Inför söndag efter Nyår och Trettondedagen

Det nya året 2014 börjar bra. Redan efter fem dagar får vi två vilodagar för att stanna upp, vila i Herren och hem-ta ny kraft och klarsyn – söndag efter Nyår, den 5 januari och måndag den 6 januari, Trettondedag jul. På söndag är Temat GUDS HUS och på måndag GUDS HÄRLIGHET I KRISTUS.

Vi får kanske denna dubbelhelg för att stanna och tänka till ordentligt efter nyårsfestens misslyckade start och nyårslöftenas kollaps (?). Framför allt behöver vi få hjälp med att både begripa oss på oss själva och på Jesus. Här finns det mycket mer att upptäcka. Vad spännande!

Begrundardag nr 1 är SÖNDAG EFTER NYÅR.

Om du vågar lyssna till predikan får du en chock! Du får en helt ny bild av Jesus: Jesus använder våld – med en piska i handen driver han ut både människor och djur ur kyrkan. Jesus blir arg och upprörd, då han upptäcker korruption och mutskandaler. Han skakar av vrede mot dem som roffar åt sig fördelar, exploaterar och utnyttjar människor för sina egna syften. Vreden är Guds kärleks reaktion mot allt det onda och dumma vi gör.

Detta gör Jesus därför att han är FADERNS SON. Templet skall vara MIN FADERS HUS, säger han. Det är platsen där FAR möter sina barn, förlåter deras synder, lyfter av deras bördor, lyssnar till deras böner, talar in tröst och uppmuntran i dem, ger dem himmelskt söndagsgodis och vardaglig kärlekskraft. Förstör inte templet!

Många reagerar inför talet om Guds vrede. Men själv tillåter de sig att uttrycka sin vrede: Vänstervridna socialister demonstrerar och manar till kamp emot kvalen. Högervridna extremister revolterar med bomber och granater, mot korruption och maktmissbruk. Men vi, som bara är vridna, hur reagerar vi? Tre förslag:

1. Kanske vi gör som det står i Sv Ps 271 v 7.

Vi sitta med dörrarna lyckta, en räddhågad lärjungarund,

då Herren oss väntar att finna därute,

där striderna brinna, i manligt och troget förbund.

2. Kanske vi gör som det står i Matteus 6:6.

När du ber, gå då in i sin kammare och stäng din dörr och be till din Fader i det fördolda. 

Kyrie eleison .... Herre förbarma dig.

3. Kanske du tar tag i några syskon i tron som delar din nöd och litar på löftet: Om två av er på jorden kommer överens om att be om något, vad det än är, så skall de få det av min Fader i himlen (Matt 18:19). Ja, Jesus säger att han själv gärna går med i en sådan bönegrupp: Ty där två eller tre är samlade i mitt namn, där är jag mitt ibland dem (Matt 18:20).

Två och tre som möts inför dig, kan få kraft att göra mer än de många som ej lyssnar, ej blir stilla eller ber.

Genom kyrkans tysta förbön, buren fram i tålig tro,

andas världen, rörs mot enhet, läks dess djupa sår ihop (Sv Ps 528:3).

Begrundardag nr 2 är TRETTONDEDAG JUL.

Då får vi tillsammans med andra visa män och kvinnor se stjärnan från Betlehem. Vi tycker om stjärnklara nätter. Blinka lilla stjärna där ... Hjärtat bultar glatt.

En del letar efter sin stjärnbild – jungfrun, vattumannen, oxen, råttan... Man menar att våra liv styrs av dem. Nej! Inte! Våra liv styrs inte av känslolösa eldklot i himlarymderna. Det är inte ett kallt DET – öDET, som styr oss. Det finns ett varmt DU – vår käre himmelske Fader - som vi ber till i förtrolig gemenskap: Så tag nu mina händer och led du mig ... (Sv. Ps 277:1).

Vi tycker om stjärnor. Vi ser dem på filmduk och galafester. ”Vill du se en stjärna så se på mig” sjöng en gång Zara Leander för oss. Det märkliga med dessa märkliga stjärnor att vi kan ta emot dem i våra hem (via TV). Vi kan se dem. Men de ser inte oss. Vi kan tala till dem. Men de hör inte på.

