Inför Bönsöndagen – Söndagen Rogáte

Gå in i din karantän

säger vår kloka och omsorgsfulla överhet. Vi lyder. Dödens corona får inte följa med in. Vi går in, stänger till om oss och suckar över att ”alla tänker på sig, det är bara jag som tänker på mig”. Medan vi sitter där bakom den stängda dörren (och har det tråkigt) händer det något. Vi hör en röst. Går ett steg längre in. Din karantän förvandlas till ett heligt rum. Ett vackert rum – en KAMMARE! Du är inte längre ensam. Du träffar Far - en ny samtalspartner.

Det är söndagen Rogáte – Bönsöndagen.

Gå in i din kammare

1. Du träffar intressanta personer.

Läs och Be-grunda dagens evangelium från Matteus 6:5-8

När ni ber ska ni inte vara som hycklarna, som älskar att stå och be i synagogorna och i gathörnen för att synas inför människor. Jag säger er sanningen: De har fått ut sin lön. Nej, när du ber, gå in i din kammare och stäng din dörr och be till din Far som är i det fördolda. Då ska din Far, som ser i det fördolda, belöna dig. Och när ni ber ska ni inte rabbla tomma ord som hedningarna. De tänker att de ska bli bönhörda för sina många ords skull. Var inte som de, för er Far vet vad ni behöver innan ni ber honom om det.

Alldeles innan du går in i kammaren träffar du några som vill synas, men gömmer sig för Gud. Jesus talar om hycklarna (det är väl inte om dig han talar?). De vill synas. Bli kändisar. Idoler. Högavlönade. Men är ofta mycket ensamma människor. Det verkar som om Far, som ser till den som liten är, inte ser dem. Han såg inte de stöddiga människorna i Babel, som ville bygga torn som gjorde att de nådde upp till himlen utan Gud. Far tog fram glasögonen. Han tog fram kikaren. Men han såg dem inte. Då steg Herren ned för att se …(1 Mos 11:9).

Men Far ser till den som liten är. Och som är ängslig och rädd. Nu kommer Far ned från det fördolda. Far ser dig i din karantän. Far hör hur du suckar och undrar var Gud är i allt detta svåra som går över vår värld. Far ser och hör. Han kommer till dig. Nu gäller inte två-metersgränsen. Utan ”kom himmelske Fader var när mig”. Du hör en uppmaning: BE! Du vänder blicken uppåt. De ser Far. Du hör …

Nu händer det något mer i din karantän. Du träffar inte bara Far. Du träffar en annan, mycket intressant person. Den förlorade sonen hjälper dig att se det. Han hade svinat ner sig och hamnat i någon slags ”gris-karantän”. Där kom han att tänka på Far. Då hände det: ”Da kom han til seg selv …” (Luk 15:17 norsk översättn).

När träffade du själv sist? Du har kanske svårt att begripa dig på dig själv. Men om du tittar på ordet begripa kanske du börjar begripa. När du börjar BE till Far GRIPER han tag i dig och tar dig upp i sin fadersfamn. Medan han ännu var långt borta, fick hans far se honom och förbarmade sig över honom. Fadern skyndade fram, omfamnade honom och kysste honom (Luk 15:20).

Far verkar så glad över att du vill höra vad han så länge längtat efter att få säga till dig: Med evig kärlek har jag älskat dig därför låter jag min nåd bli kvar över dig. Än en gång ska jag upprätta dig… (Jeremia 31:3-4). Du börjar samtala med Far. Inte om dödens corona utan om Livets krona (Joh Upp 3:11). Din karantän förvandlas till ett heligt rum. Du får en personlig relation med Far. Han umgås förtroligt med dem som vördar honom, sitt förbund gör han känt för dem (Psalt 25:14). Där får du veta vad Far vet om dig. Er Far vet vad ni behöver innan ni ber honom om det. Om vi nu vet att Far vet vad vi behöver, varför skall vi då be om det?  Genom bönen kommer vi Gud så nära att han kan ge. Vi ger Gud tillfälle att ge oss det han vill ge. 

Du får veta vad Far vill med ditt liv. In din karantän kommer de – ”två eller tre” - den ene efter den andre. Bönevänner. Och du – du får en ny utnämning:

2. Du utnämns till ”bed-arbetare”

Läs och BE-grunda i din Bibel dagens GT-text från 1 Kungaboken 3:5-14

Du träffar i din karantän inte bara ”Fader min” utan ”Fader vår”. I ordet ”vår” vimlar det av människor – släkt och vänner, grannar och kolleger, journalister och politiker, invandrare.

Du börjar förstå att du kallas till ”bed-arbetare”. Paulus förmedlar den kallelsen i 1 Tim 2:1 ff: Först av allt uppmanar jag till bön, åkallan, förbön och tacksägelse för alla människor, för kungar och alla i ledande ställning. 1 Tim 2:1-4. Lägg märke till stegringen i din böneiver. Och lägg märke till att dessa stora, ofta begåvade, duktiga och hårt arbetande men ibland mycket knepiga människor - blir dina bönebarn. Du skulle kanske adoptera några ministrar!

Som representant för alla översåtar träffar vi kung Salomo. Han var kung över Israel under 900-talet f.Kr. och regerade i 40 år. Han var son till kung David och Batseba. Han är här en ung man. Har just blivit utnämnd till kung. Han känner sig villrådig. Vet varken ut eller in. Gud får kontakt med honom. Och Salomo får kontakt med Gud. Vi hör hur han ber. Han ber om ett lyhört hjärta, så att han kan vara domare för sitt folk och kan skilja mellan gott och ont …

Salomo är känd för sin vishet och för att vara den som fick genomföra sin fars planer på att bygga templet i Jerusalem.

