Kristi återkomst

är temat på Domssöndagen. Kyrkoåret börjar med att Kristus Konungen kommer. Men Han som kommer är ju den som redan kommit. Vi var med och strödde palmer för Messias, kungen. Vi sjöng och brummade med i hosiannakören. Vi smög oss till barnet i krubban. Det var någon som sa att vi kunde komma till honom, vi som på julafton inte blev godkända av tomtens snällhetskrav. Vi lyssnade till honom, åt syndares måltid med honom, blev berörda av honom, vi chockerades av att han bjöd på salighet alldeles gratis. Vi grät med kvinnorna vid graven, vi kände med Tomas som inte vågade tro, vi ropade KRISTUS ÄR UPPSTÅNDEN och bekände med alla sargade, döende, alla de dömda och med alla heliga, saliga att JESUS ÄR HERREN! (Sv Ps 38:4). Domssöndagens budskap till oss är att Jesus kommer i sin härlighet tillsammans med alla sina änglar (Matt 25:1). Nicenska trosbekännelsen säger att Jesus som sitter på Faderns högra sida är därifrån igenkommande i härlighet till att döma levande och döda.
   Domssöndagen är KRISTI HERR-LIGHETS DAG. Då skall den stora rättvisan skipas. Ondskan, djävulskapet, lögnen - allt det som plågat Guds människobarn, får sin dom. Det svåra, det djävulska får inte sista ordet. Slutsegern över ondskans makter skall proklameras. Gud har inte glömt bort någon som fått lida eller blivit trampad på. Nu kommer den yttersta rättvisan.
   Hela skapelsen jublar: Marken ska glädjas och jorden fröjda sig, havet ska brusa med allt som fyller det. Marken ska jubla med allt som den bär, skogens alla träd ska ropa av fröjd inför Herren, för han kommer, han kommer för att döma jorden. Han ska döma världen med rättfärdighet och folken med sin trofasthet (Psalt 96:11-13).
   Men ändå.... Vi skakas av budskapet. ”Hur skall jag på domens förfärliga dag väl kunna bestå inför Herran?” (Sv Ps 547:1). 1600-talsskalden Lasse Johansson Lucidor bävade också inför domen, men hade hittat något mer: ”Domen fruktar jag väl stort, eftersom jag illa gjort, men den trösten jag ej glömmer att min broder Jesus dömer” (Sv Ps 620:6, läs gärna hela psalmen). Dagens texter hjälper oss att hitta ”detta något mer”. De ställer tre frågor till oss. Vi börjar med den svåraste texten.

1. Har du förstått?
Jesus ställer den frågan i dagens evangelium – Matteus 13:47-50.
   Med himmelriket är det också som när man lägger ut ett nät i sjön och får fisk av alla slag i det. När det är fullt drar man upp det på stranden och sätter sig ner och samlar den goda fisken i korgar och kastar bort den dåliga. Så skall det bli vid världens slut. Änglarna skall gå ut och skilja de onda från de rättfärdiga och kasta dem i den brinnande ugnen. Där skall man gråta och skära tänder. Har ni förstått allt detta?
   Har ni förstått allt detta? De som lyssnar till Jesus svarar ja, enligt vers 50b. Men det svaret kom inte med i evangelieboken. Har man klippt av deras svar därför att man vill att du och jag skall svara?
   Vi kan nog svara ett halvt ja. Vi förstår att man kan få fisk om man kastar ut näten. Och vi kan förstå att en del fisk är miljöskadade och farliga att äta, och måste kastas bort.
   Men den andra hälften av texten – den som talar om en brinnande ugn och om gråt och tandagnisslan – där säger förståndet stopp! Tanken är outhärdlig!
   Vi förstår inte. Men kanske ändå anar att det ligger något riktigt i detta. Det måste finnas en yttersta rättvisa för alla förnedrade, misshandlade, förtryckta, utnyttjade, skadade. Ingen får behandla människor hur som helst utan att det rör varken Gud eller människor i ryggen. Och vi har alla ansvar för hur vi lever. Det hör med till människovärdet. Ett djur ställer man inte till ansvar.
   Jesus, han som skall proklamera domen, han är den som levt ibland oss. Han vet vad det vill säga att vara människa. ”Han steg ned i vår skuld och vårt lidandes djup och älskade världen tillbaka till Gud” (Sv Ps 62:2). Han som älskar oss mest är den som varnar oss mest.
   Vi förstår inte, men vi anar. Vi förstår inte fördömelsen. Vi förstår inte heller hans kärleks beröring. Den kunskapen är för djup för mig, den övergår mitt förstånd (Psalt 139:6). Vi begriper inte. Men när vi börjar BE är det någon som GRIPER tag i oss. Han drar oss bort från mörkret och in i sitt ljus.

