Inför första söndagen efter Trettondedagen.

Herrens härlighet skall bli uppenbarad på oss.

Det budskapet fick vi på Trettondedag jul. Vi sjöng in det i våra hjärtan och fick bära det med oss in i framtiden. De rika söndagarna efter Trettonde berättar om hur denna härlighet når oss nu. Vi går från härlighet till härlighet (2 Kor 3:18). Söndagarnas överskrifter berättar om det.

På första efter Trettonde får vi veta vad Jesu dop innebär och betyder för oss.

På andra efter Trettonde får vi ösa ur Livets källa.

På tredje efter Trettonde kan vi få nya erfarenheter av att Jesus skapar tro

Fjärde efter Trettonde - Jesus vårt hopp - byts i år ut mot Kyndelsmässodagens Jesus världens ljus.

På femte efter Trettonde får vi begrunda det viktiga budskapet om sådd och skörd

Nu på söndag - första efter Trettonde - får vi se hur Jesu härlighet i hans dop kan fylla oss med glädje över vårt dop

Men låt oss bara ett tag tänka igenom vad vi varit med om. På Trettondedag jul träffade vi några kloka rymdforskare. Från cyberrymden hade de fångat upp ett budskap om att den Gud som alltid är STÖRRE, ville visa sig MINDRE än alla. Han skulle komma som ett barn till jorden. En stjärna skulle leda dem.

De ger sig i väg. De förstår att om en höjdare skulle födas på jorden skulle man söka honom bland höjdarna. Var skulle stjärnan finnas om inte bland STJÄRNORNA PÅ SLOTTET? Därför: Mot Herodes palats! De knackade på slottsporten, blev insläppta och framförde sitt ärende. Nej, ingen prinsessa väntade barn just nu. Men vilken reaktion på deras enkla fråga! Kungen blev förskräckt! Alla ministrar fick en fasans blekhet i ansiktet, allt hovfolk blev rädda, ja, hela Jerusalems alla invånare darrade av skräck (Matt 2:3).

Är de inte märkliga dessa höjdare? När en människa får makt händer det ofta att Makten får makt över den människan. Höjdaren går i däck. Maktmänniskan blir rädd för ett litet barn som skall födas! I farans stund blir de själva mycket små. Och farliga just för de små.

Nu var det så att dessa kloka män, som kommit på besök, inte bara var astronomer, upptäcktsresande i rymdforskning. De var också astrologer, upptäcktsresande i ödestolkning. Man ställer horoskop och mycket annat. Man håller på med det som Bibelns Gud förbjudit sitt folk att syssla med (se 5 Mos 4:19, 18:9-15, Jer 19:13). Men Gud låter berättelsen om Betlehems stjärna stå i Bibeln. Stjärnan ledde dem ju inte rätt! De hamnade i det som vi människor ofta fastnar vid, palatsen, det som lyser och glimmar, kändisar på slottet. Men Gud tar hand om sökarna och sänder bibelkloka människor i deras väg, förmodligen sådana som besökt www.bibelskolan.com. De kan därför berätta att Bibeln säger att barnet skall födas i Betlehem. Stjärntydarna hade kommit 8 km fel. De måste bege sig från Jerusalem till Betlehem. Där skall de finna ett kungabarn.

Men är de inte märkliga dessa bibelkloka? Varför följer de inte med de österländska gästerna? Varför tar de inte taxi och far direkt från Jerusalem till Betlehem? Där skall ju det hända som de längtat efter och drömt om. De kan så mycket om vad Guds ord säger och vad Gud vill. Men kunskapen sätter dem inte i rörelse. Förstår du varför? Sitter de kanske hemma och surfar på nätet och skriver bloggar???

De visa och kloka rymdforskarna ger sig i väg. Men vägen leder inte dessa rymdforskare uppåt till långt bortom rymder vida. Den leder dem nedåt. Från Jerusalem till Betlehem du lilla stad (Sv Ps.115), till ett litet hus (Matt 2:11), till en liten tonårsmor, med ett litet barn.

När barnet sedan växer upp och skall börja sin frälsargärning går vägen ännu längre ned – ända ned till Jordan, jordens lägsta punkt, 400 m under havsytans nivå. Budskapet i det är att ingen kan ha sjunkit så djupt att inte Jesus finns nedanför.

Den Gud som alltid är STÖRRE, får oss att både häpna och att grubbla. Vem är som Herren vår Gud, han som tronar så högt, han som ser så djupt ner – vem i himlen, vem på jorden? Den STÖRSTE tycks få ett oerhört intresse för DE MINSTA – Den hjälplöse reser han ur gruset, den fattige lyfter han ur dyn (Psalt 113:6-8). Han tar hand om de svaga och faderlösa, de hjälplösa och de fattiga, de arma och svaga (Psalt 82:2). Det verkar som om Gud själv lever som han lär: Den som vill vara stor bland er skall vara de andras tjänare ... Inte heller Människosonen har kommit för att bli tjänad utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många (Matt 20:27-28). Ja, han som är STÖRRE än alla blir MINDRE än alla, ty han är tjänaren som lider sig fram till oss genom att stiga ned i vår skuld och vårt lidandes djup och älska världen tillbaka till sig (Sv Ps 62:2).

Nu kommer vi till budskapet på första söndagen efter Trettonde. Vi kallas att komma in i den kärlekens rörelse som startar i Betlehem, fortsätter till Jordan och Golgata och når oss i vårt dop. Genom dopet är vi inkopplade på en himmelsk el-ledning och en himmelsk vattenkälla. Att leva i sitt dop är att lära sig trycka på strömbrytaren så att ljus och värme kommer och att vrida på kranen som ger oss strömmar av levande vatten. Säg JA till detta!!!

Sångpostillan låter oss genom Sv. Psalm 378 vers 4 få sjunga in budskapet om vad Jesu dop betyder för vårt dop:

Här den ström går fram vars flöden giva glädje åt Guds stad.

Jesu Kristi dop till döden är det nya livets bad.

Nya mänskor, Sonen lika, klädda i hans renhets skrud,

vill du dana av oss Gud.

Vill du hitta den glädjen kan du t.ex läsa Sångpostillans utläggning på denna söndag. Slå upp sid 75 i boken. Eller tryck här så hamnar du där. Om du orkar läsa Sångpostillans predikan ända till slutet väntar dig en ny upptäckt. En lätt tryckning med pekfingret så hamnar du i Nyfikenvandring 52. Där får du bl.a veta varför jag är så lycklig över mitt dop.

Tänk vad enkel kristendomen är! En enkel tryckning och så händer det: Värmen får det frusna att smälta. Levande vatten friskar upp vårt torra liv.

Många glada glädjeupptäckter önskar

Bengt Pleijel 86+