Ja, Salomo var klok. Men inte ”riktigt klok”. När han växte i makt fick tydligen makten makt över honom. Hans ”lyhörda hjärta” tystnade. Det förblev inte hängivet Herren. Orsak: Hans kvinnoaffärer! Han skaffade sig 1000 hustrur. Det verkar inte riktigt klokt! Dessa kvinnor förledde hans hjärta. Den vise Salomo gjorde vad ont var i Herrens ögon. Om detta kan man läsa i 1 Kungaboken 11.

Kan du, kära karantän-vän, förstå vad Far vill säga oss genom dagens GT-text? Far har nöd för dem. Far vill att du delar hans nöd och förmedlar hans nåd. Paulus hjälper oss förstå: Först av allt uppmanar jag till bön, åkallan, förbön och tacksägelse för alla människor, för kungar och alla i ledande ställning.

En känd ”Tv-profil” och ateist fick möta Herren och fick gå in i en ”förkunnartjänst” och hjälpa många in i kristen tro. Han berättade under ett föredrag som jag hörde: ”Efter ett föredrag kom det fram två makar som sa:” Vi har bett för dig i fem år”

Det är mycket som kan hända när karantänen blir ett heligt rum. Du får veta vad Far vill med ditt liv. Du blir bed-arbetare!

”Jag har en uppgift att fylla, Kristus har bruk för mig … (Sv Ps 646:5).

3. Bed-arbetare får komma in i Andens böneskola.

Läs och BE-grunda dagens epistel från Romarbrevet 8:24-27

I hoppet är vi frälsta. Men ett hopp som man ser uppfyllt är inte längre något hopp. Vem hoppas på det han redan ser? Men om vi hoppas på det vi inte ser, så väntar vi uthålligt.

Så hjälper också Anden oss i vår svaghet. Vi vet inte vad vi borde be om, men Anden själv vädjar för oss med suckar utan ord. Och han som utforskar hjärtan vet vad Anden menar, eftersom Anden vädjar för de heliga så som Gud vill.

I hoppet är vi frälsta, säger Paulus. Frälsaren har kommit. Korset är rest. Segern är vunnen. Gud frälste oss med ett bad till ny födelse och förnyelse i den helige Ande, skriver Paulus till Titus 3:5. Vi har lämnat det sjunkande vraket. Vi är ombord på räddningsbåten. Vi är i Kristus. Vi tillhör honom.

Men båten gungar ännu på stormarnas hav. Den har ännu inte nått fram till den himmelska hamnen. Ännu så länge ser vi inte hoppet fullbordat. Men om vi hoppas på det som vi inte ser, så väntar vi uthålligt. Blicken på Jesus är grunden för vårt hopp.

Trons blick på Jesus gör oss uthålliga i vår väntan. Och i denna väntan har vi stor hjälp av den helige Ande. Han känner vår svaghet. Just därför att vi är små och svaga behöver vi Hjälparen den helige Ande. Svagheten finns i själva kontakten med Gud. Ty vi vet inte vad vi bör be om, men Anden själv ber för oss med suckar utan ord. Vi blir nog rätt förvånade över att höra att Paulus erkänner sin svaghet just här, när det gäller bönen. Vi tycker att han hade ett så rikt böneliv. Han bad ständigt. Vilken förebedjare han var!

Men Paulus talar om sin svaghet just i bönen. Och där kan vi känna igen vår egen svaghet. Det går så trögt. Vi känner oss så splittrade. Grips ibland av ”böne-förlamning”. Men Paulus skriver här till oss om att Anden hjälper oss i vår svaghet. Vi vet inte vad vi bör be om, men Anden själv ber för oss med suckar utan ord. Anden kommer vår svaghet till hjälp. Vi är inte utlämnade när vi känner oss svaga. Vi är i all vår svaghet föremål för en oändlig omsorg och en oändlig kärlek.

Han som utforskar hjärtan vet vad Anden menar, eftersom Anden ber för de heliga så som Gud vill. Gud som utforskar våra hjärtan, han hör vad hjärtat ber. Han vet vad som finns i vårt inre. Han känner vår innersta längtan. Därför ger han oss Anden som tar våra ofullkomliga böner och bär dem fram inför tronen. Anden ber för de heliga så som Gud vill.

När Anden får ta hand om våra böner blir det rätt. Lägg märke till att vi, som är små och ofullkomliga och suckar, kallas här för de heliga. Vi hör ihop med den Helige. Vi tar emot helande krafter från honom. Och vi tar emot hjälp av hela den heliga Treenigheten, Fadern, Sonen och Anden för att bevara vårt hopp.

Pris vare Gud, pris vare Fadern, hans Ande, hans Son.

Saliga sjunger och tillber vi inför hans tron.

Tack för den styrka, det liv du här gav oss.

Led oss att bygga en värld av rättfärdighet –

Handling och bön må bli ett (Sv Ps 292:4)

I karantän-folkets rika gemenskap

Bengt Pleijel 93+

som på Bönsöndagen träffas i boken Sångpostillan årg 3 sid 255 och på datorn tryck här. Jag leder en böneskola på www.bibelskolan.com / nyfikenhetsvandring 54 – ”kyrkans folk lever i bön”. tryck här.

Där stannar vi till vid sex bönestationer. Vi lär oss

1. Byta samtalspartner

2. Herre, lär oss att be

3. En vandring med Jesus in i bönen Fader vår

4. Be bibelord

5. Bön tillsammans.

6. Bönesvar.