2. Vad hör du?
Den frågan får vi av Paulus i 1 Korinthierbrevet 15:22-26
   Liksom alla dör genom Adam, så skall också alla få nytt liv genom Kristus. Men i tur och ordning: först Kristus och därefter, vid hans ankomst, de som tillhör honom. Sedan kommer slutet, när han överlämnar riket åt Gud, Fadern. Då har han förintat varje välde och varje makt och kraft, ty han måste härska tills han har lagt alla fiender under sina fötter. Den siste fienden som förintas är döden, ty allt har han lagt under sina fötter. När det heter att allt är lagt under honom är naturligtvis den undantagen som har lagt allt under honom. Men när allt har lagts under honom skall Sonen själv underordna sig den som har lagt allt under honom, så att Gud blir allt, överallt.

   Hör du vad jag säger dig? frågar Paulus. Jesus räddade oss från Adams-livet. Vi styrdes av listiga ormar och mörka makter. Vi hade det ”dö-tråkigt” där. Läs Sv Psalm 229. Men – det finns ett MEN här: Det finns nytt liv genom Kristus. Alla som tillhör honom får det.
   Men han tvingar inte sina lösningar på någon. Kärleken kan inte tvinga. Det kan bara diktatorn. Jesus ser på oss med kärlek och säger: Följ mig! De som vänder om till Honom och följer honom och förenas med honom i tro och i kärlek, alla dem tar han med sig in i sitt rike.
   Men det är ingen billig nåd du får. Paulus berättar en del om vad den kostade Jesus. Jesus fick kämpa sig till döds mot varje välde och varje makt och kraft som vill dra oss bort i Adams-livet.

Vi förlossas, ormen krossas, 

avgrundens och dödens makt nu är bunden.

Från den stunden allt är Sonen underlagt.

Nu är helat vad vi felat och Guds nåd i ljuset bragt. 

(Sv Ps 147:3.

Kan du höra budskapet? Om inte, vet att det finns hjälp att få för hörselskadade. Be om den hjälpen. Ta kontakt med tant Lina. Hon vet svaret: ”O, så hjälp oss nu att höra vad vår själ kan saliggöra, upplåt du vårt hjärtas öra….” (Sv Ps 81:3).

3. Vad ser du?
frågar Hesekiel i dagens gammaltestamentliga text – Hesekiel 47:6-12
   Han sade till mig: ”Ser du, människa?” Han förde mig tillbaka till strandkanten. Då jag kom tillbaka såg jag att det växte tätt med träd längs flodens båda stränder. Han sade till mig: ”Detta vatten flyter genom landet österut, strömmar ner i Jordandalen och rinner sedan ut i havet, så att det salta vattnet där blir friskt. Där floden rinner ut skall det vimla av liv i vattnet, fisk skall finnas i överflöd. Där detta vatten rinner ut blir allt vatten friskt. Där floden rinner ut kan allt leva. Fiskare skall stå längs stranden, från En-Gedi till En Eglajim skall deras nät ligga på tork. Fisk av alla de slag skall finnas där, i samma överflöd som i Medelhavet. Men gölar och dammar skall inte bli friska, de tjänar till utvinning av salt. Längs floden, utmed båda stränderna, skall alla slags fruktträd växa. Deras blad skall inte vissna och deras frukt aldrig ta slut. Varje månad bär de ny frukt, ty de får sitt vatten från helgedomen. Deras frukt skall ge föda och deras blad läkedom.”
   Den gamle Hesekiel tar nu med oss till strandkanten. Vi får se hur friskt vatten strömmar ut över landet. Det rinner ned mot Döda havet. Döda Havet får liv. Det vimlar av liv i vattnet… fisk i överflöd… fruktträd växer, doftar, ger frukt…
   Johannes fick se vad Hesekiel såg. En ström av levande vatten, klar som kristall. Den gick ut från Guds och Lammets tron (Joh Upp 22:1). Guds källa har vatten till fyllest.
   Paulus fick också se detta: Skapelsen befrias från sitt slaveri under förgängelsen och nå fram till Guds barns härliga frihet (Rom 8:21).
   Och vi som blundat eller förblindats, ja vi som sett hur vi själva blivit döda som Döda Havet, då vi bara tog emot och behöll för oss själva, vi får liv och liv i överflöd (Joh 10:10).
   Vi får se ljuset som strålar från evangeliet om Kristi härlighet. Vi får se med Jesu ögon och med Jesu möjlighet på framtiden och på varje människa vi möter. Vi ser Jesus i den hungrige, i den törstige, i främlingen, i den sjuke, i fängelsekunden. Vi inte bara ser, vi engagerar händer och fötter och fantasi för att hjälpa dem. Vilken välsignelse och glädje vi själva får då vi ser och gör så.
   En ny startpunkt för oss då vi möter HERREN på KRISTI HERRLIGHETS DAG!

Ja låt oss mötas där hälsar er alla
Bengt Pleijel 90+

som inbjuder till gemensam vandring i Sångpostillan, årg 3, sid 476, på bibelskolan.com, tryck här.