inför femte söndagen i Påsktiden – Cantáte.

Att växa i tro

är budskapet vi får på söndagen Cantate. Cantate betyder sjung- ”sjung till Herrens ära en ny sång”.  Slut med gamla sucksånger! Det är inte bara Rönnerdahl som blir glad över gullviva, mandelblom, kattfot och blå viol. Vi blir det. Det våras i naturen och det spritter i armar och ben. Vi får växa och mogna. De finns mer att upptäcka och glädjas över. ”Ja, låt mig växa till alltmer och trösta mig igen”.

Växt kan ge värk och ropar efter tröst. Och tröst finns att få. Vänd dig om! Där står vår Herre Jesu Kristi Gud och Far, barmhärtighetens Far och all trösts Gud och bara väntar på oss.  Han har hjärta för de arma. Vi ser hur vårt dops Gud sträcker ut sina två händer – Sonen och Anden - inte bara mot snälla barn, utan också mot larviga söner och slarviga döttrar.

Far tar emot oss i det växthus och plantskola som heter i Kristus. Det är den plats där glädjen aldrig tar slut (Fil 4:4), där kraften bara ökar (Ef 6:10) och ljuset aldrig slocknar (2 Kor 4:6). Där får vi växa och mogna och upptäcka mer av Livets skönhet, glädje och rikedom. Där möter vi Far som SER, Sonen som BER och Anden som GER.

1. FAR SER

Läs och BE-grunda Jesaja 57:15-16

För så säger den höge och upphöjde, han som tronar för evigt och heter "den Helige": Jag bor i det höga och heliga men också hos den som är förkrossad och har en ödmjuk ande, för att ge liv åt de ödmjukas ande, för att ge liv åt de förkrossades hjärtan. Jag ska inte gå till rätta för evigt, inte ständigt vredgas, för då skulle deras ande försmäkta inför mig, de själar som jag själv har skapat.

Far bor inte långt bortom rymder vida. Han är närvarande hos oss. Han ser och hör och vet. Han hör hur vi suckar och ropar och klagar över corona och allt svårt och obegripligt. Många som nu sitter ensamma i karantän har upptäckt att de inte är ensamma. Stängda dörrar är inget hinder för honom. Han ser vår nöd och hjälpa kan.

Psaltaren 113 är en psalm som beds i judarnas påsk och som Jesus bad i salen i övre våningen. Vem är som Herren vår Gud, han som tronar så högt, som ser ner så djupt - vem i himlen och på jorden? Han reser den ringe ur stoftet och lyfter den fattige ur dyn

Far SER. Far RESER. Far LYFTER. Far ger LIV . Annars, säger Far, skulle deras ande försmäkta inför mig, de själar som jag själv har skapat.’

2. JESUS BER

Läs och BE-grunda Johannes 17:9-17 i din Bibel. Gör det!

Denna text tar oss in på helig mark. Vi hamnar i växthuset ”i Kristus”. Vi hör hur Jesus ber. Hans bön vill hjälpa oss att se hur vi själva kan få växa och mogna.

Låt oss se situationen framför oss. Det är någon gång efter midnatt. Den nya dagen börjar komma. Den dag som ska bli Jesu sista. Jesus och hans lärjungar är på väg från salen i övre våningen, där de firat nattvard. De går nu mot Getsemane. Jesus går inte tigande. Sina sista timmar ägnar Jesus åt att trösta, uppmuntra och vägleda. Han visste vad som skulle hända honom.

De går förbi tempelområdet. I templet brukar översteprästen en gång om året - på den stora försoningsdagen - be och offra.  Han har tre böneämnen: Han ber för sig själv. Han ber för sina närmaste. Han ber för hela Israels folk.  

Men denna natt är ju den stora försoningsdagen. Korset ska resas till försoning för vår synd. Jesus är nu den store översteprästen. Vad gör han? Jo, han ber för sig själv, för sina lärjungar. Och för alla dem som genom apostlarna kommer till tro på honom. Vi kallar Johannes 17 för Jesu översteprästerliga förbön.

Han ber nu för oss! Vi upptäcker

Vad rika vi kan bli 

Jag ber för dem som du har gett mig, eftersom de är dina.

Allt mitt är ditt och allt ditt är mitt, och jag har förhärligats genom dem.

Fadern ger till Sonen och Sonen ger till lärjungarna.  Ge, ge, ge ...   Det är ett huvudord i Johannes 17. Femton gånger finns det där. Kärleken är ett flöde från person till person. Kärleken är något som flödar, passerar, är i rörelse

Kan du se dig själv som en gåva som Fadern ger till sin son. Vilken present!  Och så pekar Jesus på detta innerlighetens kärleksförhållande mellan honom och Fadern, och mellan honom och oss.  Han säger: Allt mitt är ditt och allt ditt är mitt. Jesus kan säga så ty han är Guds son. Också vi får säga så. Ty vi är för Jesu skull Guds barn.

Vad rika vi kan bli!

Vad trygga vi kan bli

Jesus ber: Helige Fader, bevara dem i ditt namn. 

På korset ser vi den helige Faderns kärlek allra rikast. Vi som är oheliga, trasiga, halva, smutsiga och dumma, får en ny chans. För Jesu skull blir vi renade, vi blir Guds barn. Det Jesus ber om är att vi ska bli bevarade i denna kärlek. Det onda, mörka, det svåra förlorar sin makt vid korset. När Jesus ber för oss kan vi nästan se hur Guds fadershänder kupar sig omkring oss. Vi är i Guds händer - vad som än händer. Vi får växa in i kärleksförhållandet till den helige Fadern.

