ANDLIG KLARSYN
kan vi få på söndag – den åttonde efter Trefaldighet. Det är viktigt att vi söker den. Vi bländas och förblindas och förvillas av så mycket som rör sig i tiden. Mina älskade, skriver Johannes till oss och han lägger in all sin kärlek i den nöd han för oss: Tro inte varje ande, utan pröva om andarna kommer från Gud. Det finns ju många falska profeter som har gått ut i världen. (1 Joh 4:1).
Paulus talar om att det finns makter och krafter som förblindar och bländar oss så att vi inte ser ljuset som strålar från evangeliet om Kristi härlighet, han som är Guds avbild (2 Kor 4:4)
Om man älskar någon måste man också kunna varna och förmana. Kärleken tolererar inte vad som helst. Man måste berätta om faran, säga ifrån. Det står en ständig kamp om oss. Makter och krafter skjuter på oss från alla håll.
Men det finns en ”bunker” där vi är helt skyddade. Den heter i Kristus. Dopets mening är att vi ska hitta vår tillflykt – refug - i Kristus. Sv Ps 390 vers 2 ger oss både skydd och klarsyn så att vi hittar en rätt färd genom livet.
Jag kommer Jesus på ditt bud.
Men kläd mig själv i helig skrud,
min Herre och min Gud.
Ikläd mig din rättfärdighet
att jag må se din salighet”
Dagens texter talar om detta.
-
Jeremia får oss att stanna till och tänka
Läs och BE-grunda Jeremia 7:1-7 i din Bibel.
Jeremia ställer sig i stadsporten, platsen där stadens (full)mäktige samlas för viktiga beslut och många andra för att höra sista skvallret.
Sätt dig nu ner där bland alla andra och lyssna till Jeremia. Om du vågar. Han var inte särskilt populär. Han talar inte om andras synder. Vi blir träffade.
Vad behövde folket då ändra på enligt Jeremia? Läs Jeremia!
Vad behöver vi som lever nu ändra på? Be Psalt 139:23-24.
Rannsaka mig, Gud, och känn mitt hjärta, pröva mig och känn mina tankar. Se om jag är på en olycksväg, och led mig på den eviga vägen.
-
Matteus berättar om bred port som leder till fördärvet
Läs och BE-grunda Matteus 7:13-14
Den port är vid och den väg är bred som leder till fördärvet,
och det är många som går in genom den.
Matteus har hört Jesus säga så och nu berättar han med stor kärlek till oss vad han hört av Jesus.Det finns en port som är vid och bred. Att porten är sådan betyder kanske att den är öppen för allt. Alla slags åsikter är välkomna. Här finns slapphet i moralen. Här finns tolerans också mot det som smutsigt och falskt. Men akta dig! Tänk till!
Om det är en vid port eller ingen port alls, märker man den inte. Man märker inte om man slunkit in på den väg som leder bort från Gud. Rätt som det är, är man på den. Den ser mera ut som en triumfbåge. Hans Maj:t JAG vandrar gärna in på den.
Det finns inte bara en bred port. Också en bred väg. Den breda vägen är som den stressiga motorvägen. Jaga och jäkta. Alla jagar fram för att lyda elfte budet ”du skall inga andra bilar hava framför dig”. Du rusar fram på ditt livs motorväg. Det går fort av bara farten. Du blirsynd-skadad.Den skadan sätter sig på ögonen, förblindar dig. Du märker inte att människor omkring dig deppar och gråter. Du begår ”klarsynd”!
Jesus ger dig också en del vägstatistik: många går fram på den.
Säkerligen finns där inte bara skurkar och terrorister och annat dåligt folk. En tidningsrubrik för en tid sedan löd: GOD MAN FÄNGELSE I TVÅ ÅR.
När jag står där och tittar på dem som är på den breda vägen, ser jag också en del kyrksamt folk. En del har varit på sommarens Oas-möte. Och när de, som jag ser, stannar till, så ser de mig. De blir långa i ansiktet. Studsar till. Men, Bengt, hur har du hamnat här?
Är det inte så här att när vi lever med varandra, blir vi så lätt låsta av varandra. Människofruktan ställer till med så stort elände också bland kristna. Vi vågar inte bryta av från de många, från majoriteten. Vi glider in på den breda vägen.
Nu finns det en sak till som Jesus säger om den vida porten och den breda vägen. Den leder ej hem men bort. Den leder till fördärvet.
Jesus låter så allvarlig, när han säger att den breda vägen slutar med katastrof och fördärv. Och han säger detta med en röst som skälver av smärta. Vilken kärlek han måste ha! När han talar om fördärvet betyder det att något har fördärvats. Något har gått sönder. Kärleken har gått sönder, och sanningen och glädjen och skönheten och meningen med livet har gått sönder. Vem kan tänka på detta utan att gråta?
Men nu har Matteus och Jesus något viktigt att säga dig:
-
Matteus berättar om en trång port som leder till Livet
Läs och BE-grunda Matteus 7:13-14
Gå in genom den trånga porten …
Men den port är trång och den väg är smal
som leder till livet, och det är få som finner den.
När vi hör om den trånga porten suckar vi. Verkar så besvärligt. ”Här gäller att tränga, ja tränga sig fram annars är himlen förlorad” (Sv Ps 265:1). Men i en annan psalm sjunger vi: ”Han har öppnat pärleporten så att jag kan komma in ..”