Läs om dessa våra idoler (idol betyder avgud) i Psaltaren 115:6, och se vad som händer med oss när vi umgås med dem.

Det finns stjärnor som är superstjärnor. En del vill göra Jesus till det, Jesus Christ Superstar. Många blir hänförda av honom. Är han densamme Jesus som Bibelns stjärna och kärna? Denne Bibelns Jesus är inte oåtkomlig för oss. Han finns inte långt bortom rymder vida. Han är den som stiger ned i vår skuld och vårt lidandes djup och älskar oss tillbaka till Gud (Se Sv Ps 62:2). Han öppnar sig för oss då vi öppnar vår Bibel: ditt ord skall vara år från år den stjärna i vars sken vi går (Sv Ps 131:4).

När vi sedan får lyssna till tredje årgångens text på Trettondedagen, verkar det som vi hamnar mitt i en svensk ärkebiskopsdebatt: Är Jesus mer än profeten Jona, mer än drottningen av Saba och kung Salomo, mer än Muhammed, Buddha, Konfucius? Jesus hör hur vi debatterar och grälar. Han verkar så upprörd, Jesus. Ögonen blixtrar, rösten darrar och han säger några skarpa ord till oss: Detta är ett ont släkte. Vad menar han? Ett ont släkte är vi då vi roffar åt oss, bara tänker på oss själva, svärtar ned andra och går likgiltigt förbi nöden omkring oss.

Motsatsen är ett gott släkte. Då tänker vi på varandra, har omsorg och nöd för varandra och ger vidare av det vi fått till nya släkten och nya generationer.

Hur kan vi hitta dit tillsammans?

Inte genom att bara en gång på året – nyårsafton – ge ett löfte. Ett sådant löfte är så skört. Det håller bara 47 timmar. Om man inte gör som jag. Jag har i 40 år tränat på samma löften. Nu håller jag dem.

Vilka löften? Jag lovar varje år att 1) inte hälla socker i kaffet, 2) inte röka Havannacigarr, 3) inte svära i kyrkan. Jag är faktiskt rätt stolt över att jag lyckats hålla dessa nyårslöften!

Men egentligen är inte detta ett problem för mig. Om du lovar att inte tala om det för andra så kan jag berätta för dig att jag har en massa knepigheter, dumheter och syndigheter för mig. Jag ser dem ibland men klarar inte av att klara av dem. Jag behöver hjälp. Och hjälpen hittar jag i Sångpostillans predikningar. Jag får vandra med Jesus och den helige Ande genom text efter text. I varje text möter jag dem som Jesus möter: Publikaner, högfärdiga präster, luriga affärsmän, fula gubbar och fina damer. Inför varje möte håller Jesus upp en spegel. Känner du igen dig i dem? frågar han. Och om jag då upptäcker att de är otäckt lika mig, tar Jesus hand om mig, renar mig, upprättar mig, förvandlar mig. Han lär mig att varje dag gnola på några kristna ”låtar”, som lyder så här:

låt er förvandlas genom förnyelsen av era tankar (Rom 12:4).

Låt er fyllas av helig Ande (Ef 5:18)

Låt mig växa till alltmer och trösta mig igen (Psalt 71:21 bibel 1917)

Låt er som levande stenar byggas upp till ett andligt hus (1 Petr 2:5, Fb)

Poängen med detta är: Kärlekens Gud tvingar inte sina lösningar på oss. Han frågar om vi vill. Om vi svarar: Låt det ske med mig... då sätter han i gång en förvandlingsprocess. Vi är ju skapade till Guds avbilder. Men avbilden, spegelbilden, har blivit både trasig och smutsig. Jesus tar hand om oss då, och renar, helar och förvandlar oss till att bli de ROLIGA ORIGINAL som Gud ämnat oss att vara. Fattar du?

Pröva detta genom att vandra genom texterna på de två helgdagarna.

SÖNDAGEN EFTER NYÅR, sid 61 i boken eller tryck här så hamnar du där.

TRETTONDEDAG JUL, sid 72 i boken eller tryck här så hamnar du där.

Med goda önskningar om överraskande förvandlingsunder!

Bengt Pleijel, 86+