Vad trygga vi kan bli!

Vad sams vi kan bli.

Jesus ber för oss: Så att de blir ett, liksom vi är ett …. Jag ber att de alla skall bli ett och att  liksom du, Fader, är i mig och jag i dig, också de skall vara i oss. Då skall världen tro på att du har sänt mig.  

Kärleken vill dra oss in i en gemenskap som är lika stark som den mellan Fadern och Sonen. Tyngdpunkten i Jesu bön här är nog inte att alla skall bli ett. Utan att de skall vara i oss.  Vi dras in i detta kraftfält, in i den gudomliga närvaron.

Du gör oss till ett med varandra kring altarets rund, till ett med din Son i din lidande kärleks förbund, till ett med de trogna, som nu i din härlighet bo, i samma bekännelse, samma tillbedjan och tro (Sv Ps 393:3-4).

Vad sams vi kan bli!

Vad glada vi kan bli

Jesus tänker på sina lärjungar och på oss och ber att de skall få min glädje helt och fullt. Jesus går ifrån dem, men glädjen skall stanna kvar i dem. Och växa i dem.

Hur växer man i glädjen?

Nära Jesus: Jag skall se er igen, och då skall ni glädjas och ingen skall ta er glädje ifrån er (Joh 16:22).

Lyssna till Jesus:  Detta har jag sagt er för att min glädje skall få bo i er och er glädje bli fullkomlig  (Joh 15:11).

Be till Jesus. Be, och ni skall få, så att er glädje blir fullkomlig. (Joh 16:24).

Vad glada vi kan bli!

3. ANDEN GER
Läs och BE-grunda Galaterbrevet 5:13-18 i din Bibel. Gör det!

Ni är kallade till frihet, kära syskon, skriver Paulus till oss.

Guds barns härliga frihet är en frihet från skuld och skuldkänslor, frihet från bundenhet till saker och ting och frihet från bindningar och låsningar till människor och minnen. Tant Lina har hittat detta, Sv Ps 45:2. Hon sjunger:

O vilken kärlek, underbar sann! Aldrig har någon älskat som han.

Frälst genom honom, lycklig och fri vill jag hans egen evigt nu bli.

Men se upp!

Det finns en makt som vill ta ifrån oss friheten och inte unnar oss denna glädje. Paulus kallar den för KÖTTET. Låt bara inte den friheten ge köttet något tillfälle.

Köttet det är ”vår gamla människa”, det inom oss som är släkt med Adam och Eva, som ville leva sitt liv på egen hand, utan Gud.

Köttet, det ordet påminner oss om att det onda inte endast finns omkring oss i dumma människor. Det onda finns inne i oss (Läs Markus 7:14-23 om du vågar).

Köttet är vårt eget egotrippande JAG – den där inom oss som är så besvärlig både för andra och för oss själva. ”Riket är mitt och makten och äran”. ”Så går vi runt kring vårt eget Jag” – ” Och på den promenaden kolliderar vi med andra JAG. Men om ni biter och sliter i varandra, se då till att ni inte slukar varandra.

Men hav tröst! Det finns en makt som ställer upp för oss. Det är Anden med stort A, den helige Ande. Anden ger klarsyn. När Anden får leda oss slutar vi leka ”roddbåts-kristna” – de som kämpar och sliter i egen kraft, men har målet i ryggen. De har tappat både mål och mening.

Men Anden – den helige Ande - har ett ”vindkraftverk” som ger ny kraft och friskt liv. Anden låter vind blåsa. Du hissar segel. Du blir ”segelbåtskristen”. Du ser målet härligt lysa. Anden ger oss Guds barns härliga frihet. Alla som drivs av Guds Ande är Guds barn. Ni har inte fått slaveriets ande så att ni på nytt måste leva i fruktan. Nej, ni har fått barnaskapets Ande, och i honom ropar vi: "Abba Far!"  Anden själv vittnar med vår ande att vi är Guds barn (Rom 8:14-16).

Tag mig då, Herre, upp till ditt barn, lös mig från alla frestarens garn.

Lär mig att leva, leva för dig, glad i din kärlek, offrande mig

Vi hittar en ny melodi: tjäna varandra i kärlek.

Hela lagen uppfylls i ett enda budord: Du ska älska din nästa som dig själv.

Många som läser detta ord frågar: Får man älska sig själv?

Får och får … det är ju det du gör varje dag – du pysslar och sysslar med dig själv, du matar och muntrar och tvättar händer och kammar håret och och och …

Kärleken är lagens uppfyllelse (Rom 13:10). Se Lagen – Guds regler och riktnings-visare och bruksanvisning – som ett stort kärl. Kärlet skall fyllas med kärlek. Men ”med min fromma möda jag aldrig fylla kan Guds lag”, står det i Sv Ps 230:2 enligt gamla psalmboken. Men det jag inte kan, det kan Jesus. Han säger: Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva utan för att uppfylla. Kärleken – JESUS - är lagens uppfyllelse. 

Lagen blir inte längre krav och måste och borde … De blir en kär lek. Guds barns lek. De öser och skvätter och blöter. Meningen med ditt dop var att du skulle hitta detta. Ur Jesu kärlekskärl öser du kärlek över din nästa. Vi får mod att leva ut Livet som vi fått av Jesus. Nu uppfylls lagen när den kommer fram och in i din nästa!

Med önskan om glada upptäckter och växtglädje

Bengt Pleijel 93+

som träffas i boken Sångpostillan årg 3 och på datorns bibelskolan.com - tryck här