Inför
fjortonde söndagen efter Trefaldighet
ENHETEN I KRISTUS
vill denna söndag hjälpa oss att hitta. Den finns, säger Paulus i Ef 4:13, men vi måste tillsammans nå fram till den. Om vi inte bryr oss om det, händer detta:
Med undran och med löje ser världen hur hon slits
av tusen tvister sönder och nekar sig Guds frid.
Hur sällsamt klingar orden i kyrkor utan fred
om Herrens frid på jorden om Guds barmhärtighet.
Men vers 3!!!
Vilken sorglig text!! Fy skäms på oss kristna!
Många låter sig drivas bort av andra vindar: ”Låt bibeln stå kvar i bokhyllan!” ”Satsa på dig själv!” (jfr 1 Mos 3:1,5). ”Bli NB” (=normbefriad)! Gud ser bara människors ryggtavlor. Sverige är i stor andlig nöd!
Vems är felet? Biskoparnas? De förtroendevaldas? Regeringens? Dock bör man icke så mycket gå till rätta med någon annan … som man bör gå till rätta med prästen! (Hosea 4:4 Bibel 1917). ALLA har syndat och saknar härligheten från Gud (Rom 3:23). ”JAG har del i kyrkans bortvändhet från Gud och skyldig till mer ont än jag kan förstå.” Kyrie Eleison!
När detta skrivs (24 augusti) startar en nationell bönekonferens på Ralingsåsgården. Från Tanzania kommer 40 personer. De har fått stor nöd för Sverige. De fick en gång den kristna tron från Sverige. Nu vill de ge tillbaka. De vill hjälpa oss ATT ÄLSKA SVERIGE TILLBAKA TILL GUD.
En ångest går fram och ofreden rister i livsträdets stam.
Då kallar Guds Ande de kristna till bot,
att bedja sig samman att världen må tro.
O lyft i vår söndrings och vilsenhets natt
försoningens kalk (Sv Ps 62:6).
Hur kommer vi rätt? Söndagens texter vill hjälpa oss. Först kommer profeten Hesekiel. Han har förstått att Herren har något på hjärtat som han vill säga till oss. Så säger HERREN GUD!
Läs Hesekiel 37:15-22.
Herrens ord kom till mig: ”Människobarn, ta en trästav och skriv på den: För Juda och Israels barn, hans medbröder. Ta sedan en annan trästav och skriv på den: För Josef, en trästav för Efraim och alla av Israels hus, hans medbröder. Sätt sedan ihop dem med varandra till en enda stav, så att de blir ett i din hand.
När dina landsmän då säger till dig: ’Förklara för oss vad du menar med detta’, då ska du svara dem: Så säger Herren Gud: Se, jag ska ta Josefs stav i Efraims hand, det vill säga Israels stammar, hans medbröder, och jag ska sätta ihop dem med Juda, med Juda stav, och göra dem till en enda stav så att de blir ett i min hand. Stavarna som du har skrivit på ska du hålla i din hand inför deras ögon. Säg sedan till dem: Så säger Herren Gud: Se, jag ska hämta Israels barn ut från de folk dit de kommit. Jag ska samla dem från alla håll och föra dem in i deras land. Jag ska göra dem till ett enda folk i landet, på Israels berg, och de ska alla ha en och samma kung. De ska inte mer vara två folk och inte mer vara delade i två riken.
Efter kung Salomos död delas landet upp i två delar – Juda i söder och Israel i norr. Nordriket besegrade av assyrierna på 700-talet f Kr. Sydriket angreps av babylonierna på 600-talet och folket fördes bort till den babyloniska fångenskapen. Bland de fångna var prästen Hesekiel, som sedan kallades till profet. Han får bära fram budskapet att de två rikena skall bli enade. Hesekiel fick inte själv uppleva hur hans profetia gick i uppfyllelse. Ett profetiskt budskap kan dröja. Men när det omöjliga inträffar skall folken inse att jag är Herren som helgar Israel, när min helgedom är mitt ibland dem för evigt (Hes 27:28). Då händer detta. Två trästavar, två kungaspiror, förs samman och blir ett i Guds hand. Två trästavar pekar fram mot två bjälkar som blir budskapet om att splittringen får ett stopptecken i Jesu kors. Och Uppståndelsens öppna kors öppnar porten mot friheten och enheten i Kristus. Gå in genom uppståndelsens öppna port i korset. Gå in. Men lämna bagaget utanför. Lyssna sedan till vad Herren vill säga dig och göra för dig.
SÅ SÄGER HERREN GUD: JAG SKALL HÄMTA … SAMLA … FÖRA … GÖRA ...
Hur kommer vi rätt? Du kan få svar på den frågan i nästa text.