Jag får komma in!!! Men inte mitt bagage. Här ser du en bild av
Befrielsens port
Jesus har uppstått. Han hänger inte på korset. Han står bredvid. Med öppen famn mot dig. Du ser en bild av dig själv i korsets öppna dörr. Du är rätt liten nu. Du har vänt om och blivit som barn. Framför allt: Du har lämnat bagaget – medaljer och sedlar och skryt och skräp. Det tog Jesus hand om. Och du kunde komma in …
Du kommer ihåg hur det var på den gamla goda tiden, den som slutade 1 mars 2020. Du hade många kronor i plånboken och kunde flyga i luften och turista i alla riken på jorden. Men varje rike du kom till hade en säkerhetskontroll. Du får inte ta med vad som helst. Men så kom coronan … Det blev stopp över allt.
Men inte för Guds rike. Man kan komma dit. Guds rike har dock också en säkerhetskontroll. Det är DEN TRÅNGA PORTEN. Där lägger vi av skräp och skryt, synd och smuts Att ta med sådant vore att förvandla Guds rike till ett helvete. De läggs av vid korset – befrielsens port.
Lägg märke till att alla du träffar på andra sidan porten är små. Alla – även de stora apostlarna. Jesus hade sagt till dem: Om ni inte omvänder er och blir som barnen kommer ni inte in i himmelriket (Matt 18:3). Och en av dem skrev på sin ålders höst (förmodligen 93 år):
Se vilken kärlek Fadern har skänkt oss:
att vi får kallas Guds barn! (1 Joh 3:1)
-
Paulus berättar om smala vägens småfolk
Läs och BE-grunda episteln från Romarbrevet 8:14-17.
Den breda vägen är som den stressiga och tröttsamma motorvägen. Men vi - vi bromsar, parkerar bilen, går ur och där hittar vi DEN SMALA VÄGEN. Den är som skogsstigen. När du går fram där blir du lugn. Du andas ut och du andas in. Hälsan kryper in i kroppen. Det friska livet når dig. Du välsignar alla dem som bad dig ”dra åt skogen”! Den smala vägen har plats för två - Jesus och du. Hur Jesus kan umgås så med miljarder kristna – det är hans problem. Men du hittar det förtroliga samtalet (se Psalt 25:14). Paulus har också hittat det och nu berättar han för oss om livet där.
Alla som drivs av Guds Ande är Guds barn.
Vilken fin beskrivning på en kristen människa! Tecknet på att man är Guds barn är att man drivs av Guds Ande. Guds barn blir vi genom att ta emot Jesus. Ty åt dem som tog emot honom (Jesus) gav han rätt att bli Guds barn (Joh 1:12). Vi blir Guds barn genom att ta emot Jesus. Men vi förblir Guds barn genom att låta oss drivas av Guds Ande. Befriade kungabarn! Ty Guds barn har inte fått
SLAVERIETS ANDE.
Slaven är rädd. Rädd för straff. Rädd för att bli upptäckt. Rädd för att inte ha gjort tillräckligt. Slaven älskar inte sin herre. Han gör allt av plikt. Han känner sällan glädje i det han gör. Den som fått en sådan slaveriets ande i sig, måste få denna ande utdriven. Det är Jesu fullkomliga kärlek som driver ut slaveriets ande. Läs 1 Joh 4:18. Slaveriets andemakt drivs ut och Guds barn får i ställe
BARNASKAPETS ANDE.
Vi blir rika kungabarn! Vi har fått himmelska privilegier. Vi vet att Gud är vår far och vi är stolta över det. Vi har en glädje i att leva i ett förtroligt förhållande till far. I hans närhet behöver vi inte stelna till eller bli högtidliga och konstlat allvarliga. VI ROPAR: ABBA! FADER! Ett glädjerop och ett kärlekssprång!
Paulus säger att också Anden ropar: Gud har i våra hjärtan sänt sin Sons Ande som ropar: Abba! Fader! (Gal 4:6) Anden själv vittnar med vår ande att vi är Guds barn. Anden vittnar genom att tala om Jesus. Det är för hans skull du är ett Guds barn. Anden kan peka på vår synd men aldrig för att få oss att förtvivla utan för att ge oss ”stynget som blir vår själ till liv” (Sv Ps 161:1). Fattar du inte, ropar Anden, att det är Jesus du behöver?
Men Anden hjälper oss inte bara att se att vi har barnarätt utan också arvsrätt. Men är vi barn är vi också arvingar, Guds arvingar och Kristi medarvingar. Fadern säger till sina barn när de kommer till honom: Allt mitt är ditt (Luk 15:31). Och Jesus säger till oss det som Far säger till honom: Allt mitt är ditt (Joh 17:10). Kristus sitter nu på Guds högra sida. Han har tagit arvet i anspråk. Han väntar på oss. Han vill få dela arvet med oss.
Hur fick Kristus detta arv? Genom lidande! skriver Paulus. Om Jesus Guds Son måste gå genom lidandet till härligheten, så måste Guds barn göra samma sak. Kärleken, det nya livet, segern, måste lidas fram. Allt liv föds fram under stor smärta. Ni har ju fått nåden att inte bara tro på Kristus utan också att lida för hans skull, (Fil 1:29).
Vilken andlig klarsyn vi får!
Se vilken kärlek Fadern har skänkt oss: att vi får kallas Guds barn!
Med varm hälsning till alla medarvingar
Bengt Pleijel 93+
som kan plocka fram fler ”klarsyner” i boken Sångpostillan årg 3 sid 344. Finns på bibelskolan.com tryck här. I boken ”Att älska Sverige tillbaka till Gud” sid 112, finns dagens epistel - Romarbrevet 8:14-17. Finns i datorn på bibelskolan.com tryck här
