp oss att älska varandra.

Styr våra steg i Jesu spår, lär oss att bedja Fader vår.

Kärlekens Ande, led oss. 

(Sv Ps 161:4).

3. DÅ SKALL VÄRLDEN HÄPNA

Läs och BE-grunda söndagens evangelietext från Johannes evangelium 17:18-23 i din Bibel. Läs hela kapitlet men stanna särskilt vid verserna 18-23.

Den text vi har fått idag för oss rakt in i en av de mest fantastiska böner som någonsin bedits. Vi kallar den Jesu översteprästerliga förbön. Den omfattar hela Johannes kapitel 17.

Låt oss se bilden framför oss. Det är förmodligen någon gång efter midnatt. Den nya dagen är på väg, den dag som skall bli Jesu sista. Jesus och hans lärjungar är på väg från salen i övre våningen mot Getsemane. De har just firat nattvard. De går från salen i övre våningen och går genom de smala slingrande gatorna i Jerusalem. Man hör ekot av klapprande steg. 

De stannar till vid en av tempelportarna. Där finns en gyllene vindruvsklase på porten - symbolen för Israels folk. Vi ser hur Jesus stannar till. Han börjar tala om vinstocken och grenarna Jag är vinstocken, ni är grenarna ... (Joh 15). Han talar om hur lärjungarna förhåller sig till honom, till varandra och om deras situation i världen.

I templet offrar och ber översteprästen en gång om året. Han har tre böneämnen: Han ber för sig själv, för sin egen familj och för Israels hela församling. Detta gjorde han alltid på den stora försoningsdagen. Men just denna natt då Jesus passerar templet är ju den stora försoningsdagen. Korset skall resas till försoning för vår synd. Jesus är översteprästen. Han ber nu för sig själv, för sina närmaste och för hela Guds församling. Hans bön är nedskriven i Joh 17. Därför kallar vi hans bön för Jesu översteprästerliga förbön. Alldeles före denna bön säger Jesus: I världen får ni lida, men var inte oroliga, jag har besegrat världen. Sedan följer Johannes sjuttonde kapitel. Efter att ha sagt detta lyfte Jesus blicken mot himlen och sade: "Fader ...

Vi förs in i Jesu närvaro inför sin Fader. Jesus står upp när han ber, han lyfter händerna, hans ögon är öppna. Det är som han ser in Guds värld och får ögonkontakt med sin himmelske Fader. Detta är modellen för vår bön. Vi är i bönen inför Gud, vi söker hans ansikte, vi stannar inför Fader vår som är himmelen.

Kan du höra vad Jesus nu säger till Fadern om oss: Liksom du, fader, har sänt mig till världen, har jag sänt dem till världen och för deras skull helgar jag mig till ett offer, för att också de skall helgas genom sanningen.

Just nu ber Jesus för oss. Han säger det i texten: Men inte bara för dem ber jag, utan också för alla som genom deras ord tror på mig (17:20). Jesus ber inte bara för sig själv och inte bara för sina lärjungar. Jesus ber för lärjungarnas lärjungar. Cirkeln vidgas. Där i den yttersta cirkeln finns vi. Kan du se dig själv där?  

Jesus ber för dem som genom lärjungarnas förkunnelse kommer till tro på honom. Också vi har fått lyssna till vittnesbördet om Jesus. Ja, om någon av oss kommit till tro, beror det på att vi läst och hört vad apostlarna vittnat och sagt om Jesus. Lägg märke till hur självklart Jesus räknar med att det ska finnas människor som kommer till tro. Inte: Undrar om de ska lyckas. Utan: Jag ber för dem som kommer till tro genom dem.  Be så för din församling!

Vad är det nu Jesus ber om? Jag ber att de alla skall bli ett och att liksom du, Fader, är i mig och jag i dig, också de skall vara i oss.

Tyngdpunkten i denna del av Jesu bön är nog inte att alla skall bli ett. Utan att de skall vara i oss. Om betoningen är att vi ska vara ett, riktar vi blicken på varandra. Vi ser olikheterna. Hur ska vi kunna göra om varandra? Hur ska jag kunna ändra på dig? Men om tyngdpunkten i bönen ligger i att de skall vara i oss, då riktas blicken mot Fadern som är i Jesus och Jesus som är i Fadern. Vi dras in i detta kraftfält, in i denna gudomliga närvaro, in i en innerlighetens gemenskap.  Där händer det något med oss. Vi kommer fram till enheten i tron (Ef 4:13). Enheten finns, men vi kommer fram till den. "Du gör oss till ett med varandra kring altarets rund, till ett med din Son i din lidande kärleks förbund, till ett med de trogna, som nu i din härlighet bo, i samma bekännelse, samma tillbedjan och tro" (Sv Ps 393:3-4).

Vi hör hur Jesus ber:                             Den härlighet som du har gett mig har jag gett dem för att de skall bli ett och för att liksom vi är ett, jag i dem och du i mig, de skall fullkomnas och bli ett. Då skall världen förstå att du har sänt mig och älskat dem så som du har älskat mig(17:22-23).

Lärjungarna såg Jesu härlighet. En utstrålning av Guds majestät. Johannes skriver: vi såg liksom en enfödd Sons härlighet från sin Fader. Vi såg hans rika liv. Han var så fylld av kärlek. Det är denna härlighet som Jesus ger åt oss. Av hans fullhet, av hans rika liv, har vi alla fått del med nåd utöver nåd. Paulus hjälper oss att se hur detta kan bli vårt. När vi slänger alla masker och förklädnader och står med avhöljt ansikte inför Herren, då återspeglar vi Herrens härlighet (2 Kor 3:18). 

Det är inte klokt vad bra allting kan bli!

Varma från
Bengt Pleijel 93+

som serverar fler klokheter i boken Sångpostillan årg 3 sid 388, finns på bibelskolan.com tryck här. På www.bibelskolan.com / Bengts återvändsgränd / adresslista 3 / Nyfikenhetsvandring 39 / Anden och vi / där du kan få många tankar om

ENHETEN I KRISTUS