Läs Efesierbrevet 4:1-6
Jag uppmanar er, jag som är en fånge i Herren, att leva värdigt den kallelse ni har fått. Var alltid ödmjuka och milda, var tålmodiga och överseende med varandra i kärlek. Gör allt ni kan för att bevara Andens enhet genom fridens band: en kropp och en Ande, liksom ni en gång kallades till ett hopp vid er kallelse, en Herre, en tro, ett dop, en Gud som är allas Far, han som är över alla, genom alla och i alla.
Du hamnar nu i ett fängelse och får träffa fängelsekunden aposteln Paulus. Romerska soldater har placerat honom där. Men han kallar sig en fånge i Herren. Han är fängslad av Herren och därför ”frälst genom honom, lycklig och fri”. Han sjunger lovsånger. Och skriver brev.
Läs texten högt för dig själv så att båda öronen hör, och kan sända ned budskapet till ditt hjärta, ditt inre kärleksrum! Du häpnar över hans tro och med vilken kärlek, ömhet och fasthet han förmanar! När du dröjt där en stund i texten, berätta då vad du lärt dig. De som är lyckliga ägare till min bok HIMLAKODEN kan slå upp TANKSTÄLLE 21 och 22. Där finns dagens text tillsammans med ”igångsättningstankar”. De ”olyckliga” kan hitta lyckans glädje hos bokförlaget GAudete i Helsingborg, tryck här. (GAudete betyder: ”Gläd er”)
Nästa text – Johannes 17:9-11 – för oss in på helig mark. Jesus är i bön inför Far. Vi ser hur Jesus står upp när han ber. Han lyfter händerna, hans ögon är öppna. Han får ögonkontakt med Far. Runt Jesus står elva tysta män – hans lärjungar. Vi ställer oss nu bredvid dem, lyssnar:
Jesus säger: Jag ber för dem. Jag ber inte för världen utan för dem som du har gett mig, för de är dina. Allt mitt är ditt och allt ditt är mitt, och jag är förhärligad i dem. Jag är inte längre kvar i världen, men de är kvar i världen när jag går till dig. Helige Far, bevara dem i ditt namn som du har gett mig, så att de är ett liksom vi är ett.
Det är natt. Jesus och lärjungarna går från salen i övre våningen. Påskmåltiden har firats, Nattvarden instiftats. De är på väg till Getsemane. De stannar till vid tempelområdet. Där brukar översteprästen på den stora försoningsdagen be för sig själv, för sina närmaste och för allt folket. Den stora försoningsdagen är nu inne. Jesus är den store översteprästen som ber denna översteprästerliga förbön, Johannes 17. Vi lyssnar till en del av denna bön.
Jag ber för dem, säger Jesus. Dessa ”dem” är dem som du har gett mig. Gud har fört dem ut ur det kraftfält som heter ”världen” och placerat dem i det kraftfält som heter i Kristus. Far har gjort det med dem. Och han gör det med dem som genom deras ord kommer till tro. Jesus säger: Helige Far, bevara dem i ditt namn som du har gett mig, så att de är ett liksom vi är ett.
Jesus sitter nu på Guds högra sida och ber för oss (Rom 8:34). ”Du har gått till Fadern, står inför hans tron, ser ditt folk i kärlek, beder för dem nu” (Sv Ps 359:3). Jesus säger: Jag ber inte för världen utan för dem som du har gett mig, för de är dina. Varför? Han älskar ju världen och är sänd för att frälsa världen. Han väntar med det på oss! Genom sitt folk för han ut evangelium. Be för redskapen, som Gud skall sända. Be att de får känslighet, vishet, kärlek. Herren frågar: Vem skall jag sända? Jesaja 6:8 hjälper dig hitta svaret.
Jesus vill föra in oss i den himmelska livsströmmen. Han säger: Allt mitt är ditt och allt ditt är mitt, och jag är förhärligad i dem. Gör dessa ord till dina: Allt mitt är ditt – om du ger allt vad du har och är till Far så finns det plats i ditt liv för allt vad Far har. Fars härlighet börjar stråla ut från dig! Den stygga världen rasar. Men Jesus ”ser vår nöd och hjälpa kan”. Han ber för oss: Bevara dem! När det sker hittar vi varandra, vi upptäcker varandra. Det vi hade svårt att tro skulle hända, det händer: MURARNA RASAR! De är ett liksom vi är ett.
Guds kyrka är gemenskap med Fadern och hans Son,
Det skådar hon och erfar i Andens kraft och nåd.
Guds helgon och martyrer betygar med sitt blod.
Omkring dem sjunger rymden där segerns kyrka bor.
(Sv Ps 57:5).
Välkommen att fortsätta gemenskapen i Sångpostillan, årg 1, sid 373, bibelskolan.com tryck här
Bengt Pleijel 91+
